Flera rimmar senare så har vi checkat in på ett sjunker hotell. Utan att säga ett enda ord till varandra. Utan at ens möta den Andras blick. Med Min lilla hand i Oscars stora har vi vandrat längs trottoarerna.
Långsamt slänger jag mig ner på den stora dubbelsängen. Oscar är inte sen med att försiktigt lägga sig mittemot mig. Jag flyttar mina ögon uppåt för att möta hans undrande blick. Generat tittar jag ner igen. För skamsen för att prata om min breakdown. Suckandes lägger han en hand under min haka för att vinkla upp mitt huvud. Med ett höjt ögonbryn ska jag precis fråga vad fan han håller på med, när hans mjuka läppar ännu en gång pressas mot mina.
Försiktigt pressar jag ihop de närmre och flyttar upp handen i hans hår.
Passionerat masserar våra läppar varandra, omslutna av det dova ljudet av spårvagnar och bilar.
Stadens himmel börjar skifta till en liten mer rosa färg och sakta försvinner solen bort från vår åsyn. Njutandes lutar jag mitt huvud mot Oscars bröstkorg. Han låter båda sina armar krama om min midja mjukt. Jag flyttar mina armar upp till hans nacke och fingrar med den ömma huden där.
Tanken på att vi faktiskt lämnade allt bakom oss sjunker in på riktigt nu. Oron bubblar upp i mig. Men doften av Oscar får tankarna att bli suddiga. Istället fokuserar jag på hans varma kropp som ger mig kärleken jag kräver.
"Förlåt mig Alaska, förlåt mig så mycket" viskar han sorgset i mitt öra. Det är inte förens då som jag känner hur de kalla tårarna långsamt blöter ner min hals. Förtvivlat tar jag mig ut hans grepp och tar tag om hans ansikte med båda händerna. "M-men varför gråter du?"' Mumlar jag och stryker bort tårarna med min tumme. Han snyftar högt och sluter ögonen. "För att jag bröt mitt löfte, mitt löfte om att aldrig skada dig mer" viskar han igen, helt krossat.
Chockat drar jag in hans huvud mitt mitt bröst och stryker honom försiktigt över håret. Han gråter högljutt och kramar om mig hårt. Känslorna väller över och tårarna börjar rinna ner för mina kinder mer. Förvånat tittar han upp på mig. Oscars ansiktsuttryck ändras från ledset till oroligt då han beskådar mitt gråtande ansikte. "Nej nej nej, snälla gråt inte" mumlar han och stryker försiktigt bort mina tårar.
"Men du gråter ju" viskar jag förtvivlat. Han skakar på huvudet och drar sina fingrar under ögonen. "Nej, titta. Inget gråt. Det är helt torrt där nu. Nu har du ingenting att vara ledsen över" viskar han ännu mer förtvivlat.
Ett litet skratt slinker ur mig, och jag kan skymta hur ett minimalt leende sprider sig på hans fina läppar. Långsamt fattar hans hand tag om min. Jag gör små mönster på insidan av hans handflata och lyssnar noga till hans lätta andetag. Mörkret blir tyngre, och snart är det endast gatlampans orangea sken som lyser upp rummet.
Snabbt ställer jag mig upp och vandrar bort mot det lilla fönstret.
Göteborgs fina stad fyller mina ögon och ett större leende platsar på mina läppar.
Ett par mjuka armar slingrar sig kring min midja och ett huvud läggs på min axel. Lätta andetag hörs i mitt öra och en suck av välbehag lämnar min mun.
"Är inte det är typ det finaste du sett?" Säger jag ivrigt. Oscar skrattar lite och ställer sig bredvid mig. "Jo" mumlar han och tittar på mig. Jag fortsätter att stirra ut. Men jag känner ständigt av hans stirrande blick på mig. Flinandes möter jag hans ögon. "Men titta ut då" skrattar jag och knuffar till honom lite löst. Han ler mjukt och lutar sina läppar mot mitt öra.
"Du är det finaste jag sätt "
*****
förlåt för kort, dåligt, cringe och dålig grammatik guuuuys
Men älskar dig så att du vet och du förtjänar en underbar dag
