Ätstörd ~ foscar

Kapitel 4

Jag står borta vid köksbänken och häller upp vin till Felix och hans kompis Simon som är på besök. Själv står jag över, vin innehåller alldeles för mycket kalorier och jag har redan syndat genom att äta en macka till frukost idag.

"Vad tunn han har blivit.." Hör jag Simons försiktiga röst, troligtvis inte menad för mig att höra och jag stelnar till lite, blickar ner på min kropp och rynkar på pannan. Jag är ju fortfarande ganska tjock, visst har jag gått ner en del men det är fortfarande mycket kvar.

"Visst är han snygg.." Mumlar Felix, aningen berusat och jag suckar lite, så länge han är nöjd så är jag nöjd. "Men liksom, mår han bra? Han har blivit så tunn så snabbt" hör jag Simons bekymrade röst och jag rynkar ännu en gång på pannan, jag kan själv knappt se någon förändring på min kropp.

"Han mår bra, skaffa dig en egen pojkvän att analysera" yttrar Felix surt och jag suckar då hans sura humör kan hålla i sig under resten av kvällen om jag inte gör något för att vända det. Snabbt tar jag glasen i mima händer och ställer ner dem på soffbordet innan jag sjunker ner i Felix knä som fortfarande har ett irriterat ansiktsuttryck.

"Baby sura inte, ska jag göra dig en tjänst inne på toan?" Viskar jag i hans öra och hans humör ändras direkt. Utan ett ord lyfter han upp mig på fötter och drar med mig efter sig in på toan där han bestämt trycker ner mig på knä och låser om oss.

"Jag blir så jävla irriterad på honom" muttrar han surt fram och jag skyndar mig med att knäppa upp hans jeans och trycka ner de en bit ner över låren. Är själv inte ens upphetsad men gör allt för att han ska bli nöjd. "Jag har gått ner ett kilo till förresten" yttrar jag tyst i ett försök att få honom på ännu bättre humör och han ler svagt, till min lättnad.

"Du är så duktig" mumlar han fram och greppar tag om mitt hår. "Nu, visa hur duktig du är" yttrar han sedan bryskt och lydigt tar jag honom i munnen och lyssnar till hans mörka stön.

Vill bara vara tillräcklig för honom.