Perfect disaster

45

Harry

Scenen på ena sidan av lokalen är full av människor, några tittar förhoppningsfullt på mig och vissa ler stort mot mig. Jag kan även skymta en skylt i publikhavet där  mitt namn står. Jag vänder mitt fokus till den medelålders kvinnan som sitter i fåtöljen framför mig. Hittills har det bara varit några vanliga vardagliga frågor men jag vet att frågan om min mystiska kärlek kommer att komma upp.

"How do you prepare before going on stage?" Läser hon från sitt papper hon har framför sig. Jag rättar till platsen i min stol och ler svagt åt hur löjlig min vana är innan scen.

"I call my girl." Börjar jag och vet att Cora som sitter hemma framför tvn och tittar på intervjun ler när orden 'my girl' lämnar min mun. Varje gång jag kallar henne det, eller introducerar henne så till mina vänner brukar hon skaka på huvudet, sänka blicken och kinderna får en färg av svag rosa. "She makes me very happy and she tells me how much she loves me and those words leaving her beautiful lips make me feel unstoppable" Jag  skakar generat på huvudet när jag blir helt tagen av stunden och tanken på Cora som gör att jag antagligen delat med mig av lite för mycket. Men när publiken brister ut i ett aw kryper ett leende fram på mina läppar.

"Will we get to know who she is?" Jag lyfter på huvudet när intervjuaren ställer frågan. Det blir knäppt tyst i lokalen, alla vill veta. Jag knyter ihop mina händer och lägger dom i mitt knä.

"Someday, soon" Svarar jag och kvinnan suckar uppgivet och putar missnöjt med underläppen, ugh vilket överspel. "Right now I want all of her to myself" Säger jag och skrattar till, vilket även kvinnan gör innan hon ställer sig upp och fokuserar in i kameran..

"Thank you for watching Talk, todays guest were Harry Styles and the program will be up on the website" Några lampor släcks runt omkring oss, kamerorna försvinner från mitt ansikte och publiken ger ett dovt ljud ifrån sig när dom börjar lämna byggnaden.

"Good job Harry!" Simon närmar sig med ett brett leende och utslagna armar. "So naked, so real" Brister han dramatiskt ut och hans röst har antagit en mörkare ton. Jag himlar med ögonen och reser mig upp från fåtöljen. "This will make so many headlines, good for publishing" Han fortsätter gå efter mig när jag gör min väg genom lokalen på väg mot utgången, nu vill jag bara hem, äta en pizza med Cora och sen krypa ner under täcket med henne. Så som jag vill ha det.

"But soon people will get tired of all this mystery. For the bands sake it would be great if you announced it on the pressconference for the album." Jag stannar hastigt och vänder mig om för att låsa min blick på Simon.

"I will tell when I want to. When Cora and I are ready, not when it will be best for the band" Fräser jag mellan sammanbitna tänder och pekar ilsket mot Simon. Han har ett fånigt flin men håller upp händerna i ett tecken att han ger sig.

"Just give it a thought" Säger han lätt och rycker på axlarna. Jag suckar uppgivet innan jag lämnar Simon och tv byggnaden bakom mig för att hoppa in i bilen med Paul. Fan för kändiskap.