Blue Eyes

Kapitel - 7

ALEXANDRA

-Varför sa du inte något om en alfa? Frågade jag William frustrerat.
-Vi har inte kommit så långt än, duvet vi tar lite i taget. Sa han nervöst när han såg hur arg jag var.
Jag var så arg nu, har jag någon som bestämmer över mig? Jag ska döda den dära Martin.
-Alex.. Ta det lungt. Sa William lungt och kollade chockat på mig. Bilen jag lutade mig mot hade klor märken och var helt bucklig på fram huven. Jag ställde mig hastigt upp och kollade förvånat på William.
-Hur starkt är jag egentligen? Frågade jag och William verkade lite rädd.
-Mycket starkare än mig.

Jag satte mig på min säng och suckade. Ikväll var det fullmåne, hur ska jag göra då? Ska William typ kedja fast mig? Sånt man ser på filmer, fast detta är verklighet.
-Alex! Ropade mamma från nedervåningen och det sved till i öronen.
-Ja. Ropade jag tillbaka och kände en konstig doft.
-Kom hit, jag vill berätta en sak för dig! Ropade mamma och då kände jag igen en konstig doft, fast jag visste vem den tillhörde. Martin.
Jag gick långsamt nerför trappan och log snett.
-Hej Alexandra, trevligt att träffas. Sa Martin och log. Idiot.
Jag stannade i trappan och blängde på honom.
-Vad gör han här? Frågade jag kaxigt och la armarna i kors.
-Känner du Martin? Frågade mamma och jag kollade på Martin som log stort.
-Ja, vi har träffats innan.
Sa Martin och jag kollade surt på honom.
-Men gud vad bra! Sa mamma och klappade med händerna.
-Ni kan sätta er i soffan så kommer jag snart! Sa mamma och sprang ut i köket.
Martin satte sig långsamt i soffan. Jag sprang nerför trappan och satte mig med en duns i soffan en meter ifrån honom.
-Vad gör du här? Frågade jag förbannat.
-Du vet Alex, när en kille som jag, på 42 år, gillar en tjej som din mamma, så bjuder man hem varandra ibland. Sa han och log nöjt.
-Kanske inte om man vet att "tjejens" dotter är en varulv och att man bestämmer över henne! Sa jag ilsket och det kittlades i ögonen och fingrarna.
-Du ta det lugnt, du vill väll inte att din mamma får reda på vår lilla hemlighet? Sa Martin och jag kollade surt på honom.
-Exakt, ta in de där sakerna nu. Sa han och pekade på min händer. Mina klor var ute.
-Jag vet inte hur man gör.. Viskade jag och såg såg solen sakta gå ner.
-Alex. Du måste springa, in i skogen, där finns en liten stuga. Där bor några som kan hjälpa dig! Sa Martin och kollade oroligt på mig.
-Vilka då?
-Resten av min flock. Fast de har lärt sig kontrollera sig under fullmånen. Sa han och jag  kände hur öronen sved och gjorde ont.
-Spring! Jag förklarar för din mamma! Viskade han och jag sprang ut ur huset.
Jag hörde hur vargar ylade, jag var rädd, för första gången på länge var jag rädd.
Jag kände doften överallt, det var allt från vargar till grodor.
Jag sprang och sprang jag visste inte direkt vart jag skulle. Jag hörde hur någon kom närmre och närmre jag vände mig om och såg någon springa frakt emot mig.
-William? Sa jag och varulven stannade.
-Alex? Vad gör du här? Frågade han och ställde sig på två ben.
-Jag letar efter min flock. Sa jag och gick ner på alla fyra.
-Följ mig. Sa han och gick ner på alla fyra, sedan sprang vi iväg.

William stannade utanför ett litet hus mitt ute i skogen och jag kände massa konstiga dofter.
-Då var vi framme. Sa han och jag hörde ylade vargar och vargar som morrade.
-Kom, de bits inte. Sa William och jag kollade konstigt på honom.
-Vissa bits, inte alla. Sa han och log.
Jag följde efter honom till ytterdörren och den gled sakta upp. När vi kom in fanns det ett litet kök som var nästan helt förstört. Ett köksbord som hade tre ostadiga ben och fyra söndriga stolar. Vi gick lite längre in i huset och där var det ett vardagsrum. Soffan var gammal och hade massa rivmärken på sig. Tv bordet låg nästan på golvet och tv:n var en tjock tv som såg ut att inte funka.
-Bor du här? Frågade jag William.
-Hah, nejdå. Det är här jag var under mina fyra första fullmånar. Innan jag hade kontroll över min förvandling.
Jag kollade mig omkring.
-Vad finns i källaren? Frågade jag och kollade på den gamla sten trappan.
-Det är där vi kedjar fast alla varulvar som inte har kontroll över deras förvandling. Sa han och tog min hand.
-Ikväll är det din tur att känna på de kedjorna. Sa William och började gå nerför trappan och jag följde snabbt efter.
Ska han verkligen kedja fast mig?