Summercamp ~ the past will find you

~ Kapitel 7 ~

(Meridas perspektiv)

"Okej hörni vi ska ha basket nu som våran aktivitet!" Utbrast Hiccup och vissa av barnen hurrade och vissa såg sura ut.
"Men kan vi få spela killarna mot killarna och tjejerna mot tjejerna då?" Frågade en kille.
"Vad var ditt namn nu igen?" Frågade jag i en fejkad sockersöt ton.
"Anton"
"Okej Anton, varför vill du bara spela med killar?" Frågade jag.
"För att jag går på basket och tjejer kan inte spela basket, eller fotboll för den delen, så då vill jag inte det" sa han uppnosigt. Han kan skatta sig lycklig att vi inte är på bågskyttebanan nu för med mitt trevliga humör hade han antagligen haft ett äpple på huvudet och en pil igenom det... Eller så kanske jag missar för en gångs skull...
"Såhär är det Anton. Bara för man är tjej betyder det inte att man är sämre på någonting. Det är bara att kolla på både Merida här och sedan det blåa teamets ledare Elsa. Båda dem är ju tjejer men riktigt duktiga på sporter. Och du borde akta dig med vad du säger, för nu när du är så liten kanske ingenting händer men när du blir äldre så kommer det att få konsekvenser av att säga sånna saker. Min kompis Jack, det blåa teamets andra ledare, har redan gjort det misstaget under detta läger och redan nu ligger han i krigszonen..." Sa Hiccup.
"Dessutom lilla du ge mig en basketboll" sa jag och ett av dem andra barnen gav mig en. Jag rättade till min bakåtvända svarta Adidas keps som satt bra på mitt stora fluffiga röda hår. Jag drog åt den rutiga skjortan som var knuten runt min midja där mitt svarta linnes kant mötte de mörkblå shortsens kant. Jag vände mig så att jag stod med ryggen åt basketkorgen och kastade bollen bakåt, vissa skulle kalla det att kasta på måfå men det gör inte jag. Jag har nämligen som ett extra sinne som visar mig vart det jag söker efter är och hur jag ska rikta. Det är därför jag är så bra på bågskytte, och för att jag övat hela livet, men det är därför jag aldrig missar en måltavla.
De andra ledarna skulle kanske kalla det för att jag fuskade i våran bågskyttetävling, men jag säger att man ska ta till alla medel man kan. Dessutom så vet jag att alla teamledarna döljer något eget. Jag vet inte vad men jag vet att alla döljer något. Eller inte alla kanske men dem flesta... Den enda som faktiskt inte verkar dölja något riktigt är Anna.

"Wow" sa ungarna samtidigt vilket väckte mig ur tankarna, juste jag satte just den lilla killen Anton på plats igen. Det var roligt måste jag säga.
"Så tänk dig för nästa gång du säger något dåligt om folk, för alla kan överraska dig. Till och med en tjej" sa ja till Anton och gav honom ett leende som bestod av självbelåtenhet.
"Ja, Merida är mycket duktigare än vad jag är på sport, kanske skulle va flyga dr-" började Hiccup men avbröt sig själv.
"Flyga drake?" Det är väll ändå ingen sport?" Frågade en av tjejerna.
"Nej precis och därför stoppade jag mig själv" svarade Hiccup för att rädda sig själv men jag kunde lugnt säga att det var något fuffens och vad? Jo det ska jag ta reda på.

(Hiccups perspektiv)

Bravo Hiccup, mycket bra. Du berättade nästan din stora hemlighet som du svor på som fem åring att aldrig berätta. Fatta om du hade råkat berätta, du hade varit i såååå mycket trubbel då! Och nu vet Merida att något är fel. Dock är det något lurt med henne också. Och nästan alla dem andra ledarna med för den delen. Jag skulle gärna upptäcka vad alla gömmer. Som dem säger The past Will find you. Even if you ignore and hide it.

"Hiccup ska du döma eller vara med och spela?" Frågade Merida och drog ner mig på jorden igen.
"Tja med tanke på min protes och denna visselpipa jag har i fickan så dömer jag men tackar som frågar" sa jag och vi båda skrattade. Varför har hon sånt underbart skratt? Liksom hon är helt underbar hela hon, men ändå vet jag att hon döljer något. Åh tänk om jag skulle kunna berätta sanningen om mig och ön jag bor på, sanningen om min bästa vän hemifrån. Det skulle göra allt så mycket enklare, jag skulle kunna förklara varför jag har min protes på riktigt. Men nej, jag måste hålla allt hemligt.

