Med Felix betryggande arm vilandes runt mina axlar vandrar jag glatt ut ur affären. Fast med en påse i varje hand. Ogge och Omar följer som små soldater efter oss och tittar ständigt runt efter Alice lilla mytoman gäng.
När vi har gått en bit ifrån Ica så läggs en hand på min rumpa. Chockat rycker jag till och bokstavligen flyger en halvmeter bort. Jag vänder mig om snabbt och möter ett varm ansikte som tittar mjukt på mig. "Oscar" mumlar jag och slänger mig i hans famn. Helt medveten om kassarna i mina händer. Han kramar mig hårt tillbaka och kysser mig lätt i pannan. "Skaffa ett rum loverbirds!" skriker Omar högt när han och de andra killarna redan har börjat gå ifrån oss. Jag skrattar tyst och kysser Oscar mjukt på munnen. Påsarna lägger jag ner på backen och flyttar istället upp händerna till hans nacke. Han håller om min midja och besvarar den med all hast. Men då händer det som absolut inte får hända.
Ett högt flämt följt av en lätt duns hörs tydligt bakom mig. I samma veva stelnar Oscar till och bokstavligen sliter sig loss ifrån mig. Förvånat vänder jag mig om och möter Mias ilskna ögon. Hennes dyra märkesväska ligger på den smutsiga marken och hon liksom kokar. Med stora och bestämda steg går hon fram till oss och tar ett hårt grepp om Oscars arm. Själv står han bara där, fylld men rädsla. "Oscar John Ingvar Enestad! Vad tror du att du gör?! Varför är inte du i skolan?! Och varför umgås du med denna fattiglapp?!" Skriker hon och gestikulerar dramatiskt med handen. Oscar piper lite till svar och blundar försiktigt.
När han inte ger något svar så börjar hon att dra med sig honom, bort från mig. Paniken stiger i mig och det enda jag kan göra är att sträcka ut min arm för att försöka nå Oscars. Han gör samma sak men ändå så når vi inte varandra. Tårarna väller upp i mina ögon, men jag håller bestämt kvar ögonkontakten.
Innan han blir helt indragen i en svart jeep så mimar han tydligt mot mig. Jag älskar dig.
"Åh, jag älskar dig med min fina Oscar" mumlar jag tyst när bilen sakta rullar iväg.
Jag tar tag i de tunga kassarna och börjar min färd mot huset igen. Tårarna rinner som ett vattenfall ner för mina kinder och jag kan inte göra mer än att låta de rinna.
Tillslut kommer jag fram och bokstavligen stormar in i huset. Jag drar ilsket av mig skorna och slänger av mig jackan. Jag kan inte bo kvar här. Allt dåligt som har hänt har hänt i just detta hus. Jag måste bort.
Beslutsamt sliter jag upp datan ut den gamla dataväskan. Jag slår snabbt på den och väntar tålmodigt på att den ska starta. Sedna klickar jag mig in på blocket och förbereder en annons. För jag står inte ut en sekund till i det här huset.
Flera timmar senare, kanske klockan sju, så ligger jag helt utslagen i soffan. Annonsen ligger ute och jag tittar på en gammal serie. Mörkret har börjat lägga sig på Stockholms gator. Besviken på att jag kanske aldrig kommer träffa Oscar igen sårar mig djupt.
Han är mitt allt.
Mitt i allt det sorgliga så ringer min mobil och fyller tystnaden med sin gälla ringsignal. Utan att ens ägna en blick på den så svarar jag och sätter luren mot örat. "Mm" lämnar mig tyst. Ett par häftiga andetag möter mig, som om att personen skulle springa. "Alaska? Hey, mina föräldrar har bestämt sig. V-vi ska flytta härifrån" flåsar han osammanhängande. En sten sjunker i bröstet och det hugger till i hjärtat. Innan hinner svara så börjar han igen. "Vi ska till Östersund. Men jag lovar, när jag fyller arton så kommer jag och hämtar dig. Och då ska vi bort, bort från allt" viskar han snabbt. Jag ler lite och drar en hand genom håret. "Det blir bra, du betyder allt för mig" lämnar mig sorgset. "Du betyder allt för mig med, jag älskar dig" säger han stressat.
"Jag älsk-" är allt som hinner lämna mig innan han lägger på.
******
Hejsan, hoppas att du mår braaaaaa, älskar dig
