A beautiful little fool..

Kapitel 7

JULIAN:

Jag slår på det glödande heta järnsvärden med en smedhammare med all kraft jag har för att släppa ut ilskan jag har mot Ryder. Jag tar sats och slungar klubban med sån kraft mot svärdet satt det går itu. Jag släpper allting och skriker allt vad jag orkar.
Jag sparkar på vatten tunnan som står mitt i rummet sedan sparkar jag på verktygen som ligger lutandes mot ett gammalt trä bord. Dom faller i kull med en smäll. Jag rusar till närmaste vägg och börjar slå tills knogarna blöder.

***

"Oh Julian.." Catherines röst hörs vid dörröppningen.

Catherine är en bordell kvinna som hjälpt mig vid 'behov' eller bara när hon känner för det, antagligen typ som nu.

"Go away cathy!" Utbrister jag och lutar mig mot den glöd heta kolens skorstens lucka. Cathy kommer närmre och lägger sina händer på min rygg och smeker tills hon är innanför mitt linne.
Jag blundar och låter henne förföra mig.

Cathy är svarthårig och har röda läppar, cathy är attraktiv men Mary är vacker och attraktiv. Suck...jag måste sluta tänka på Mary...

Cathy börjar lämna kyssar i min nacke och på mina axlar och lyckas få mig att vända på mig så hon kysser min hals och käklinje. Det här kommer jag att ångra rejält...

(Ni kan ju gissa vad som hände sen..åh Julian, det där kommer du få ångra...)
***

Jag ligger i min säng och tittar upp i timmer taket. Cathy ligger med huvudet på mitt bröst och ligger på mage.  Täcket har hon över sina ben och precis över rumpan. Täcket täcker även min privata del.

Då knackar det på dörren.(Julian och Cathy gick hem till Julian för att..det vet ni redan..) Jag reser mig upp och drar på mig mina byxor och går till dörren.

Jag öppnar. Ingen står där, jag kollar omkring  tills jag ser ett litet brev ligga på trappen. Jag tar upp det och går in.
Det är ett vitt brev med ett rött sigill som luktar bränt. Jag öppnar det och tar ut innehållet. Det är en lapp. En inbjudan..jag spänner händerna så hårt att knogarna vitnar. Jag läser:

----

You are Invited to

the uniting between

Marydeth Lizabeth Von Cuver

And

Ryder Philip Von Heding

June 11th, 1:00pm in the kings church

You have been personally Invited by:

Ryder Von Heding

We hope you can make it!

----

Jag skriker och kastar saker omkring mig, sparkar sönder saker, river, slår sönder nästan allting i min omgivning.

Ryder har bjudit in mig bara för att få mig att lida. Han hade kommit till min smedhandel och slagit mig med ett vedträ satt jag svimmade. Jag vaknade sedan hemma hos honom i nåt typ av gästrum där han frågade ut mig om Marydeth och vad jag känner för henne. Sen hade någon ropat och Ryder gick iväg och sen hörde jag Mary's skrik och rop efter hjälp så jag försökte ta mig ner men han hade låst dörren så jag fick slå upp den och sen när jag kom ner höll han på att våldta Mary. Jag drog undan honom och vi började slåss. Resten vet ni ju.

Jag ska slå ihjäl honom om det så är det sista jag gör.

***

BECKA:

Jag har precis hjälp Liza prova bröllopsklänningen hon ska ha om två dagar och jag har aldrig sett Liza så förkrossad. Hon gråter nästan konstant.

Jag har precis slutat så jag bestämmer mig för att ta å besöka den hära Julian.
När jag kommer fram till smeden ser jag en muskulös ryggplatta stå och arbeta med en svart klinga.

Jag harklar mig och mannen jag antar är Julian vänder sig om och tittar trött på mig. Han är precis som Liza har beskrivit honom. Vacker och snygg.

"Can i help you with something?" Säger han och torkar sin panna med en smutsig trasa.

"Yes you can. Please help my friend Liza, you know her dont you?" Säger jag och tittar på hans sår vid midjan.

"I dont know anyone called Liza.." Säger han spydigt.

"Oh yes sir, you do. But i think you know her as Marydeth. Her real name that you appeal to her is acctually Lizabeth, but her mother did not like it so she is usually called by her middle name Marydeth." Svarar jag nonchalant. Han stelnar och kollar sorgset på mig.

"Julian you need to help her, she is in a lot of danger. In the past couple of days i've been digging in Ryders past. Apparently he's had 3 other wifes. But he killed them all because they did not bring him a son, he killed the baby girls to." Säger jag stressat och Julian rycker till. "Julian, she might not admit it but she loves you. Please i beg of you, you love her to, dont you?" Hans blick sänks och sjunker ner i golvet.
Då nickar han.

"I'll help. Get her to meet me at the old Mill tomorrow at midnight, but tell her its you meeting her." Jag nickar och kan ana en gnutta hopp glittra i hans ögon.

***

JULIAN:

she loves you....you Love her to dont you?... Kvinnans ord ekar i huvudet på mig. Och som svar på hennes fråga: Ja, det är knäppt men ja, jag älskar Mary. Eller Liza som hon nu heter.

Jag älskar henne, jag kan inte hjälpa det.