Blue Eyes

Kapitel - 6

WILLIAM

Hur kan hon ha färgen blå? Bara äkta varulvar kan ha det. Såna som kan offra sina liv för en människa. Såna varulvar som en dag kommer utplåna vampyrerna.
-R-Rose? Hörde jag Alex säga och hon drog in klorna. Tjejen framför henne hade fått sitt vanliga utseende och hade tårar som rann nerför hennes kinder.
-Hälsa mamma och pappa. Sa Rose och använde sin övernaturliga fart och sprang längre in i skogen.
-Varför dödade du inte henne?! Sa jag argt.
-För hon är min syster.
Sa hon och vände på klacken och började gå hemåt. Jag hörde hur hon suckade och nästan sprang ut ur skogen och jag sprang efter. Hon använde sin övernaturliga fart och sprang iväg. Jag stannade och stod mellan skogen och en liten väg. Jag såg vampyrerna komma fram inne i skogen och jag sprang iväg.

ALEXANDRA
När jag kom hem sprang jag upp till mitt rum och satte mig på sängen. Jag tog upp mobilen och sökte på "varulv". Allt det stod var att det var ett sagoväsen. Likadant med vampyrer. Jag la mig ner på sängen innan allt blev svart.

Den stora svarta besten visade sina stora tänder och morrade. Den hade blå ögon. De blänkte i mån ljuset och jag kollade rakt in i de och såg...
-ALEX! Jag vaknade hastigt. Drömmen blir bara mer och mer utvecklad för varje natt.
-Du skulle varit i skolan för 30 min sedan! Sa mamma stressat.
Jag rusade upp ur sängen och tog på mig ett par Adidas byxor och en tjock Adidas tröja. Sedan satte jag upp håret i en hästsvans. Jag sprang ner och öppnade kylskåpet. Jag tog en risifrutti men såg hur det råa köttet låg och väntade på mig. Jag blinkade och smällde igen kylskåpet. Sedan sprang jag och tog på mig mina vita Nike air.
-Hejdå! Ropade jag och sprang iväg. Jag tog skogsvägen så jag kunde använda min övernaturliga fart. Jag var 100 meter ifrån skolan när jag kände massa blod lukt ifrån skogen på andra sidan skolan. Jag kollade bort på den och kände att skogen var helt död. Bokstavligt talat.

Jag sprang in i klassrummet och satte mig på en ledig plats. William kollade på mig.
Han gav mig en liksom betyde Vart har du varit?
Jag svarade med att visa att jag försov mig.
-Sen igen mrs Alex.. Sa Anika. Alla kollade på mig.
-Ehh, ja, jag försov mig. Sa jag nervöst.
-Gör aldrig så igen.. Sa hon och gick fram till den stora whiteboard tavlan.
-Jag vet att du kan höra mig.. Sa någon och jag kollade runt i klassrummet, William såg ut att höra samma sak.
-Möt mig på parkeringen om fem min. Annars spränger jag skolan..
Jag kollade mig chockat omkring och ställde mig upp.
-Mrs Alex? Frågade Anika mig och la armarna i kors.
-Det är akut.. Sa jag som att jag menade att jag skulle gå på toa. Hon blängde på mig och jag sprang iväg. Med William några meter bakom mig. Vi riktade stegen mot parkeringen och såg en man stå helt ensam på parkeringen.
-Äntligen! Trodde inte du skulle komma. Sa mannen och gick fram till oss.
-Vem är du?
-Jag är din skapare. Typ. På sätt och vis. Jag gjorde dig till varulv för typ tre veckor sedan.
Jag kände hur arg jag blev men jag var tvungen att hålla inne klorna och stå emot att döda honom.
-Jag är din Alfa. Jag heter Martin. Sa Martin och hans ögon blänkte till i en nyans av röd.
-Trevligt att träffas, vi syns. Hoppas du kommer att trivas i vår flock. Sa han och nickade åt Williams håll sedan gick han in i skogen.
-Är han din alfa? Frågade jag och kollade på William.
-Heh, ja.