Jag hade fel | F.s

Kapitel 8 - Sanningen

- Så.. Jag visste inte att du hade en bror, säger Felix efter den långa tystnade som spridit säg i köket när vi väl börjat plugga.

- Nae, de är mycket du inte vet om mig, svarar jag utan att titta upp på honom.

- Nej, det har jag märkt, men kan du hjälpa mig med denna frågan?

- Visst, du tar 15 delat på 4 för att få ut vad en klubba kostar sen så tar du 27 delat 3 för att få ut vad chokladen kostar detsamma gör du med godis snörena fast där tar du 14 delat på 2 sen plusar du ihop svaren så får du fram vad det kostar tillsammans allt ihop

- Okej

Han börjar skriva ner det jag sagt. Det kanske var dumt att säga hel ut räkningen men gjort är gjort. Jag själv sitter och bara tittar på honom. Jag måste fråga nu. Det är nu eller aldrig

- Du, jag har en fråga, säger jag och han sliter blicken ifrån sitt anteckningsblock och tittar på mig.

- Vad? frågar han

- Em... Vad var det som egentligen hände?

- Hände med vad?

- Mellan dig och Isaac?

- Det hände inget

Han vänder snabbt ner blicken ianteckningsblocket igen och börjar skriva.

- Men du börjar ju inte bara dricka och ligga runt utan att det hänt något!

- Jag vill inte prata om det just nu så kan vi byta samtalsämne?

- Men..

- Inga men

- Men snälla, snälla

- Kan du sluta, please!

- Men jag vill ju bar...

- Min bror dog okej!!

vänta va?

- Vänta va? det var inte jag som sa något utan Isaac som kommit in i köket, varför har du inte sagt något?

- För att du drog utan att jag hann berätta och sen så har det aldrig kommit på tal, plus att ni är dem första som vet, sen så har jag inte velat prata om det

- Men jag hade ju inte dragit ifall jag hade fått veta sanningen.

- Va inte så säker på det, säger Felix,

- Varför skulle jag? Du var min bästa vän Felix!

- Men jag bekom ju en idiot

- Det är ju sant, men jag kunde ju hjälpt dig ta igenom det, svarar Isaac Em...Är det därför du behöver min syster som handledningen också? För att du inte klara av skolan?

- Ja lite det också men sen har jag dyslexi, fick reda på det för ett år sen typ

- Okej, tråkigt att höra, men varför supa och ligga runt då?

- För att jag såg det som en tröst och det fick mig att glömma bort allt

- Hur kan du se det som en tröst

- Jag har ingen aning, det gjorde det, ett väldigt idiotiskt sätt att trösta på men det hjälpte, hur konstigt det en låter

- Okej.. Men em... super du fortfarande? och ligger runt?

- Nej jag går inte alls på fest lika mycket som jag gjorde för en månad sen och det är för att jag vill lyckas och försöka gå vidare det har gått två år och det känns som det är läge. Jag vill inte slösa bort mitt liv på sånt. Det är inte jag. Varje gång jag legat med någon så går jag alltid ut i från rummet med huvudverk och skuldkänslor. För att tjejerna tror att jag ska ringa tillbaka vilket jag inte gör och jag har velat så många gånger men inte gjort det för att jag inte ville tappa mitt rykte. Det har till och med varit tjejer som varit oskuld och det är dom jag har haft mest skuldkänslor för.

Efter Felix slutat prata så blir det helt tyst. Isaac tittar på Felix med en min som varken är glad eller arg utan neutral så det nästan ut som han är sur. Felix kollar osäkert upp på honom. Han tror säkert han ska få världens utskällning eller något men det är inte sån Isaac är.

Men efter en stund börjar Isaac att le.

- det är skönt att ha dig tillbaka Felix, säger han och Felix suckar lättat.

- Detsamma mannen, svarar Felix

Felix reser sig upp ifrån stolen och dem kramar om varann. Inte en sån där bro hug utan en riktig kram.

- Har saknat dig

- Har saknat dig med och du..

- Ja

- Ifall du gör detsamma med min syster så kommer du inte leva så länge till

- hahah, okej, lovar, det skulle vara svårt att glömma henne ändå.

--------------------------------------------
Hej!👋

Jag vet att kapitlet blev kort men det har varit så mycket med plugg och allt sånt nu de senaste veckorna.

Men nu är de ju snart jullov så då kan jag ju försöka skriva mera.❤️

Men här iallafall ett litet kapitel om Felix och Isaac.😉

-Puss&Kram Julia😘