Jag vaknar upp med huvudvärk och illamående, jag kollar mig omkring och inser att jag inte är hemma, jag ligger på en madrass med kläderna från gårdagens fest på. Jag sätter mig i sittposition ovh kollar på sängen, den är tom. Dörren till rummet öppnas och in kommer Lovisa med hennes blonda lockiga hår har hon att upp i en hästsvans. Hon ler mot mig och går fram mot mig.
"Antar att du skulle behöva det här" säger hon och ger mig ett glas vatten ich en vit tablett. Jag ler tacksamt mot henne och stoppar in tabletten i munnen och sköljer ner den med vatten.
"Vad är klockan?"frågar jag och avbryter tystnaden
"Ehm... 12.30" svarar hon och jag nickar som svar
"Hur mår du?"frågar hon, fan jag hatar den frågan
"Bra" svarar jag och ler ett fejkat leende
"Jag ser att du ljuger"säger hon
"Även fast vi inte känner varandra vill jag hjälpa dig" säger hon
Jag kollar tveksamt på henne men nickar sedan, jag har ändå försökt med allt som låter rimligt för mig, så tror inte att det kommer funka.
"Men du, jag ska till studion och träffa min pojkvän och hans kompisar där, vill du följa med?"frågar hon
"Visst" svarar jag, jag tänker inte gå hem till mitt såkallade hem ännu.
Hon reser sig upp och går fram till garderoben och rotar bland kläderna innan hon slänger några plagg på mig.
"Tänkte att du kanske vill byta om, om du vill tvätta bort ditt smink och använda smink så kan du bara låna det står på skrivbordet" säger hon och pekar mot ett vitt skrivbord
"Tack" säger jag och hon går ut ur rummet så jag kan byta om.
Nu är jag äntligen klar och vi är Påväg till den studion. Jag bar lärt känna Lovisa riktigt bra och hon känns som en äkta vän. Hon lyssnar ochär förstående om att jag kanske inte vill prata om vissa saker.
"Här är det" säger hon och stannar utanför en vit byggnad
Hon slår in en kod och öppnar dörren. Vi går i en lång korridor innan vi kommer fram till in dörr. Musik hörs ut till korridoren och hon öppnar dörren. Vi båda kliver in och möts av tre killar inne i salen. Det är dom killarna som var med Oscar igår på cafét.
Lovisa springer mot en av killarna och hoppar upp i hans famn, jag antar att det är han som är hennes pojkvän. Dom kramas länge, men hon hoppar ner från hans famn och kollar på mig.
"Killar, jag har med mig en kompis" säger hon och går fram till mig
"Killar det här är, Eminella" säger hon och killarna går fram till mig
Lovisas pojkvän är först ut
"Jag är Felix"säger han och kramar om mig
En lång kille med brunt hår och blå ögon.
"Jag heter Oscar men kallas Ogge" säger han och ger även mig en kram
"Jag är Omar" säger den korta mörkhåriga killen med bruna ögon och kramar också om mig.
Dörren slås upp och jag vänder min blick ditåt. Där står en stressad Oscar.
"Förlåt för att jag är sen killar men pappa behövde hjälp. Säger han och kollar sig omkring i salen han får syn på mig och jag möter hans ögon under en kort stund. Jag reser mig upp och hår snabbtur därifrån, då jag inte hinner förklara för Lovisa vart jag ska.
"Eminella!" Hör jag hur hon ropar efter mig men jag struntar i det och fortsätter ut. Jag tar fram en cigarett ur paketet och kliver ut ur byggnaden. Jag tänder den och lutar mig mot väggen. Tårarna rinner konstigt nog, jag vet att jag är töntig men efter alla år som jag försökt hålla inne smärtan går det inte mer.
Dörren slås upp och Lovisa kommer ut springandes.
"Vad hände?" Frågar hon när hon får syn på mig
"Inget jag brukar få panikattacker ibland bara" säger jag och klistrar på ett fejkat leende
"Berätta vad det egentligen var när du är redo, jag ser när folk ljuger, och helt ärligt är du sämst på det" säger hon och skrattar. Jag skrattar också och fimpar cigaretten.
"Hur länge har du hållet på?"frågar hon
"Med vad?"frågad jag och kollar konstigt på henne
"Med det där och det där?" Säger hon och pekar på ärren och den fimpade cigaretten.
"Några år" svarar jag bara
"Lova mig att du ska försöka minska på rökningen och att du slutar skära dig"säger hon
"Kan väl försöka" svarar jag bara
"Men kom nu killarna väntar" säger hon och vi går tillsammans in igen.
Den nervösa klumpen i min mage blir bara större och större för varje steg, hon öppnar dörren och jag kollar bara på Lovisa.
"Så Oscar, det här är Eminella"säger hon och jag kollar på Oscar som höjer handen i en vinkning. Men han kollar inte på mig. Denna dagen kommer bli ännu ett helvete...
