Summercamp ~ the past will find you

~ Kapitel 3 ~

(Elsas perspektiv)

Jag kan inte fatta att jag måste bo i samma rum som Mr Alldeles-För-Stort-Ego. Suck. Det här är inte alls kul.
Jag fattar ju varför men ändå. Igår kväll när vi stod och packade upp på kvällen efter att fått alla i vårt team att lägga sig sa han till mig: "Du måste vara glad som har sådan tur att du får bo med mig, Den otroligt snygga och charmiga Jack Frost!" Jag himlade bara med ögonen åt det och fortsatte med att packa upp mina grejer. Men jag måste mejade att han ser rätt så bra ut.
Nej Elsa! Du ska inte gå och börja gilla denna kille! Killar är bara onödiga och kommer inte göra något annat än att krossa ens hjärta så nej!
"Tack Elsa för att du är så smart och förståndig, jag kan inte börja gilla någon kille! Det är bara sjukt onödigt!" Mumlade jag för mig själv lite högre än jag hade tänkt.
"Va?" Frågade Jack som precis kommit ut från duschen tydligen, för när jag snurrade runt stod han med bara en handduk runt sina ben och andra grejer... Oh shit han har magrutor..!
"Eh inget!" Sa jag och kände att jag blev röd om kinderna så jag vände på mig och gick till min garderob istället för att hämta ett par blåa shorts och en vit magtröja.
"Ehm om du är klar där inne skulle jag gärna vilja komma in" sa jag och försökte låta som vanligt vilket var väldigt svårt då han stod med bara en handduk, något som tydligen inte störde honom alls dock.
"Jaha ja, jag är klar där inne" sa han och gick bort till sin egen garderob.
Jag gick in låste dörren och bytte om från min pyjamas, ja jag hade haft pyjamas för vi båda har gått upp för typ tio minuter sen.
Jag sminkade mig lätt med mascara, eyeliner och ett rött läppglans. Liksom orka sminka sig som en jävla fotomodell när du ändå bara är ute i skogen.
Jag gjorde två inbakad flätor i mitt blonda hår och kollade mig i spegeln.
Jag såg ut som Anna i blont hår fast något år äldre bara.
Därför bestämde jag mig för att ta ur flätorna och göra en bulle istället.
Sedan gick jag ut från badrummet och mötte Jack som var färdig han med.
Vi tog på oss skorna och gick för att väcka dom ungarna som var i vårt team. Jag skulle väcka tjejerna och han skulle väcka killarna hade vi bestämt.
Eftersom att det är tio tjejer och tio killar så är det elva stugor i varje liten stugby. En för ledarna och tio stycken för barnen, dom sover två och två, tjej och tjej eller kille och kille. Dom väljer inte själva utan får skriva vem dom önskar att hamna med på lägeransökan men sedan görs det upp av hon som äger allting för att inte någon ska lämnas ensam utanför ifall att tillexempel det är någon som ingen vill bo med, vi försöker undvika det så barnen får inte välja själva vilka dom bor med men dom får ju önska en person.

"Vi kan väll mötas utanför våran stuga när vi har sett så alla kommit upp och börjat göra sig klara?" Frågade Jack.
"Okej?" Frågade jag förvirrat. Eller tja, jag var inte förvirrad alltså att jag inte förstod utan förvirrad som i förvirrad hur han kunde komma på den idén och inte jag..!
Jag gick och väckte alla tjejer och fick dem att börja klä på sig, jag såg till så att alla hade kommit upp och gick sedan och satte mig i solen utanför min egen stuga och väntade på Jack som kom några minuter senare och satte sig i stolen bredvid den jag satt i.
"Jag kan inte fatta att det här stället är så litet, liksom det kändes mycket större när jag var mindre" sa Jack och kollade mot alla stugorna där barnen var. Det sprang folk överallt och sa godmorgon till sina vänner som inte bodde i samma stuga.
"Ja världen såg mycket större ut när man var liten. Den var mycket bättre då också. Allt var så enkelt. Somrarna var så härliga. Att bara få komma hit och ha kul en hel sommar. Det var det bästa jag visste" svarade jag och tittade jag också runt på lägerplatsen.
Min mobil jag hade i fickan började vibrera och jag svarade eftersom att jag såg att det var Merida.
Någon minut senare så sa vi hejdå till varandra.
"Vem var det?" Frågade Jack som hade hört samtalet, inte direkt för att det var något viktigt men men.
"Det var Merida en annan av ledarna. Hon med jättestort rött hår" svarade jag.
"Aha hon, aa hon hamnade med Hiccup, stackars henne, Hiccup är jättesnäll och väldigt smart men han är den försiktigare typen, tar inte så mycket risker direkt" berättade Jack och jag skrattade samtidigt som jag svarade honom.
"Merida är verkligen tvärt emot. Hon gör dumma saker hela tiden och är aldrig försiktig. Hon borde egentligen vara glad att hon lever" sa jag och vi båda föll in i skrattet.
Efter att vi hade skrattat klart så kollade jag vad klockan var, den var 07:50. Frukosten öppnade om tio minuter så det kanske var dags att samla ihop alla. Jag berättade för Jack vad jag just suttit och tänkt på och han höll med så vi tog våra listor så att vi kunde checka av alla och sedan tog vi vara visselpipor runt halsen och gick till alla stugorna och sa att det var samling vid stugbyns grind.
Alla gick dit snabbt och när vi kom fram så började vi kolla av så att alla var där.
"Alla tio tjejer är här, är killarna här?" Frågade jag Jack. Vi båda hade egentligen listor med alla barnen men det var enklare att göra så att jag tig tjejerna och Jack tog killarna.
"Japp alla är här. Vi kan gå upp till frukosten" sa Jack och vi gick allihopa tillsammans på ett fint led, jag gick först och Jack gick sist för att kolla så att alla hängde med, och vi styrde våra steg mot matsalen.

