norrsken

åttiofyra

"Hallå! Jag är hemma igen!"

Det är alldeles tyst i den lilla villan.

Inte ett enda ljud hörs.

Borde inte mamma och pappa vara hemma?

De har väl saknat mig?

Och så kommer de inte och kramar mig, säger hej på första gången på väldigt länge.

Jag ser ju deras skor stå i hallen.

De skämtar bara med mig.

Jag drar av mina skor och går omkring i den tomma villan.

De här inte någonstans.

Inte i vardagsrummet, inte inne på toaletten, inte inne i något sovrum eller skrubb.

När jag kommer till köket stannar jag och rycker till.

Tårarna rinner ner för mina kinder.

De ligger på golvet, orörliga.

Blodet har torkat i en pöl runt om.

Den vita lappen ligger forfarande på bordet, med blodiga fläckar som vittnar om död.