Jag dömde matchen och Meridas lag vann, hon krossade den där killen Anton och var inte sen att skryta med det. Hon liknar lägerkillarna rejält hon har lika stort ego och måste vinna, det är lite ironiskt för det var något liknande som hon skällde ut hos Jack för ett tag sen, fast det var lite annorlunda då också. Merida passar iallafall bollen om man säger så, har Jack bollen tja då har han den tills han gör mål eller någon tar den av honom. Merida är en lag spelare men hon har en väldigt stark vilja och kan gå lite för långt för att vinna ibland...
"Så kids, vi ska gå och äta nu sedan har vi en gruppaktivitet tillsammans med det gula teamet. Men efter lunchen har ni en rast på 1 timme. Inget bad om ingen ledare är där. Håll er på området, var alltid minst två stycken. Tja ni kan redan reglerna" sa jag och Merida nickade, vi gick tillsammans i grupp till matsalen. Där inne satt det röda teamet alltså Anna och Kristof plus det gula teamet alltså Flynn och Punzel, vi sa hej och satte oss vid ledarnas bord. Några minuter senare kom ungarna till det blåa teamet in i matsalen, alla såg man fortfarande var blöta efter att dem hade badat. Och vem kunde ana att efter kom Jack och Elsa in, bråkande igen.
"Hur ska dem två klara sommaren utan att slita varandra i stycken?" Frågade Flynn.
"Ingen vet, och nu kanske jag låter som en dålig vän men jag skulle gärna se den filmen på bio, lägerledarnas krig, kommer nu i höst" sa Merida och vi alla skrattade.
"Så vad är det ni två bråkar om nu?" Suckade Anna när Jack och Elsa kom med sin mat och satte sig.
"Jo, Jack här tyckte det var så sjukt roligt att hälla en hink lera över mig och nu går det inte ur mitt hår så som ni ser är halva mitt hår brunt" började Elsa argt och visade sitt hår.
"Ja men Elsa här fattade inte att det var ett skämt så hon la en krabba i min t-shirt som då gjorde ett hål i den" fortsatte Jack argt och visade det stora hålet på sidan.
"Åh Gud kom igen! Det är en basic vit t-shirt dem kostar på riktigt typ 50kr get over it. Mitt schampo är från Paris och kostar 299kr per flaska" sa Elsa surt.
"Det är en stor flaska så den ska nog räcka prinsessan" sa Jack då spydigt.
"Äh håll klaffen din padda" svarade Elsa lika spydigt.
Vid denna punkt kunde varken jag eller dem andra ledarna hålla oss längre så vi alla bröt ut i skatt.
"Jag hoppas verkligen ni vet att ni låter precis som ungarna här på lägret när dem tagit varandras saker" sa Punzel.
"Gör vi ju inte!" Utropade Elsa och Jack samtidigt och båda la armarna i kors.
"Jag är ledsen att säga detta, men hur mycket jag än älskar att se er bråka såhär då det är hur roligt som helst måste ni faktiskt sluta. Annars kommer ingen av er att överleva denna sommar" sa Kristof och skrattade.
"Jaja, förlåt för att jag sabbade ditt hår" suckade Jack.
"Förlåt för jag såg till att krabban sabbade din tröja" suckade Elsa minst lika bittert.
"Okej så vad har ni nu på schemat? Mina och Kristofs ungar ska ha musik i instrumentsalen, jag ska ta reda på vem som ska lära sig vad denna sommar" sa Anna.
"Och jag ska spela gitarr ifall någon tröttnar på Annas tjat om hur allt måste låta perfekt i en vacker harmoni" la Kristof till och vi alla skrattade utom Anna som verkligen försökte se sur ut, men snart kunde inte heller hon hålla sig för skratt.
"Isprinsessan och jag ska spela basket med vårt team" sa Jack när han kollat sitt schema.
"Först och främst kalla mig aldrig det där igen. Dessutom tänker jag krossa dig" svarade Elsa smått irriterat och tävlingsinriktat.
"Försök du bara Isprinsessan" gav Jack henne som svar tillsammans med ett riktigt flin, Elsa var inte sen att svara med en mördar blick.
"Jag, Flynn, Merida och Hiccup ska ha en dubbelaktivitet, vi ska rida!" Sa Punzel överlyckligt.
"Åh vad roligt, jag älskar hästarna här, dem är så snälla" sa Anna drömmande.
Med det åt vi upp resten av maten och under den kommande rasten såg vi alla till att ha fixat sakerna vi behövde ha fixade inför eftermiddagen.

Hejsan allihopa, ledsen för att ja inte uppdaterat på så länge och för att detta kapitel va supertrist, men jag har glömt, inte haft tid och inte haft varken orken eller viljan men nu hoppas jag att komma på banan igen med allt detta! Så vi hörs förhoppningsvis snart igen❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Alva💗