Jag hade fel | F.s

Kapitel 20 - Förlåtelse

Det känns som att mitt huvud ska explodera och att min ögon ska poppa ut på grund av huvudvärk och tårar.

Jag ligger min säng och stirrar rakt in i vägen utan att blinka utan att göra ett enda ljud utan jag bara glor på den kritvita väggen med några små små svarta fläckar på som man inte ser om man inte ligger lika nära som jag gör.

Det har gått två timmar sedan incidenten på restaurangen med Felix och de tre tjejerna som kom fram. Felix hade legat med dom alla och sedan dumpat dom direkt efter.

Isaac har kommit hem tillsammans med Jennifer. Dom kom in till mitt rum för en stund sen och fråga hur det va med mig. Jennifer berätta att hon tyckte Felix va en idiot, vilket inte hjälpte och det kändes så klyschigt att sin bästa vän skulle säga något sådant bara för att få en att nå bättre.

Jag sa till dom att jag bara ville vara ifred utan att någon kom in. Jag vill bara dränka mig i mina egna tårar och inte göra ett skit i resten utav mitt liv.

* PLING PLONG PLING*

Dörrklockan ekar igenom hela huset och jag hör steg ifrån nedervåningen som går emot dörren.

Jag reser mig upp för att öppna dörren och ställa mig och tjuvlyssna, för om det är den personen jag tror det är vill jag gärna göra vad han har att säga.

- Hej, är Isabelle hemma?, hörs en röst som tillhör ingen mindre än Felix the player

- Hej, ja men hon vill inte prata nu Felix, som du kan förstå, svarar Isaac med en lugn röst som jag kan höra att han anstränger sig till att hålla

- Allt jag vill är bara att säga att jag är ledsen, väldigt ledsen

- Ja du skulle tänkt på det tidigare eller hur?

- Ja, men hur skulle jag kunna veta att dom skulle dyka upp på just det stället vi skulle äta på?

- Inte fan vet jag, men du kanske skulle tänkt efter innan du låg med halva Stockholm

- Ja, men det har varit en väldigt tuff tid för mig och vi alla hantera sorg olika, mitt va tyvärr att ligga med tjejer och supa mig full varje helg och det kommer att hemsöka mig i resten utav mitt liv

- Så du påstår att vartenda gång du förlorar någon som står dig nära som kommer du ligga runt och supa?

- Jag gjorde det sist men jag vet inte om framtiden

- Nej jag bara tänker på framtiden ifall det kanske skulle vara så att du gifter dig med Isabelle eller någon annan och så förlorar du någon nära, då behöver du ligga runt och supa för det är dit sätt sörja på och då ska din fru eller va det nu är du kommer ha vara vara okej med att du är otrogen

- Nej för att min framtida kvinna kommer vara en person som kan få ner mig på jorden och just nu är Isabelle den kvinnan, ifall jag skulle förlora någon nära nu skulle jag inte göra det jag gjorde då för två årsen snart tre, inte emot Isabelle.

- Kom du ihåg det du lova mig den dagen efter McDonalds precis innan ni blev tillsammans?

- Ja

- Vad sa jag?

- Du fråga ifall jag kunde lova dig att inte såra Isabelle

- Ja och vad svara du?

- Ja, att jag lovar

- Precis

- Men Isaac precis som du aldrig sårat någon du älskar, en flickvän? Nä för du är perfekt eller hur?

- Nej det har jag inte sagt..

- Men det är så du låter, precis som att man aldrig kan såra någon ifall man bara lovar att aldrig göra det, livet funkar fan inte så, blir man inte sårad utav dem man älskar så blir man det fan av någon annan, livet är inte perfekt, det är som en jävla berg och dalbana som man helt enkelt bara måste leva med, ifall man ska lova allt och leva perfekt hade man fan inte haft ett liv kan jag säga dig min gode vän, jag säger inte att mitt syfte va att såra Isabelle, aldrig skulle jag vilja det, aldrig jag hatar mig själv för det jag gjort som får henne till att inte ens se på mig vid stunden, men vad ska jag göra jag gjorde ett misstag och det kommer jag få leva med i resten av mitt liv, för att jag som 16 åring inte kan göra något rätt, ifall jag och Isabelle skulle göra slut för detta skulle jag aldrig kunna ha en flickvän, jag älskar Isabelle svin mycket trots att vi inge varit tillsammans så länge, så känner jag att det känns som jag känt henne hela livet

Jag klarar inte av att stå och lyssna på detta längre jag måste ner.

- Vad gör du här Felix? Säger jag när jag ställer mig ovanför trappan och börjar gå ner.

- Ber om din förlåtelse, för jag mena har inte du gjort något du kommer ångra i resten av ditt liv?

- Jo, me..

- Ja jag med men ändå gör du en så stor grej utav det hela, ingen av dom tjejerna betyder något jag älskar inte dom, jag älskar dig

Han älskar mig?
Jag älskar honom också. Men feg som jag är kommer jag säkert inte säga något. Jag kommer bara säga något i stil med...

- Jag måste få en chans att tänka Felix

Precis hur dum får man va? Kanske är detta smart inte vet jag men om jag älskar honom varför inte förlåta honom? Nej då måste jag tänka.

- Men snälla

- Nej, det hände för två timmar sen och du står redan här ber om förlåtelse låt mig få luft till att rensa mina tankar.

- Jag förstår men du har hört min sida utav storyn för tro inte att jag inte fatta att du tjuvlyssna, för det gjorde du, jag kunde se lite av din tröja och du skulle aldrig komma ner ifall du inte hört allt, varför tror du annars jag skulle anstränga mig med min förklaring när jag prata med Isaac?

- Me..

- Inga men du ska få dit utrymme och luft eller vad fan det va du behöver, jag fattar

Han bara vänder sig om går sin väg. Jag kan se han försvinner ju längre bort han kommer. Jag vill typ springa till honom och ge honom världens största kram och berätta hur mycket jag älskar honom och att jag förlåter honom.

Men jag har sagt att jag behöver utrymme, så det får jag acceptera och det är det smartaste sättet att göra detta på.