Perfect disaster

23

Jag låter hårslingan lämna locktången, jag möter min spegelbild och drar mina fingrar genom håret några gånger innan jag drar ur locktången från uttaget i väggen. Imorse hade jag fått något ryck, mitt hår som varit otroligt långt innan hade jag klippt av, så nu var det bara till strax under axlarna.

Idag hade jag faktiskt satt på mig en klänning. Harry hade förvarnat mig att det var en ganska fin restaurang vi skulle till. Jag är inte helt säker på vad jag tycker om det. Den finaste resutrangen jag varit till har varit Max.

Jag kliver i klackskorna och tar sen min kappa som ligger på sängen innan jag lämnar mitt rum. Nere i hallen möter jag Niall. Självklart hade han ställt upp för att få ut mig ur lägenheten utan att Louis skulle misstänka något. Hans blick fastnar på mig och han verkar inte ha någon plan på att flytta den från mig.

"niall...?" Han skakar generat på huvudet och flyttar bort sin blick från mig.

"I'm sorry, you are just very beautiful Cora." Jag ler mot Niall och när Louis kliver ut från köket med armen om en brunhårig tjej vänder vi oss båda dit.

"Where are you going dressed up like that?" Frågar Louis och stannar till.

"I'm taking her to dinner" Svarar Niall säkert och jag nickar instämande. Louis spänner direkt blicken i niall. "Chill man, I have Ellie. Cora is a friend to me." Det lägger sig en tung spänning över oss och jag bestämmer mig för att spräcka den.

"I'm Cora" Säger jag och hälsar på den brunhåriga tjejen. Hon ler mot mig och skakar min hand.

"Danielle" Hennes ögon tittar nyfiket på mig och det slår mig att hon är väldigt söt.

"Nice to meet you but I need to go" Hon nickar och tillsammans med Niall lämnar jag lägenheten.

I hissen ställer vi oss mittemot varandra. Planen var nu att Niall skulle skjutsa mig till den tänkta resturangen, där skulle Harry redan var med Paul och vi skulle gå in bakvägen. Allt för att försöka att inte dra fokus till oss. Om det var så att någon såg oss skulle vi vara körda. Våran hemlighet skulle inte vara hemlig längre och Louis skulle antagligen kasta ut både mig och Harry.

Resan till rasturangen känns oändlig trots att den inte är det. Men jag vill bara träffa Harry trots att jag träffade honom för bara någon timme sedan.

"Paul is waiting for you just inside" Säger Niall när han stannat bilen. Han räcker fram ett paraply som jag glatt tar emot då snön blivit något slask liknande. Jag lämnar bilen men innan jag hinner stänga igen bil dörren stoppar Niall mig. "I like your new hair by the way" Jag ler mot honom och stänger sedan dörren. Snabbt går jag mot dörren som Niall tidigare pekat mot. Jag öppnar den och precis som niall sagt så står Paul där och väntar på mig. Nu när både Niall och Paul vet om mig och Haryy blir det lite enklare. Självklart hade det bästa varit om hela världen visste men det skulle aldrig funka. Allt fokus skule vändas mot oss och jag skulle aldrig klara av det.

"Good day Ms. Tomlinson. I can take your coat. Mr. Styles is waiting for you" Jag påpekar inte det att han kallar mig Ms. Tomlinson trots att jag sagt flera gånger om att han ska kalla mig Cora. När han tagit min kappa öppnar jag ännu en dörr. Jag möts av lågt muller och doft av mat. Resturangen är fylld av mjukt ljus som kommer från värmeljusen som står placerad lite överallt. Min blick fastnar på ett par lockar som jag tydligt känner igen. Innan jag hinner fram har Harry redan sett mig och rest sig upp. Han kliver snabbt fram, lägger sina händer på min midja och kysser mig. Sen står vi bara där, tittar på varandra.

"I did just kiss you in public" Säger han med ett smalt leende. Jag nickar.

"You did"

Hans blick lämnar mitt ansikte och vandrar över min kropp som kläs av en marinblå klänning. Han drar sin hand över sitt ansikte innan han grymtar lågt.

"So gorgeous."

Han sliter sin blick från mig och flyttar ut stolen för mig. Jag sätter mig ner och Harry går runt bordet och sätter sig ner mittemot mig.

Resturangen är full på folk, men ingen verkar bry sig om att Harry Styles sitter mitt bland dom vilket jag är tacksam för. Och trots alla människor här inne kan jag bara fokusera på Harry. Hur han koncentrerat tittar i menyn, biter sig i underläppen och låter handen fara genom sina lockar.

"Can you stop looking at me beautiful?" Harry lyfter huvudet med ett leende och möter min blick, direkt tittar jag generat bort och skakar på huvudet.

"I'm sorry" Mumlar jag och tar upp min meny trots att jag redan vet vad jag ska beställa. "Now can you stop looking at me?" Fnittrar jag fram då jag inser att nu är det istället Harry som tittar på mig. Han flätar ihop sina händer och skakar på huvudet.

"Have you ever just looked at someone and thought, my fucking god I adore you" Harry sträcker sig över bordet och tar tag om min hand som han sen kramar löst. "I adore every goddamn ounce. I adore your bones and your soul. I can lose everything but not you. Oh god not you" När han insett hur ärliga ord han nyss sa vänder han ner blicken när en generad färg tar plats på hans kinder.

"It's very fancy" Säger jag och tittar ut över resturangen. Harry höjer blicken.

"Don't you like it?" Frågar Harry oroligt.

"No of course I like it. But I do prefer being just you and me and a burger." Ler jag och vänder blicken över människorna igen.

"I can nothing but agree. So what do you say about get the fuck out of here?" Jag höjer blicken, men innan jag hinner svara tar han min hand och går med snabba steg ut från resturangen.