Perfect disaster

35

Med en djup suck glider jag och Louis ner i soffan. Klockan var strax efter midnatt och våran släkt hade precis lämnat. Jag hade snabbt bytt om från den obekväma klänningen till mjukkläder precis som Louis gjort. 

"Aren't they great?" Louis vrider på huvudet och ställer frågan. 

"They are" Bekräftar jag. "I finally have a family" 

"So have you given it any thought? You know, if you will stay here or move back to sweden?" Frågar han nästan viskandes, som att han är rädd för mitt svar. 

"I will stay, here I have something to live for, at home I have nothing" 

"Best christmas gift ever" Tjuter Louis ochger mig en snabb high five och får mig att vika mig i skratta.

"You and Harry are going strong, aren't you?" Jag nickar. "That night, when he never came home you went to get him, you never went to buy candy right?" Jag nickar igen.

 "I did" 

"I give up. I mean he even says he loves you and that is a very big deal for Harry" Jag ler mot Louis men mina tankar är fulla av Harry. "I love you too and I want you to be happy" Säger Louis.

"Harry makes me happy, and so do you Louis. Thank you for that" 

Louis får ett brett leende och är påväg att säga något men avbryter sig själv. Istället drar han in mig i sin famn, in i en varm kram.

"Any hugs for me?" Den välkända rösten som jag älskar så mycket att lyssna på får mig att avbryta kramen med Louis. När dom gröna ögonen möter mina hoppar jag upp ur soffan och låter hans armar omfamna mig i en kram. 

"What are you doing here asshole, you are supposed to be with your family" Säger jag när vi avbrytit kramen. 

"I missed you" Han lutar sig ner och kysser mig innan han lutar sig mot mitt öra och viskar; "And I hope to count you as family in the future" Den meningen får mig att chockat spärra upp ögonen. Han skickar en snabb blick mot Louis som sitter kvar i soffan bakom oss innan han tittar på mig igen. 

"Can we go for a walk? I want to be alone with you" Jag nickar och går med Harry ut till hallen. Harry som redan är fullt påklädd håller upp min kappa för mig att stoppa in armarna och mina fötter hamnar i mina bekväma uggs innan vi lämnar lägenheten. 

Ute är det tyst, alla är med sina familjer och firar den vackra högtid. Och jag, jag går här med min pojkvän Harry Styles som får mitt hjärta att slå tusen gånger fortare. Det är tyst mellan osss, det är bara snön under våra fötter som knarrar och dom få bilarna som åker förbi oss. 

"I want you to follow me home, I want you to meet my family" Säger Harry helt plötsligt och jag stannar till. När Harry märker att jag inte längre går bredvid honom stannar han och vänder sig om. Gatlyktan ger ifrån sig ett svagt ljus, gör det möjligt för mig att se hans vackra ansiktsdrag och gröna ögon som jag älskar mycket. 

"Cora, you are the first one I love. I want you to meet them, I'm proud of you and I want to show you to the whole world if I could. You are mine and it's just so overwhelming that you are mine." Hans händer som är varma trots kylan ute hamnar på mina kinder. "I love you" viskar han, jag har fortfarande inte vant mig vid att någon säger att den älskar mig. Och absolut inte när det är Harrys röst som säger det, men det låter så bra. 

"I love you too Harry. Of course I will meet your family if that's what you want." Säger jag och imma lämnar min mun. Ett smalt leende letar sig fram på hans läppar. "I'm just really good att disapoint people." 

"I promise you Cora that they will love you, not as much as I do because that's impossible but they will love you very much" Jag ler när han lutar sig ner och låter våra läppar möta varann. En kyss mellan mig och Harry en julaftons natt under en gatulykta i London.

"So I know we told eachother we weren't gonna buy anything for eachother, but you are mine and I want to"

Han tar fram en liten ask ur sin ficka, försiktigt öppnar han den och det dyra armbandet jag såg inne i smyckesbutiken den där gången jag och Harry shoppade tillsammans blottas. Det var så dyrt och att Harry väljer att lägga dom pengar på mig är överväldigande. 

"no way Harry" Mumlar jag och placerar en hand för min mun. 

"May I?" Frågar han och håller upp armbandet. Jag nickar och håller fram min handled. Han knäpper fast det och precis som jag trodde passar det perfekt på min handled. Nu ser jag också att det det sitter en berlock på det. Där våra initialier syns. C.T och H.S. 

"It's perfect" viskar jag. 

"You are perfect"