~ Kapitel 5 ~

130 9 44
                                    

(Jacks perspektiv)

Jag hade inte räknat med att det skulle vara någon på skridskobanan nu men när jag kom dit hade jag sett Elsa. Hon gjorde någon dans som jag inte fattade hur en vanlig person kan klara. Det var liksom en riktigt dans, men på skridskor. Jag skulle självklart fixa den för det är liksom på is. Det är nämligen så att jag och is funkar utmärkt tillsammans. Det är ju dock för att jag har iskrafter. Från början hade jag en stor trästav som jag använde och jag var en väktare. Men jag tröttnade typ. Jag la liksom av. Men bara under sommaren. Då hjälpte de andra legenderna mig, jultomten, sandmannen, påskharen och tandfeen, att bara under sommaren byta till en mänsklig skepnad som ett litet barn. Och för varje sommar växte det. Sedan så beslöt jag mig för att jag ville lägga av med att vara en legend, jag har kvar mina krafter och är nu i en mänsklig kropp. Jag kan inte direkt skjuta ut mina krafter men om jag tar upp en helt vanlig pinne så kan jag få den att omvandlas till min stav och så enkelt har jag alla mina krafter och är tillbaka som Jack Frost. Den riktiga Jack Frost.

Men jag såg Elsas dans och kände att jag ville prova. Så jag satte på mig skridskorna och utan att hon märkte det helt så gick jag in på isen lika smidigt som att jag skulle gått på vanligt gräs. Nu hade hon märkt mig och snurrade runt och stirrade på mig.
Hennes ansiktsuttryck var väldigt blandat och svårt att tyda. Hon såg både arg, rädd, panikslagen, förvånad, förvirrad och nästan lite glad ut över att se mig här.
"Vilken fin liten dans får man försöka?" Frågade jag henne och hon höjde på ett ögonbryn.
"Du skulle aldrig klara av det där. Du kommer bryta nacken eller någonting" svarade hon och återgick till sin dans. Jag åkte runt henne snabbt flera varv.
"Det tror jag inte. Jag är nämligen riktigt riktigt bra på detta" sa jag när jag hade ställt mig rakt framför hennes skridskor så att hon knappt kunde flytta på sig.
"Fine! Prova då om det ska vara så viktigt men om du bryter nacken är det inte mitt fel!" Sa hon argt och visade två gånger hur man gjorde sen var det min tur.
Jag tänkte igenom det under en halv minut och sedan så gjorde jag exakt lika dant som Elsa hade gjort och jag lyckades. Hon bara gapade när jag avslutade.
"Du det är jättemycket mygg här så om du inte vill ha myggbett i munnen kanske du borde stänga den" sa jag drygt och hon verkade vakna till liv.
"Du gjorde just? Men hur? Bara jag kan? Ingen vanlig människa kan? Bara jag kan med mina iskrafter" sa hon väldigt tyst men jag hörde inte vad hon sa.
"Va?" Frågade jag och hon såg ut att få panik.
"Jag sa att bara jag kan det med min kärlek till isen!! Isen som i skridskois" sa hon snabbt. Lite för snabbt... Det var uppenbarligen inte det hon hade sagt innan.
Jag tänkte säga någonting men vi båda blev avbrutna.
"Jag sa ju att hon skulle vara här! Och titta han är också här!" Sa någon bakom ryggen på mig, jag snurrade runt så att jag precis som Elsa kunde se vem eller vilka det var som hade kommit.
Det var de andra teamledarna. Det vill säga Hiccup, Flynn, Kristof, hon Merida med stort rött hår, hon som tjejerna kallar för Punzel men jättelångt blont hår och Elsas syster Anna.
"Ja Anna, du verkar känna din syster rätt så väl om du kunde säga direkt vart hon var" sa Kristof och log mot Anna som log tillbaka.
"Eyyyyyy Jack, hur går dejten? Kom vi och störde?" Frågade Flynn och flinade.
Jag suckade.
"Idiot. Bara för att ingen vill ha dig men alla vill ha mig" svarade jag honom och nu var det jag som flinade och han såg sur ut.
"Elsa ni missade när vi hade bågskyttetävling ju!" Klagade Punzel till Elsa som fortfarande verkade lite nervös. Vad var det egentligen hon hade sagt och varför gjorde hon sån stor grej av det egentligen?
"Ja Jack, ni missade när Merida spöade oss alla" sa Hiccup och jag flinade.
"Pfft tur för dig att jag inte var där då gumman. Jag hade fått dig att gå hem gråtandes och ringa till din mamma" sa jag och flinade samtidigt som jag åkte mot ingången där de andra stod för att ta av mig mina skridskor så som Elsa redan hade gjort.
"Ursäkta mig?" Svarade Merida och gav mig en skeptisk blick.
"Ja du hörde ju vad jag sa. Jag skulle lätt ha vunnit över dig" sa jag och i efterhand ångrar jag nog att jag varit så uppnosig.
"Snäll det finns ingen som är bättre på bågskytte än Merida!" Sa Punzel och log mot sin vän.
"Ni har ju inte sett mig" svarade jag tjejerna som såg irriterade ut.
"Nej men jag har, och kompis Merida träffade mitten på alla tavlor. Hon skulle slå dig alla dagar i veckan så du ska nog tagga ner med självförtroendet innan du får en smäll för hon har ganska hett temperament" sa Hiccup. HADE HON TRÄFFAT MITTEN ALLA GÅNGER?! Nej han måste skoja.
"Det är faktiskt sant Frost. Så tyst innan jag tar min båge och ställer ett äpple på ditt huvud. Då kanske jag missar äpplet med flit" sa Merida och gav mig en arg blick.
"Jack snälla stäng bara igen din mun ingen orkar med dig just nu okej och Merida menar allvar hon kan lika gärna göra det så för din egen säkerhet håll käften" sa Elsa som nu hade gått från att vara väldigt nervös till att vara väldigt irriterad.
"Jaja" sa jag och himlade med ögonen samtidigt som vi alla gick bort mot fotbollsplanen.

