Jag hade fel | F.s

Kapitel 23 - Är detta ett skämt?

- FELIXS PERSPEKTIV-

- Är detta sant Felix? Fråga isabelle och tittar upp på mig med frågandes ögon och jag kan se att hon börjar fatta att jag skäms och måste då inse att det är ett klart tecken om att detta är sant.

- Tyvärr, men det va innan jag fatta att jag kunde få starka känslor för dig Isabelle, snälla du måste tro mig och jag har försökt ta mig ur denna dealen enda sedan jag insåg mina känslor för dig och jag trodde det va över me..

-Men tydligen inte för honom och jag tror dig om den biten med dina känslor men att du från början gör denna dealen är det som sårar mig mest och att min tillit till dig svajar igen som vi idag gjorde upp om och jag hann inte ens bygga upp det till 100% igen förens en ny grej dyker upp

- Men snälla Isabelle, ge mig en chans

- Jag har gav dig en andra chans Felix och du sumpa den redan innan det hunnit gå 24 timmar

- Men...

- Inga men, jag behöver tid att tänka och för att göra det behöver jag vara ensam så jag tycker det är dags för en paus mellan oss två

- Nej snälla Isabelle

Hon ger mig mina grejer och lägger i min famn, börjat sedan löst knuffa ut mig igenom dörren öppningen där Oscar fortfarande står.

- Hej då Felix, säger hon och stänger dörren.

Jag känner att tårarna börjar bränna och komma fram. Jag har aldrig känt mig såhär hjärt krossad när det handlar om en tjej.

- Jaga detta vart ju tråkigt, hör jag Oscar säga bakom mig

Jag släpper allt jag har händerna och vänder mig om och tar tag i Oscars krage och trycker upp han mot husväggen.

- Din lille jävel, ryter jag utav ilska och han bara flinar mig rakt upp i ansiktet.

Då spottar jag honom rakt upp i ansiktet som han verkligen förtjänar. Jag plockar upp mina grejer och börja gå därifrån och lämnar Oscar med mitt saliv i hans ansikte där mitt saliv passar perfekt.

- IDIOT! Hör jag Oscar ropa efter mig

- JAG ÄR INTE EN STÖRRE IDIOT ÄN VAD DU ÄR!! Ryter jag tillbaka vilket värkar tysta honom.

Det är nu när Oscar är borta och jag är själv som gör att tårna börjar träda fram ännu mer och länge dröjer det inte innan det forsar ner tårar längs mina kinder.

Jag är tvungen till att sätta mig på närmaste bänk jag kan hitta för att lugna ner mig och inprincip tycka illa om mig själv för att jag är så dum huvudet.

- ISABELLES PERSPEKTIV-

Jag smäller igen dörren efter att knuffat ut Felix igenom den. Utspringandes kommer Isaac och Jennifer som frågar vad är som hänt. Så jag förklarar att Felix hade gjort en deal med någon som hette Oscar innan vi blev tillsammans om att ifall jag och Felix hade haft sex så skulle han få ha sex med mig typ.

- Vänta, är det Oscar Enestad vi pratar om? frågar Isaac och kollar frågandes på mig

- Jag vet inte, har smutsblont hår, blåa ögon och hyfsat lång så kanske det är han, svarar jag och ser sedan att Isaacs ögon blir större.

- Det är han, men Isabelle Oscar är Stockholms största idiot, det kan vara sant att Felix försökt ta sig ur det och att dom bestämt att dealen va över men så kan Oscar gå en bakom ryggen och säga att den fortfarande existerar som nu i detta fallet

- Det kan vara sant Isaac men vi bråkade senast igår om min tillit till honom och jag hade precis fått tillbaka den men så kommer han och berättar detta och Felix förnekar det inte ens, i och med detta så svajar min tillit för honom igen så nu fick jag nog, jag sa att jag behövde tid att tänka och det behövde jag göra själv, så vi har tagit en paus och så får vi se om den pausen blir till att vi verkligen gör slut eller tvärtom.

- Me...

- Inga men Isaac, jag vet att du står på hans sida för att du vet vem Oscar är men det skulle vara snällt med lite stöttning från sin bror också

- Ja, självklart

Isaac kommer fram till mig och kramar om mig med en kram som bara han kan ge en.

- Om du känner så, så är det självklart att jag stöttar dig och det gör jag i alla lägen trotts att det inte alltid kan kännas som det men jag står alltid på din sida till 100 procent.

- Tack Isaac, det värmer men jag ska nog upp till rummet för jag behöver tänka igenom ifall Felix ska fortsätta vara min pojkvän eller om han inte får en tredje chans.

- Okej

Vi släpper kramen och jag börjar gå uppför trappan mot mitt rum. Jag känner att jag är seg i hela kroppen och att tårarna ligger och bränner bakom ögonlocken.

Direkt när jag kommer innanför dörren in till mitt rum så kommer tårarna. Jag lutar mig mot dörren och sjunker ner.

Varför var jag tvungen att bli så kär i honom?