Felix perspektiv (kapitel 2)
Jag vaknar nästa dag och njuter av att ha honom så nära, njuter av att få känna hans hud mot min och bara få slappna av för ett ögonblick.
Jag frågar lugnt vad han ska göra idag och han svarar med att han ska plugga på tentan vilket genast gör mig obekväm. Det innebär att han kommer att vara hemma nu på morgonen och kommer hinna höra de samtal jag kommer ha med jobbet. Insikten ger mig panik och jag sväljer nervöst.
"Du vilade igår också, jag tycker nog att du ska gå till gymmet, nu när träningen börjar ge resultat Oscar. Du är jättesnygg nu när du gått ner lite" yttrar jag rent desperat, måste få iväg honom en stund nu på morgonen. Måste låtsas som att allt är som vanligt.
Vi kommer överens om en springtur och jag slappnar av något, kysser honom på läpparna innan jag ser honom gå och suckandes med ångesten stigandes i kroppen ringer jag mitt första samtal.
Det känns hopplöst, pengarna som fattas drabbar hela företaget och ingen har någon lösning.
"Snälla sir, jag ber bara om ett enkelt samarbete med er. Vi delar sedan på inkomsterna" försöker jag vädjande att yttra in i luren men han nekar, som alla andra och jag får panik.
"Snälla sir, du måste förstå att jag har en hyra att betala, jag har en sambo som jag vill ge det bästa möjliga livet, jag har räkningar som är ett halvår gamla och fortfarande obetalda. Jag behöver bara det här samarbetet" yttrar jag desperat trots att jag vet att man aldrig ska bli för personlig i en affär, men min desperation och panik får övertaget.
När han ändå tackar nej till förslaget så är det som att allt brister och för ett ögonblick får jag fullkomlig panik innan jag lyckas samla mig.
Jag måste lösa det här på något sätt, för Oscars skull.
