Perfect disaster

17

Min dator står på bordet med ett öppnat dokument och min rykande kaffekopp står bredvid. Louis står vid spisen med ryggen mot mig och steker bacon till sig själv. Ytterdörren i hallen öppnas och en sval vind dras genom lägenheten innan en snöig Harry dyker upp i köket. Han har tryckt in sina lockar under en mössa och hans kappa är full av vita snöflingor. Jag tar upp kaffekoppen och tar en klunk samtidigt som jag drar sin synen av honom, han som är min. Omedvetet smyger ett litet leende fram. Jag var rädd att Harry skulle låtsats som att igår aldrig hänt men jag får bekräftat att så inte är fallet när han ler mot mig. Men när Louis vänder sig om sliter Harry och jag snabbt blicken ifrån varandra.

"I can feel the smell of new baked bread" Brister Louis ut och slår ut armarna i en gest. Jag reser mig upp från stolen och tar påsen med bröd från bordet som Harry tidigare lagt där. Hela tiden följer Harry mig med blicken, en blick som är full av lust och längtan.

När jag skärt upp brödet går jag tillbaka till bordet där Louis nu sitter med bacon på en tallrik framför sig. Han tar en skiva av brödet och Harry gör likadant. Jag återtar min plats framför datorn och försöker fortsätta skriva men det är hopplöst med Harrys blickar på mig.

"What are you writing?" Frågar han nyfiket. Louis tittar mot mig med stora ögon samtidigt som han ivrigt tuggar, synen får mig att le.

"I got all caught upp in my feels and starten writing a poem or something." Jag kliar mig i hårbotten innan jag vänder blicken till skärmen igen. Det svarta strecket blinkar, väntar på att jag ska skriva in bokstäver. "But I got stuck" suckar jag och låter mina händer falla av tangenterna och lutar mig tillbaka i stolen.

"Let me read, maybe I can come up with something" föreslår Harry och börjar räcka sig efter min data.

"No, no" nekar jag och slår snabbt igen datan. Louis skrattar åt min reaktion och lyckan i hans ögon får mig att bli om möjligt ännu gladare en morgon som denna.

När tallriken framför honom är tom ställer han sig upp. Harry tar direkt chansen och sträcker sig efter min hand. Han gör mjuka rörelser med tummen längs med ryggan av min hand och jag ler mot honom. Detta sög, att vi är tvungen att gömma det. För just nu känns det som att jag kommer spricka av lycka och allt jag vill är att låta Harrys läppar möta mina om och om igen. Precis som dom gjorde i natt.

***

Jag ligger på mage i min säng och nynnar till låten som lämnar min dators högtalare. Min muspekare varvar att klicka på dom olika flikarna, skvallersidor och det vita dokumentet med lite text på som jag fastnat på. 

Jag hör hur Louis och Niall pratar därnere med inslag av höga skratt. Jag suckar till och är precis påväg att stänga ner datorn och bli delaktig i deras konversation när min dörr försiktigt öppnas. Harrys nyfikna blick möter min och han kliver in och stänger dörren om sig. 

"What are you doing?" Frågar han samtidigt som han går över till min säng och lägger sig på mage bredvid mig. 

"Nothing, I'm still stuck" Suckar jag och drar undan mitt hår samtidigt som jag vänder på huvudet för att möta Harrys vackra ansikte. 

"Do you regret yesterday?" viskar han. Jag skakar på huvudet. 

"But all this is fucked up. If Louis founds out we are dead" 

"Then we will keep it a secret" Han tar upp min hand och pussar den mjukt. "We will tell him soon, and he will understand." Försäkrar han mig om när han ser min tveksamma min. Sakta lutar han sig fram och låter sina läppar möta mina. Så försiktigt, oskyldigt och mjukt. Om möjligt mycket bättre än inatt. 

"You are a celebrity Harry, and I'm a girl who is afraid of attention. How are we even supposed to make this work" Suckar jag och ramlar ner på rygg i sängen. Min blick hamnar i taket och jag känner hur Harry skannar mitt ansikte. 

"Cora you should know that this is something I really want. And I'm gonna do everything to make this work" Försäkrar han mig om, hans ena arm hamnar runt mig och jag lägger mitt huvud mot hans bröst. "You are the first person who understands me, who takes me as I am." Viskar han och pussar min hjässa mjukt. 

"Thank you Harry for being here for me" viskar jag och lyfter mitt huvud för att se honom. 

Efter flera år med min pappa som hela tiden konstaterade att jag var ful, inte värt något och något han aldrig ville ha sitt liv var mitt självförtroende i botten. Men Harrys gröna ögon fick mig att känna mig vacker, trots min inte perfekta kropp och bristfälliga personlighet. Men ändå hittade Harry intresse i mig. Han fick mig att känna mig vacker och tillräcklig. Något som jag inte känt på år. Och det är jag väldigt tacksam för. 

"Will you let me read your poem now?" Frågar han. Jag skrattar innan jag nickar. Jag sträcker mig efter datorn och slår upp det vita dokumentet med svart text på. När han börjar läsa den högt sluter jag mina ögon och njuter bara av hans röst och närhet. 

"She's the flowers, but she's also the rain. She's the beauty of the day , but also the nights full of pain." När han slutar vänder jag på mig för att möta honom och se en reaktion. "She's also mine" lägger han till, lutar sig fram och kysser mig.