A beautiful little fool..

Kapitel 10

Jag börjar storgråta och springer fram till honom och slår armarna om honom.

"Father, i thought you were dead." Snyftar jag tyst i hans armar.

"Yes, i know. It was the point. I got kidnapped by a criminal in spain(dit han åkte på affärsresa.) I got realesed a week ago by a dear friend. He told me that my wife had given my daughter to a cheater and a fool!" Säger han högt inför hela folkmassan och jag ryggar tillbaka. En fuskare?

"He is not the counters son! He killed the counter and claimed himself to be his travelling son after the counters death!" Säger pappa och pekar på Ryder. Oh herregud!!

Jag kollar på Ryder som ser förbannad och förvånad ut.

"My own wife Anabell von Cuver knew it all along!!" Säger han och tittar på mamma. Vad i helvette försiggår!!?
"She wanted the stolen money Ryder could offer by selling my daughter!!"

Då reser mamma sig upp och kommer fram till oss.

"Your daughter??? She is mine two!!!" Skriker hon rakt i pappas ansikte.

"No she is not, you were accomplice to a murder of the counter and will be sent to 30 years in prison with Ryder." Säger pappa bestämt och polissoldater kommer inrusande i kyrkan bakom honom. Dom tar fast Ryder och kvinnan jag vägrar kalla mamma och för bort dom.

"Oh daddy." Säger jag och tittar på min pappa. Han ler varmt emot mig och kramar om mig. Han är längre än mig med kanske 2 decimeter och har vitt hår och mustasch. Han har på sig en blå uniform och svarta byxor och skor.
"Lizabeth. Im sorry i let this happen to you. Im sorry i left you." Viskar han. "It was not your fault. Im just glad your here now." Svarar jag och låter tårar falla, lyckotårar då.

Då inser jag nånting, Julian. Jag släpper pappa och vänder mig till mannen jag älskar. Jag springer allt jag kan mot honom och kramar om honom hårt. Han skrattar och jag skrattar med.

"Mary, im not rich, i dont own a big house. Im not what you would call wealthy. How can you love someone like me?" Viskar han och kysser mig mjukt och chockar folkmassan ännu mer.

"I dont care about your money or propertie. What i care about is you. I dont care about gifts or money. I care about my love for you." Svarar jag och kysser tillbaka.

Folkmassan runtom oss viskar och pratar om vad som hänt. Pappa pratar med prästen och jag och Julian står och kramar varandra. Visst borde jag bry mig lite mer om vad som nyss hände men jag vill inte göra nånting annat än att vara där jag är just nu i Julians armar och i samma rum som pappa.

Mamma var ett monster och det var inte särskilt chockerande att hon och Ryder jobbade ihop med det här. Hon är borta nu och kommer aldrig tillbaka in i mitt liv igen.

***

Jag är nu hemma i en mjuk skön ganska så pösig klänning.(se bild, inga smycken doc) Det bästa med den är att jag inte behöver någon som helst korsett.

Det känns så konstigt att Ryder är borta. Det känns så konstigt att jag känt Julian i över en månad redan. Att pappa är hemma är ett mirakel. Allting är perfekt.

Jag går ner till övervåningen och går in till vardagsrummet där pappa sitter och läser tidning.

"Father.." Säger jag när jag sätter mig i en fåtölj bredvid soffan där pappa sitter. "Yes dear?" Svarar han och kollar upp på mig. "What happends now?" Frågar jag honom allvarligt.
Han ler lite smått och kliar sin mustasch. "Well, i was thinking to betroth you." Säger han finurligt och jag slås mållös. "What?? To who?" Säger jag skrämd och sväljer en klump som bildats i halsen.

"To the blacksmith in town, i saw you two in the church. He seems quite charming and you to seem to like eachother." Flinar han finurligt igen och klumpen i min hals försvinner direkt och ett stort leende bildas på min läppar så tandraden blottas.
"Your the best dad!" Utbrister jag och kysser hans kind och ger honom en stor kram.

"I have one condition though." Lägger han till och jag lugnar genast ner mig och sätter mig ner igen.
"What is it dad?" Frågar jag nervöst och tittar ner i knät.
"Invite him for dinner tonight. I will cook my chicken soup!" Utbrister han glatt. Jag Skinner upp och klappar med händerna och kramar om honom. "Okay i will go ask him right away." Ler jag.
***

Solen skiner starkt på mig när jag går mot smedjan. Det ryker ur smedjans skorsten vilket tyder på att han är där. Ett leende pryder mina läppar när jag bara är någon meter ifrån Julians ryggplatta.

"Hi." Säger jag glatt och han vänder sig om och ler mot mig när han torkar pannan med en smutsig trasa.

"Hey." Svarar han och går fram till mig.
Jag ställer mig på tå och kysser honom.
"My father has Invited you for dinner." Ler jag när jag avbrutit kyssen.
"Sure, what time?" Frågar han och kysser mig på pannan.

"Im not sure but let say at 4 pm. That sounds good?" Svarar jag och lägger mina armar runt hans midja och hans armar lindar sig runt mina axlar.
"Yes, il be there." Säger han och kollar mig rakt i ögonen innan han kysser mig.

"I love you.."

-