"Okej så nu ska vi gå in och äta frukost, ni får äta precis vad ni vill av det som står framme, om ni är allergiska mot någonting så går ni till kökspersonalen eller till antingen mig eller Jack så ska vi se till att ni får den maten ni ska ha" sa jag och log precis innan jag öppnade dörrarna.
Punzel och Merida var redan där inne och satt vid ledarbordet. Deras team satt utspridda med varandra och åt frukost. Många vinkade till deras vänner från våran grupp.
"Godmorgon tjejer" sa jag till Merida och Punzel och fick ett glatt godmorgon tillbaka. Han som tydligen var Hiccup satt bredvid Merida och bredvid Punzel satt en kille som jag har för mig hette Flynn.
"Jag ska gå och hämta något att äta, jag är ganska hungrig faktiskt" sa jag och gick och tog en skål med risgrynsgröt, i den hällde jag socker och sylt. Jag tig ett glas apelsinjuice att dricka och gick sedan bort och ställde ner min talrik och mitt glas vid bordet.
Precis när jag skulle sätta mig ner så kom någon och knackade på min typ midja, jag vände mig om och såg att det var en liten flicka, hon var en av dem i mitt team. Elvira, hon är sju år, väldigt kort och liten, blåa ögon och blont hår. Hon påminner väldigt mycket om hur jag såg ut som liten faktiskt.
"Vad är det?" Frågade jag henne snällt.
"F-Får jag sitta här med dig..?" Frågade hon, det lät som hon höll på att börja gråta.
"Men vill du inte hellre sitta med dina kompisar?" Frågade jag henne och log.
"Jag... Får inte... Sitta med dem.." Sa hon och nu höll hon på att börja gråta det kunde jag se.
"Vem har sagt det?" Frågade jag och mitt temperament började stiga lite. Jag tål inte mobbare eller elaka personer över huvud taget. Jag gör det verkligen inte!
Elvira pekade på ett bord där det satt ungefär åtta tjejer och det fanns två lediga stolar kvar vid bordet.
"Kom hår gumman så ska vi gå och prata med dem" sa jag och tog hennes hand och gick fram till bordet med tjejer.
"Hej tjejer, är det okej om Elvira sitter här med er under frukosten?" Frågade jag dem snällt. En tjej med grönt band var det som svarade.
"Nej, hon får inte sitta här!" Och hon sa det väldigt snobbigt och taskigt.
"Varför kan hon inte få det? Ni har två stolar som är lediga vid eran bord" sa jag och nickade mot stolarna. Hon kollade på stolarna, båda stod bredvid henne så hon puttade ner dem på golvet.
"Nej det har vi inte" sa hon oskyldigt som att jag skulle varit dum eller något.
"Fine men tro inte att jag låter dig vara såhär elak under hela sommaren!" Sa jag och gick därifrån tillsammans med Elvira som hade tysta tårar rinnande ner för kinderna.
"Elvira så ja, torka tårarna gumman. Du får sitta med mig och de andra ledarna, och om de där tjejerna någonsin är dumma mot dig igen. Säg till mig så kommer jag och försvarar dig vännen" sa jag och torkade bort hennes tårar innan jag kramade om henne och vi gick sedan tillbaka till ledarbordet.
Anna och Kristof hade kommit under tiden jag bråkat med den kaxiga nioåringen. Vi ställde fram en stol så att Elvira fick plats och sedan började vi alla att äta. Jag passade även på att berätta för de andra om hur den jobbiga nioåringen hade bettet sig och vad hon hade gjort.
"Åh nej. Det var hon eller hur?" Frågade Merida och pekade på tjejen.
Jag nickade som svar.
"Det där är Daniella Frank, en liten snobb unge som varit en pina sedan vi kom till stugorna. Klagar på allt och är allmänt dum mot alla" suckade Merida. Hiccup började berätta att de hade haft en flicka som kom gråtandes till deras stuga igår när de skulle packa upp för att hennes rumskompis, Daniella, hade sagt att hon var töntig för att hon hade sin nallebjörn med sig. Sedan berättade Hiccup också att flickan berättade att nallebjörnen var det enda minne hon hade av sin farmor som gått bort för flera år sedan.
Jag blev arg på riktigt. Men sedan log jag och började nästan skratta när jag fick veta att Merida hade skällt ut henne rejält. Då tycker jag nästan lite synd om Daniella. Men bara nästan.

Hejsan svejsan lingon gren.
Nejmen förlåt så sjukt mycket för att jag inte uppdaterat. Jag visste inte ens att jag hade påbörjat detta kapitel Hehehehe. Men aja ni fick det och bättre sent än aldrig...
Men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera jag lovar.
Pöss pöss på er😘

//Alva💕