norrsken

nittiofem

När jag kom hem igen hörde du inte av dig på flera dagar, tills en dag i skolan.

Du sprang fram till mig och kramade mig, riktigt hårt.

Det gjorde lite ont i bröstet, för såren jag hade där, men det var det värt.

Det kändes ljust ut.

Det såg ljust ut.

Ända tills jag började minnas igen.