TOLV

57 4 0
                                    

Dörrklockan ringer och jag springer snabbt och öppnar dörren där Linus står. Han ler stort mot mig och omfamnar mig i en kram. Jag släpper in honom och han tar av sig skorna och jackan.
"Är du ensam?"frågar han
"Ja Lovisa är med sina kompisar"svarar jag och fortätter din till mitt rum. Där jag slår mig ner på sängen.
"Så vad vill du göra?"frågar jag och kollar på honom
"Typ mysa"säger han och jag får en idé
"Ja, vi har en takterrass där uppe vi kan göra iordning något mysigt där, om du vill då?"säger jag
"Det låter bra."säger han

Jag sätter mig på stolen vid det runda träbordet och tar en klunk av cidern som står placerad på bordet.
"Så vad läser du till?"frågar han och kollar på mig
"Till journalist och du?"frågar jag
"Aa, jag har hoppat av skolan"svarar han och jag nickar
En stel tystnad uppstår återigen och jag kollar på den rosa orangea sommar himlen över Stockholm stad. Det känns så fel. Att sitta med en person och låtsas vara intresserad av den, när man egentligen gillar någon annan.
"Du är så vacker"hör jag han säga och jag känner rodnaden stiga och hur mina kinder blir helt röda.
"Tack"mumlar jag som svar och tar ännu en klunk av cidern innan jag fortsätter kolla ut över Stockholm stad.

Jag huttrar till av kylan som bildats ute och drar filten tätare om min kropp.
"Fryser du?"frågar han och jag nickar
"Ska vi gå in?"frågar han och jag nickar som svar ännu en gång.
Jag reser mig från stolen och tar med mig filten och cidern. Vi går tillsammans ner till lägenheten. Jag ställer undan cidern och knyter snabbt upp skorna. Han studerar mig under mina rörelser och jag ställer mig rak och kollar in i hans bruna ögon. Han kommer sakta närmre och närmre
"Jag måste bara få göra det här"viskar han och sammanlänkar våra läppar. Jag kysser först tillbaka men inser snabbt vad jag gör och drar snabbt ifrån. Men han trycker upp mig mot väggen med varsin hand på vardera sida om mig. Jag vänder huvudet åt sidan och försöker putta bort honom.
"Snälla sluta"säger jag men han fortsätter bara kyssa mig vid käkbenet och längre ner mot halsen.
"Linus kan du sluta"
"Sluta, jag vill inte!!" Skriker jag och försöker med all min kraft att putta bort honom. Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag hör hur dörren lätt öppnas och hur han äntligen slutar. Oscar kollar konstigt på oss
"Jag drar nu men vi ses, nån annan gång"säger linus när han ser Oscar och springer ner från trapporna.

Jag kollar på Oscar som redan kollar irriterat på mig. Jag springer förbi honom och upp på takterrassen igen. Jag sparkar irriterat på någon soptunna och hör hur steg kommer närmre. Jag kollar åt sidan och ser Oscar.
"Varför är du här?"frågar jag och kollar på honom
"Jag vill hjälpa dig"svarar han lugnt
"Jag klarar mig"
"Nej det gör du inte och jag vill hjälpa dig"
"Jag har klarat mig rätt länge utan någon hjälp, jag är van, jag klarar mig"
"Varför låter du mig inte bara hjälpa dig? Jag bryr mig om dig"
"Sen när då Oscar?"säger jag och kollar på honom med tårar rinnandes. Han står bara där helt tyst och kollar ut över Stockholm som jag tidigare gjort. Jag väntar länge på något svar men vänder mig sedan om för att gå in. Jag visste det, han ljög igen. Jag torkar bort tårarna som rinner, det hjälper inte så mycket men det är ren vana att göra det när jag gråter.
"Du är så sjukt otacksam, jag hjälpte dig två gånger från ett par idioter och får inget tack. Jag ångrar att jag ens träffade dig från första början" ropar han efter mig och jag stannar tvärt när jag hör den sista meningen. Jag vänder mig om med ett leende på läpparna och ler mot honom, men det sjunker snabbt när jag vänder mig om. Vad mer kan jag göra, jag orkar inte med nånting just nu.

Jag springer ner till våningen jag bor på och låser. Lovisa är fortfarande inte hemma så det är lugnt jag kan göra precis vad jag vill. Jag skyndar mig in till toaletten och tar fram rakbladet och pressar det mot handleden, jag fortsätter och ser hur blodet sakta rinner längs armen och droppar ner på golvet. Jag tvättar snabbt bort blodet från mina armar och från golvet, ifall Lovisa skulle komma hem. Jag lindar in armarna i bandage och hår snabbt in till mitt rum. Jag tar snabbt fram boken och läser igenom lite av det jag skrivit. Jag har gått igenom för mycket, speciellt efter idag, jag lovade Lovisa att försöka vilket jag gjort och jag hoppas hon kan vara lite stolt över mig iallafall. Jag tar snabbt fram en tom sida och börjar skriva. När jag är klar lägger jag lappen på sängen och skyndar mig ut ur lägenheten. Jag kommer äntligen få träffa mamma och pappa snart...

Det kommer mer men hade jag fortsatt skriva skulle det bli hur långt som helst. Hoppas ni gillar det

1460 dagar {O.E}Where stories live. Discover now