norrsken

nittionio

Vi gick tysta till parken.

Det var tyst.

Bara vinden som susade i träden hördes och småfåglarnas kvittrande.

Vi satte oss ner på samma plats som på den natten.

Vi lutade oss mot trädet, men ingen sa något.

Jag visste att du inte skulle fråga ut mig, utan låta mig berätta det när jag kunde.

Du är en så vacker människa.

Du är så fin.

"Okej" sa jag, "när jag var liten..."