Minnena från gårdagens natt är det som får mig att hålla ut i skolan idag. Ord, slag och allmänt kränkningar har följt mig sen klockan 8:25. Nu är den ett. Vi slutar till min lycka om endast en halvtimme. En halvtimme tills jag kan påbörja färden hem till Oscar. En halvtimme tills jag kan vara trygg.
Klockan ringer äntligen och snabbt har jag Plockat ihop mina saker och flytt mattelektionen som aldrig verkade ta slut. Lättat andas jag när jag för sista gången idag slår igen skåpet. Äntligen kan jag sticka härifrån.
Glatt går jag med stora steg ut ur skolan och andas in den friska luften. En bris av avgaser sveper förbi och äcklat rynkar jag på näsan. Man vänjer sig aldrig.
Utan att slösa mer tid så går jag mot den slitna, gamla busshållsplatsen som ska ta mig till Oscar. Mitt i mina drömmar tar en hård arm tag om min axel. Skrämt snurrar jag runt och stirrar in i ett par elaka, gröna ögon. Max. Rädslan kommer krypandes och nervöst tittar jag ner i marken. "Woah, vart ska du om du har såhär bråttom?" Flinar han och trycker upp mig mot ett träd. Panikslaget försöker jag att knuffa bort honom. Men han är alldeles för stark. "Max, sluta" viskar jag. Han morrar lite innan en hård näve träffar min käke. Ett stön av smärta slinker ur mig och mina händer flyger upp i försvar. En hård Box träffar istället Min mage. Långsamt sjunker jag ner på knä med tårar forsandes ner för kinderna och blod i munnen. Lamt spottar jag ut det och får en till smäll över kinden. En spark i ryggen. En spark i magen. Bara massa smärta.
När Max hade haft sitt lilla roliga så stack han. Försiktigt smeker jag mitt ansikte och kvider till i samma sekund som mitt finger kommer i kontakt med huden. Tafatt ställer jag mig upp och haltar bort till hållplatsen. Bussen kommer om fem minuter och konstigt nog är jag den enda här. Känslan av att mitt huvud har blivit krossat av en sten sitter kvar och svarta prickar dansar lätt framför ögonen. Jag andas några djupa andetag och sätter mig ner på den lilla bänken som finns där. Långsamt återhämtar jag mig och tillslut är prickarna borta. I samma veva rullar den slitna bussen långsamt in.
Trots omständigheterna så kliver jag lyckligt av hemma hos Oscar. Snart ska jag in i tryggheten. Där inget kan skada mig. Bara han och jag.
Med ett leende på läpparna knackar jag löst på dörren. Vi planerade att jag skulle vara här från att jag slutade skolan tills att läxhjälpen började och sen skulle jag sova här. Dundrade steg hörs i trappan och snabbt slås dörren upp. Till min förvåning står det en halvnaken Oscar där med ett minst sagt skräckslaget ansikte.
"Eh, Alaska, vad bra att du är här. Men det passar inte just nu faktiskt" får han ut sig nervöst och kliar sig lite i nacken. Precis när jag ska fråga varför så avbryter en röst oss. "Oscar baby, vem var det?" Säger en röst som anländer in i hallen. Vem det är får mitt hjärta att brista igen. Alice med endast underkläder tittar kaxigt fram och fnyser högt när hon ser mig.
"Vad fan gör hon här?" Fräser hon och spänner blicken i mig. "Jag skulle kunna fråga detsamma" muttrar jag och drar bak håret bakom örat. Oscars ögon spärras direkt upp och han ställer sig precis framme vid mig och tar tag om mitt ansikte. Ett litet kvidande slinker ur mig och hans grepp blir lite lösare. "Vem gjorde det här?" Ryter han med en mörk blick. Jag sväljer lite och drar mig ur hans grepp.
"Bry dig inte. Jag ska dra nu"
******
Cliffhangeeeeer
