Jag hade fel | F.s

Kapitel 7 - Var försiktig

Kvällen igår blev väl rätt lyckad. Jag och Felix kysstes. länge. Men det ledde inte till något mer. För att jag drog ifrån och sa att jag inte var redo för att vi var på väg till något mer.

Just nu sitter jag på en bar stol i köket med min mysiga pyjamas som består av en en grå kofta ifrån Cubus och ett par rutiga söta shorts i färgen vit och lila. Mitt hår är uppsatt i en slarvig bulle eller knut. I min hand har jag en svart kopp som innehåller te med smaken av jordgubbar. Min favorit.

Tunga steg hörs utifrån hallen och bara någon kort stund efter kommer min tvilling-bror Isaac i endast ett par svarta joggingbyxor. Han har häng så att en liten bit av kalsongerna syns. Ingen vet om att jag har en tvilling bror för att vi går på skilda skolor. Han och jag. Vi går på gymnasium båda två men med olika inriktningar.

- God morgon! säger han med sin hesa morgonröst och ger mig en puss på kinden.

- God morgon! svarar jag och ler vänligt mot honom

Jag och min bror står varann väldigt nära. Vi pratar allt med varann och ifall någon ska ut på dejt så frågar vi varandra om tips. Men oftast är de han som frågar mig. För han går på dejt oftare en mig.

Isaac brukar fråga mig varför jag inte byter till hans skola när folk tror sånna här saker om mig. Men jag svarar med samma svar varje gång. Att jag tycker de är en bra skola och man lär sig väldigt mycket även fast de kan vara jobbigt utanför klassrummet.

- Så vad ska min fantastiskt fina syster hitta på idag då? frågar han och tar fram brödet ifrån skafferiet.

- Jag ska handleda en elev och försöka förbättra hens betyg för annars kommer personen inte in på ett gymnasium, svarar jag och suckar Em aning för jag vet hur hans reaktion kommer att bli när han får reda på vem de är.

- Okej, vem?

- Felix...Sandman

Han släpper de han håller på med så att kniven gör ett ljud när den träffat diskbänken. Han vänder sig om och tittar allvarligt på mig.

- Du skojar?!

- Nej, jag skojar inte, läraren tyckte att jag skulle göra de med tanke på min betyg.

Isaac och Felix har ett förflutet. Dem var bästa vänner när dem var små men sen så hände något med Felix som ingen av oss vet om som gjorde att han börja dricka, röka, ligga runt och sån är inte min bror (de är jag tacksam över) Så dem slutade att umgås.
Men Felix vet inte om att jag är Isaacs syster.

- Men lova mig en sak, säger han och håller upp sitt högra pekfinger och går fram mot mig.

- Vad? frågar jag och tittar frågande på honom även fast jag vet vad han kommer säga.

- Var försiktig, snälla

- Jag lovar

- Bra

Han ger mig en lätt kyss på pannan innan han vänder sig om och återgår till de han gjorde innan.

En tystnad läggs över rummet. De är skönt att bara stå i tystnad och inte säga något. För att de är alltid så stressigt på vardagar med skola och allt.

Idag har vi studiedag. Sådär mitt i veckan. Vet inte varför vi har de bara.

- När kommer han då? frågar Isaac sedan utan att slita blicken ifrån de han gör.

- Om... jag tittar på klockan som hänger på väggen i köket ovanför en tavla som är gjord av Lasse Åberg, Fuck! Om tio minuter!

Jag reser mig hastigt upp ifrån stolen och springer ut till hallen och uppför trappan och in i mitt rum.

Jag går fram till garderoben och tar fram ett par blåa tighta jeans och en vit t-shirt som är lite genomskinlig och är V-formad upp till.
Jag kränger på mig kläderna och springer sedan ut till badrummet för att borsta tänderna.

Jag tar min tandborste som är vit och lila och tar på tandkräm och börjar sedan borsta. Jag ställer klockan på mobilen på 2 minuter. För att enligt pappa så är de viktigt att borsta tänderna noga.

När jag precis sköljt av min tandborste och satt på lite mascara för att stärka upp mina ögonfransar lite grann så knackar de på dörren.

- Jag tar de! skriker jag och börja springa ner för trappan.

*****Felix perspektiv*****
Med tunga steg går jag mot Isabells hus. Jag tittar gång på gång efter skylten där det står vilken gata de är och försöker hitta den som är rätt. Tillslut gör jag och svänger in. Nu är de bara numret jag ska leta efter.

- 22,22,22...22...22...22, rabblar jag upp för mig själv och tittar på vartenda hus. Det är numret på det hus Isabelle bor i. Jag rabblar upp det så att jag inte ska glömma bort det. Som jag har väldigt lätt för att göra. Tillslut ser jag det numret som är i silver.

Huset är i färgen vit men gråa knutar. Huset är stort. Typ två gånger så större en mitt. De finns en liten grusgången som leder upp till huset som jag går längst.

Jag går upp för den lilla trappan som leder upp till dörren. Jag tycker att jag känner igen huset men jag kan inte sätta fingret på vart jag sätt de.

Jag knackar på och en röst som liknar Isabella hörs som skriker "jag tar de" och någon sekund efter hör man snabba steg gå nerför trappan och någon sekund efter så är dörren öppen och en vacker tjej vid namn Isabell står framför mig.

- Hej! säger jag och kramar om henne. Hårt vet jag inte jag bara gör de.

Hej! svarar hon och ler stort.

- Hej, säger en röst jag känner igen. Jag tittar upp mot min vänstra sida där rösten kommer ifrån och jag ser en kille i endast ett par svarta mjukisbyxor så man ser hans väldigt tydliga magmuskler. Han sträcker vänligt ut handen och ler.

De är ju Isaac.