Blue Eyes

Kapitel - 3

-ALEXANDRA-

-uppställning! Ropade vår idrottslärare Thomas. Och alla ställde sig på led.
-Idag ska vi börja med att springa Feman. Så iväg med er! Sa han och pekade på vägen vi skulle ta. Idrott är absolut inte mitt favorit ämne. Men idag gick det ovanligt bra...

Jag ökade och ökade takten. Jag sprang före killarna i klassen som alltid ligger först och höll tempot hela vägen. Nästan hela klassen var typ 500 meter bakom mig..

-Kom igen killar! Ropade Thomas, såg han inte att det var jag? Jag ökade tempot ännu mer. Och Thomas kollade förvånat på mig när jag kom i mål. Utan att ens svettats.
-8, 58 min.. Sa han och kollade helt förvånat på mig.
-Får jag köra en gång till? Frågade jag och hoppade omkring.
-Nej
Jag suckade och gick in på toan och sköljde mitt ansikte. Sedan kollade jag mig snabbt i spegeln, mina ögon. Jag torkade av mig min ansikte och insåg att jag måste ha sett i syne. Man kan väll inte ha ill blåa ögon..?
-Bra jobbat William! Hörde jag Thomas ropa. Jag gick ut ifrån toan och såg att William kom någon minut senare än mig.
-10, 34. Sa Thomas.
-Ni två är super snabba! Ni både testa att vara med i någon sport, typ fotboll! Spelar ni någon sport? Thomas var typ, överlycklig. Fråga ej varför, han var typ bara det.
-Nej, men jag har spelat Basket för länge sen. Sa William och rörde foten i cirklar.
-Det kanske ni kunde prova på tillsammans någon gång! Sa Thomas.
-Ja. Sa jag och log. Det var en bra idé.

-WILLIAM-
Jag tänker aldrig spela någon sport igen... Förra gången åt jag nästan upp mina lagkamrater. Under den där matchen när det var fullmåne ute.. Min första fullmåne utan att vara mänsklig.

Kort kapitel 😫