Anna och Kim

del 10

Annas perspektiv!

Jag och Anton går upp för trappen och in i mitt rum. Jag känner mig helt tom i kroppen. Kommer jag aldrig mer att få en av mammas goda bullar? Kommer pappa aldrig kunna ge mig en puss i pannan som bara pappa kan? Jag kan inte förstå att här är vi nu Anna och Anton utan mamma och pappa. Hur ska vi klara oss? Anton har ju iallafall ett jobb att gå till men jag har ju ett helt år kvar av skolan. Måste jag hoppa av skolan nu och hitta mig ett jobb?

-Anna vad tänker du på? frågar Anton

-Hur ska vi klara oss? Jag menar du har ju jobb men jag går ju fortfarande i skolan. Måste jag hoppa av och hitta ett jobb? Vad händer med pappas företag? Vad händer med huset? Kan vi bo kvar? Har vi ens några pengar? Frågar Anna

Det är så mycket frågor som går runt i mitt huvud just nu att jag försöker att inte rabbla upp alla på samma gång men dom bara kommer en efter en.

-Varför blev dom mördade? Vem eller vilka vill mörda våran mamma och pappa? Anton jag förstår inte vad det är som händer? Säger Anna

-Nej, jag förstår det Anna men allt kommer att lösa sig ska du se. Du ska inte hoppa av skolan jag har jobb och vi kommer att klara oss. Pengar har vi alla mamma och pappas så det behöver du inte oroa dig för. Pappas företag kommer väl vice vd att sköta tills vi bestämmer oss hur vi ska göra med den saken. Men Anna nu tar vi en sak i taget. säger Anton

Ja det låter ju förnuftigt att ta en sak i taget. Men hur ska jag kunna tänka på något annat än att mina fina föräldrar har blivit mördade. Tänk om dom är ute efter oss också?

-Anton tänk om det var planerat att dom skulle bli mördade. Tänk om vi står näst på tur? frågar Anna.

-Snälla älskade lillasyster tänk inte så. Jag fick poliskvinnans alla nummer så vi kan ringa henne om du vill. Men jag tror att om detta hade varit planerat så hade hon satt in insatser till att skydda oss. svarar Anton.

Det är ju sant det han säger. Det kan ju vara så att dom bara var på fel plats vi fel tillfälle. Men jag vill nog ringa den där kvinnan och para med henne och se om jag kan få veta något mera.

-Anton kan vi ringa tillbaka till henne och se om hon har något mera att berätta för oss frågar Anna.

-Självklart. Jag ringer henne och sätter på högtalaren så att du också kan prata med henne och ställa dina frågor så hör vi båda vad hon säger. svarar Anton

-Tack säger Anna

Anton tar fram mobilen och trycker upp smset med alla nummer och trycker på första numret och telefonen ringer med högtalare på.

-Poliskommissarie Hanna här vad kan jag hjälpa dig med?

-Eh, hej Hanna det här är Anton och Anna som skulle vilja prata med dig om mordet på våra föräldrar. svarar Anton

-Hej jag väntade på att ni skulle ringa. Jag kan tänka mig att ni har en del frågor som ni vill ha svar på. säger Hanna

-Hej Hanna det är Anna. Tror du att mordet var planerat? Jag tänker mest på om det kan vara så att vi är i fara? frågar Anna

-Nej, det var inte planerat det var två knarklangare som fått en sne tändning och började att skjuta hej vilt på gatan och eran mamma och pappa råkade bara vara på fel ställe vid fel tillfälle så ni kan vara lugna ni är inte i fara. Dom sitter dessutom bakom lås och bom. 

-Det var skönt att höra säger Anton

-Men vad kommer att hända nu? med oss? och huset? frågar Anna