Perfect disaster

8

Harry

Ingen har sett Cora på hela dagen. Efter lunchen har hon hållit sig instängd på rummet. Louis har varit in dit en gång och gett henne middag, men annars har ingen sett henne.

Jag vet att jag borde hålla mig borta från henne då hennes blåa ögon är som en drog för mig. Men ändå är jag här, gåendes genom den natt mörka lägenheten mot hennes rum.

Återigen hade mardrömmen drabbat mig. Jag gissar att dom drabbat Cora också eftersom jag endast för några minuter sedan hörde höga dunsar från hennes rum.

Jag stannar utanför hennes dörr. Jag tvekar men min hand hamnar tillslut på det silvriga dörrhandtaget. Det knarrar en aning när dörren sakta glider upp. Det är mörkt i rummet. Det enda jag ser är en gestalt sittandes på sängkanten. Cora tittar inte upp på mig, eller pratar heller för den delen.

Jag går fram till henne och ser nu hennes fylliga läppar och svagt uppåt böjda näsa i mörkret. Men hon tittar inte upp på mig. Hon har blicken fixerad på sina händer som darrar framför henne. Hon är klädd i endast ett par trosor och linne men det är inte där mitt fokus ligger. Mitt fokus ligger på hennes darrande händer och handleder där blod sakta rinner ifrån.

"I'm miserable" muttrar hon lågt för sig själv. Kinderna som är fuktiga av tårar glänser i månens ljus som kommer in genom fönstret.

Hennes darriga hand rör sig och snart håller hon upp den framför mig. Ett litet rakblad som är rött av blod är placerad mellan hennes tumme och pekfinger. Jag flämtar till när jag inser vad hon gjort. Jag hjälper henne upp från där hon sitter och tillsammans går vi in på badrummet.

Jag sätter henne ner på toalettlocket och plockar fram grejer ur badrumsskåpet som ska hjälpa henne. Jag placerar mig framför henne på knä och börjar försiktigt badda hennes sår.

"I'm miserable" upprepar hon för sig själv igen. Hon flackar med blicken oroligt mellan mina ögon och hennes blodiga handleder.

"Then we are two" mumlar jag och vrider på min högra handled så den blir synlig för Cora. 5 stycken skär sår rakt över min handled, ganska nyligen gjorda. Coras havsblåa ögon spärras upp en aning och dom tidigare sammanbitna läpparna blir lätt särade. Jag lindar om hennes handleder och reser mig upp, men Cora sitter kvar på toalettlocket med blicken fast på mina ögon.

"Let's go and sleep."

Hon placerar sin hand, som fortfarande darrar, i min. Vi går återigen in i det mörka sovrummet. Hon lägger sig i den varma sängen och jag placerar täcket över henne.

"Sleep tight Cora" viskar jag lågt.

"He will come after me" mumlar Cora med uppspärrade och panik fyllda ögon.

"No I won't let that happen" svarar jag ärligt.

Helt plötsligt börjar jag känna mig ängslig över att lämna henne ensam. Tänk om hennes pappa verkligen kommer hit. Utan att riktigt tänka mig för lägger jag mig ner bredvid henne i hennes säng.

"What are you doing?" Frågar hon en aning panikslaget.

"I'm gonna keep you safe"

Med hjälp av månens ljus kan jag urskilja Coras lysande ögon, hennes lätt böjda näsa och håret som faller enkelt bort från hennes ansikte.

"Why are you so kind to me?" Frågar hon försiktigt. Jag biter mig löst i underläppen när jag samlar tankarna.

"Because you are my friend."

"I don't believe you. Why do you want to be my friend, no one wants to be my friend" konstaterar hon sammanbitet.

"You are a smart, intelligent girl. You are special, not like every other girl." Det blir en liten paus.

"You are beautiful" Avslutar jag.

Cora släpper kontakten med mina ögon och får ett svagt flin på läpparna i samband med att en rosa generad färg tar plats på hennes kinder.

Jag flämtar till när Coras kalla fingrar nuddar min bara överkropp. Till en början tror jag bara att hon råkade, men när hon börjar följa konturerna på alla mina tatueringar förstår jag att så inte är fallet.

Cora

Den grönögda mannen kom återigen till undsättning. Han räddade mig från att blöda ihjäl. Nu ligger jag här i samma säng som honom och försöker lista ut vad som är så speciellt med honom, och vad det är som gör honom så intressant.

Jag drar med mina fingertoppar längs med tatueringarna som klär hans nakna överkropp. Harry har blicken på mitt ansikte som att han letar efter ledtrådar på vad jag tänker på.

"I think you did this when you become free, probably when you broke your connection with your dad." Förklarar jag och för första gången tittar jag upp och möter hans blick.

"How did you know?" Harrys röst har fått en mörkare ton, hans ögon lyser inte grönt längre och har fått en mörkare nyans. Jag träffade en öm punkt, precis som han gjort på mig dom tre dagarna jag bott här.

"He was an alcoholic, just like mine, right?" Frågar jag utan att svara på Harrys fråga. Han av någon borde veta att man kan läsa av människor eftersom det är det enda han gjort sedan han träffat mig.

Harry släpper mig med blicken, suckar, drar en frustrerad hand genom sina choklad färgade lockar innan han tittar på mig igen.

"Yes."

"You aren't the only one who is good on reading people" svarar jag ärligt. " Tell me something I can't read about you."

"I have never fallen in love, and I never will."

"I don't believe you. You are only 21 years old, someday you will find someone you love"

Harrys ögon har fått tillbaka sina lysande ögon och munnen är inte längre ihopsnörpt till ett sammanbitet streck.

"Thank you Harry for listening to me and all my problems" mumlar jag ursäktades och tar tillbaka min hand som varit placerad på Harrys vältränade mage hela denna tid.

"Thank you for being you" säger Harry och ler svagt mot mig innan han placerar sina läppar mot min panna. Jag blir förvånad först över hans vänskapliga gest men ler svagt. "Now get some sleep"