Reborn

Kapitel 6

Direkt när jag öppnade ögonen kände jag att något var fel. Ljuset i rummet var dunkelt och luften kändes kall mot min hud. Varken Amelie eller Erik syntes till. Hur länge har jag varit borta? Jag tog ett djupt andetag genom näsan som fylldes av damm och det luktade unket. Som om ingen städat på flera månader. Jag satte mig upp i sängen och dröjde kvar med fingrarna i lakanet. Huvudet snurrade lite lätt och när jag ställde mig upp svartnade det för ögonen. Jag famlade efter någonting att ta tag i och hittade något hårt och greppade tag i det för att stadga mig.

När synen återvände började jag röra mig ut ur mitt rum. Allting på övervåningen var som de skulle, men redan i trapporna kunde jag se att nedervåningen inte var som det skulle. Mattan var sönderriven och skostället vält tvärs över golvet. Jackorna låg utspridda överallt och det var glassplitter på flera ställen. Sakta gick jag in i köket och det var lika stökigt som i hallen. Förutom att där var det även torkat blod på väggarna och fläckar på golvet. Tapeten ovanför borden hade stora rivmärken som sträckte sig från fönstret ända till dörrposten.

Ett patetiskt ljud lämnade mina läppar och jag kände vattnet som forsade ner för mina kinder. Mina knän vek sig och grep tag i en stol för att inte falla. Hur stor chans var det, att mina vänner överlevt det här? Om de skulle gjort det så skulle dem varit här. När tårarna var slut, tog ilskan över sorgen. Varför är jag alltid sen med allting? Hade jag vaknat tidigare hade jag kunnat rädda dem! Jag slog näven in i väggen och splitter for överallt. Armen stack ut på andra sidan mot hallen.

Varför väckte du mig så sent?

Jag kunde känna vargens närvaro, men istället för att svara tryckte den sig längre in i mitt undermedvetna bort ifrån mig. Jag bet argt ihop och ryckte armen ur hålet i väggen som jag orsakade. Andas, lugn. I den stunden var det knappt att jag lyckades hålla mina känslor och alla hemska saker jag ville uttrycka i schack. Mitt medlidande för vargen var som bortblåst.

Jag vet att du sa att du inte ville hjälpa mig. Men det hade väl inte skadat att väcka mig när mina vänner behövde mig. Föresten, hur var det med vargarna? De är ju så snälla att de mördar mina vänner och den ena är till och med en av dem.

Inget svar. Det hade jag inte förväntat mig heller. Känslan av ensamhet kom krypandes och hotade att sluka mig hel. Utan varken mina föräldrar eller mina vänner hade jag ingen aning om var jag skulle ta vägen. Mina tankar hamnade åter hos Adam och jag skakade lätt på huvudet för att trycka ut honom ur mitt huvud. Inte tänka på honom nu, han är en idiot. Skulle jag tänka på honom skulle jag börja att gråta igen och det ville jag inte. Patetisk. Han hade en poäng för jag kunde inte ta mig an någonting på egen hand, aldrig i hela mitt liv har jag behövt använda våld. Utanför dörren pågick ett krig med hela världen som ett slagfält. Om jag klev ut ifrån mitt hus slog jag vad om att efter färre än en timme låg jag död i något dike. Min bästa chans till överlevnad var att stanna kvar och vänta på att någon skulle hitta mig. Jag började rota efter något ätbart i köket och räknade ut att maten skulle räcka i knappt en vecka. Efter det skulle jag vara tvungen att gå ut.

Utan något bättre att göra rörde jag mig genom alla omkullvräkta saker mot teven och satte på den. De flesta kanalerna var avstängda, men jag hittade en nyhetskanal som fortfarande sände. Det var mycket värre än vad jag någonsin kunde trott. Alla människor samlades i ihoptryckta läger omringade av stängsel i hopp om att överleva. Hälften av världens militära resurser borta och reporten rekommenderade att resa till närmaste bas för att undvika den mystiska rasens vrede. De länderna som låg i norr hade det värst eftersom miljön var anpassad för vargar. Ryssland, Kanada, de nordiska länderna med mera. I övriga världen var skadorna inte på samma grad, men ändå tillräckligt för att ha förödande effekter. Massor av bilder och några få videoklipp på bestar som förstör alla i sin väg dök upp på skärmen. De var snabbare och starkare än något djur och var intelligenta med strategier, nästan omöjliga att döda.