A beautiful little fool..

Kapitel 6

Det är en mardröm, allting är en himla mardröm. Jag gråter så ögonen svider i väntan på att Ryder ska sluta. Stegen i trappen har slutat och tillslut dras Ryder bort ifrån mig. Jag faller ihop på golvet med armarna omkring mig.

Jag kniper ihop ögonen så hårt jag bara kan och försöker utesluta alla ljud omkring mig, det funkar ju till viss del men dom arga skriken från män ekar i den stora hallen.

***
Jag öppnar ögonen igen när allt tystnats, bara Ryders sura mummel hörs. Jag ser mig omkring och det första jag ser är Ryder med håret åt alla håll och antagligen en bruten näsa. Ens höger hand har han under näsan i ett försök att stoppa blodflödet.

Sen ser jag något som får mitt blod att isa. Julian.. Liggandes på golvet i en pöl av sitt eget blod, han försöker kämpa sig upp men smärtan som hans ögon utropar är olidlig.

Jag kryper hastigt till honom och drar honom till mig så han ligger med huvudet i mitt knä.

"Oh god please... Im so sorry Julian, im so sorry to have draged you into my mess of a life." Jag gråter och smeker lungt hans kind. Han skrockar lätt och ler.

"He's going to die Marydeth, its only a matter of time." Skrattar Ryder Elakt.

"Age before beauty old man." Skrockar Julian och reser sig smärtsamt upp. Jag iaktar varje rörelse dom båda tar. Jag själv reser mig upp.

"Julian, lets go." Viskar jag och lägger en hand på Julians axel. Julian blickar bak på mig litegrann och nickar snabbt. Och efter det går vi. Julian stödjer på mig medan vi går ut mot min häst.

***

JULIAN:

Jag ligger i kökssoffan hemma hos mig och kollar upp mot Marydeth när hol gör rent mina sår. Det är mörkt ute oxh det enda lyset vi har är från elden i den öppna spisen.

Det sprakar i elden då och då men annars är det tyst. Marydeth stryker lätt med en våt trasa över ett sår på min bröstkorg som Ryder gjorde med sin fickkniv.

Marydeth är vacker, hennes ljusbruna hår hänger vågigt runt hennes vackra ansikte. Hon märker att jag stirrar och ler lite.
"What?" Säger hon tyst och ler. Hennes röst är som sammet. "Your beautiful." Viskar jag och lägger en slinga som fallit framför näsan på henne bakom hennes ena öra. Hon rodnar och kollar bort för att gömma hennes ljusrosa kinder.
"Dont hide your face, your beautiful." Säger jag och lägger två fingrar på hennes käke och vinklar hennes huvudet så hon kollar rakt på mig. Jag lägger min tumme på hennes underläpp och stryker den försiktigt.
Hon säger inget men det syns att hon är nervös.

"Wha.." Säger hon men avbryter sig själv med att dra sig ifrån litegrann.
Jag sätter mig upp och fattar tag om ena hennes hand. Hon kollar ner på våra ihop flätade händer och tar ett djupt andetag.
"Marydeth?" Säger jag tyst och kollar mot hennes kind där en tår har hamnat och snart kommer det flera. Jag omfamnar henne. "Mary, whats wrong?" Säger jag och låter henne snyfta på min axel.

"Ryder, He..h.. Im betrothed to him." Det är som någon slår mig hårt i magen och jag får ingen luft. Trolovad? Min Mary? Eller asså, inte min men alltså, eh ja. Till Ryder, mannen som är son till mina föräldrars mördare.
Utan att jag märkt det har jag släppt Mary och gått en bit ifrån henne, eller haltade. "Im sorry Julian, i have no choise. My mother already said yes to him. Without asking me first." Hon pausar och går fram till mig som lutar mig mot den öppna spisen. Hon lägger sina händer på vardera sida om min midja. "If it was my choise i would never even touch that man after what he's done. All I want is....is..is for you to be done with my mess. I've caused you so much pain and for what purpose?" Jag står fortfarande på samma ställe som förut. "Mary....I..i.." Jag avbryter min mening och börjar på en ny. "I think you should go, Ryder probably dont want me speeking to his future wife." Hon släpper mig och jag vänder mig om och en sval bris av värme från elden träffar min bara rygg. Hon ser krossad ut. Hon vänder på klacken och går mot dörren. Jag är en idiot.

"Mary-" Säger jag innan jag själv hunnit med det. Hon ser bak på mig och väntar på att jag ska säga nåt.
"God bye."
Och med det sagt går hon med tårar i ögonen. Jag är en inkompetent idiot som inte vågar säga hur jag verkligen känner till den enda flickan som faktiskt bryr sig om mig som person och inte mitt utseende. Jag vänder mig mot den öppna spisen och slår huvudet mot tegelväggen om och om igen tills det faktiskt blir en bula.
Jag kollar ner på min muskelbeklädda mage, på såren som Mary gjorde rent och lindade med bandage. Om hon bara visste att jag tänker på henne hela tiden. På hennes skratt, på hennes leende, på hennes ögon. Fyfan, jag äl-..
Nej hon är trolovad, till en mördares son. Hon kommer bringa honom en efterträdare lika ond som han själv, lika självisk och hjärtlös. Hon förtjänar någon som älskar henne och tar hand om henne, någon som... Iallafall, hon är för bra för honom, för godhjärtad.

Jag är en idiot, en idiot som tänker hämnas min familj på den som tog ifrån mig Mary. Eller Mary var ju inte min men alltså, ehm...jaaa....

-

Förlåt för min sega uppdatering, har inte haft så mycket inspiration på sistone. Men var tvungen att skriva ett kapitel för fick en kommentar på det förra kapitlet av en person som ville läsa mer av den här historien. Hata mig inte för vad som hände i detta kapitlet😂😜❤️💕
Ses i nästa!😁💕