"Okej hur ska vi dela lagen?" Frågade Hiccup när vi stod på fotbollsplan.
"Tjejerna mot killarna!" Sa jag kort. Jag vill just nu typ spöa skiten ur tjejerna och visa vem som bestämmer.
"Funkar för mig" sa Merida och Elsa höll med.
"Ja är med på det!" Sa Flynn och Kristof nickade instämmande.
"Jag spelar inte fotboll så jag tittar på istället" sa Anna och satte sig på sidan.
"Ja jag kan inte springa på grund av min protes... Så jag kan agera domare" sa Hiccup och jag tyckte synd om honom. (PS, han har en vanlig protes och inte den här metallkorken. Det passar bättre med en vanlig protes).
"Jag vill inte vara med för jag tycker fotboll är jättetråkigt!" Sa Punzel och gick och satte sig vid Anna.
"Okej så vi två mot er tre?" Frågade Elsa och jag nickade som svar.
"Låter bra" sa Merida och hon och Elsa utbytte någon konstig blick.
"Ni kan få börja med boll eftersom att ni är två och vi är tre" sa Kristof och sparkade bollen till andra sidan planen.
"Men kom ihåg att inte bli för ledsna om ni förlorar" sa jag och fick en arg min av både Elsa och Merida som svar.
De började passa bollen och gick framåt. De såg säkra ut och man märkte att de hade kontroll båda två. De gick förbi både Kristof och Flynn genom att dribbla av Kristof och Merida tacklade hårt till Flynn så att han föll till marken och höll sig om armen. Jag stod i målet och var beredd att ta emot skottet.
Elsa sköt stenhårt och jag kastade mig men missade. Hon hade gjort mål rakt upp i krysset.
Efter ett tag så hade Elsa och Merida gjort fyra mål till och mitt lag hade bara gjort två mål. Matchen slutade 5-2 till Elsa och Merida.
"Vad var det du sa Jack om att inte bli ledsen om vi förlorade? Jo men nu var det så att vi vann!" Sa Merida när hon och Elsa kom gåendes med armarna om varandra och såg glada ut.
"Ja, jag får väll ta tillbaka det. Ni var duktigare än jag trodde. Hade jag vetat att ni var så duktiga så hade jag inte släppt in målen med flit för att vara snäll i början mot er tjejer" sa jag och de såg otroligt sura ut när jag avslutade min mening.
"Alltså du är ju för mycket! Du kan bara inte ta att någon vinner över dig va?! Speciellt inte en tjej?! Du är ett asshole Jack! Vet du det?!" Skrek Elsa argt innan hon stormade iväg.
"Wow överreagerar lite kanske?" Sa jag skrattandes till killarna men ingen av dem skrattade. Varför skrattade de inte? Det var liksom roligt?
"Vadå?" Frågade jag och tittade på dem. Vid det här laget hade Merida, Anna och Punzel stuckit iväg för att leta efter Elsa som stormat ut i skogen.
"Du gick nog lite över gränsen" sa Hiccup och tittade bort mot den delen av skogen där nu Merida, Anna och Punzel också försvunnit in och hade ett skeptiskt utryck.
"Mm jag håller faktiskt med Hiccup om jag ska vara ärlig. Du måste lära dig att förlora och dessutom ha mer respekt för tjejer" sa Flynn och gav mig en ihopbiten min.
"Och du borde nog be om ursäkt till Elsa" sa Kristof.
"Och Merida!" Sa Hiccup snabbt.
"Ja jag får väll göra det" suckade jag irriterat. Vi får se om jag verkligen väljer att göra det...
"Du måste be Merida om ursäkt. Hon är faktiskt jättesnäll och förtjänar inte att bli behandlad så som du behandlade henne. Hon är underbar och supersnäll och fin och-" jag avbröt Hiccup där.
"Jaja, du älskar Merida och tycker hon är underbar vi fattar att du fallit för henne och jag ska be både henne och Elsa om ursäkt" sa jag och Hiccup blev alldeles röd i ansiktet. Antar att jag måste göra det ändå. Be om ursäkt alltså.

Så ett nytt kapitel. Borde egentligen sova nu men jajaj. Sleep is for the week :)
Hoppas ni gillade kapitlet och hoppas även ni gillar det nya omslaget jag gjorde som jag nu har🙈💕

 Sleep is for the week :)Hoppas ni gillade kapitlet och hoppas även ni gillar det nya omslaget jag gjorde som jag nu har🙈💕

Oops! Bu görüntü içerik kurallarımıza uymuyor. Yayımlamaya devam etmek için görüntüyü kaldırmayı ya da başka bir görüntü yüklemeyi deneyin.

Såhär se det ut. Hoppas som sagt att ni gillar det💕
Aja puss på er och godnatt😚💗
Sov gott nu alla änglar💗💤

//Alva💕

Summercamp ~ the past will find youHikayelerin yaşadığı yer. Şimdi keşfedin