Wolf Heart [PAUSAD]

Caleb du är tillbaka

-Kaliyn vem är "de äldre",frågade jag.

-De äldre leder rådet,sa Kaliyn.

-Men vad är rådet?

-Det är de är de som bestämmer över våran flock,sa Kaliyn.

-Varför bestämmer just de?

-Du har många fråger du.
Du kan fråga rådet om alla dina fråger, sa Kaliyn.

Vi fortsatte att springa,men Kaliyn började att sakta ner och stog still.

-Vad gör du,frågade jag ivrigt.

-Lyssnar om han är här ,sa Kaliyn sakta.

-Vem han,sa jag.

-Han ska följa dig till lägret,sa Kaliyn.

-Vart ska du,sa jag snabbt.

-Jag måste träffa någon,Caleb är ändå här med dig,sa hon.

-CALEB!? utbrast jag av glädje och förvåning.

Jag vände huvudet sakta och kollade på honom ett tag och det var faktiskt Caleb.Tänk att jag inte kände igen honom.

-Caleb!!!!! skrek jag.
Jag har saknat dig jätte mycket och du har växt så mycket,du är så fin.Men varför sa du inte något.

-Jag ville se hur långt tid det skulle ta för dig att känna igen mig,sa han.

-Jag tänkte väl att ditt ansikte var bekant.Förlåt att jag inte kände igen,sa jag.

-Ingen fara det var länge sen vi sågs.Först kände inte jag heller igen dig tills Kaliyn berättade,för jag hade aldrig sätt dig som en varg,sa han.

-Då har vi båda gjort samma misstag,sa jag och började skratta.

Vi pratade medan vi väntade på vargen som skulle föra mig till lägret.

-Tror ni att ni klara er,frågade Kaliyn.

-Ja,sa vi båda snabbt.

Kaliyn sprang iväg och skrek "lycka till" innan hon försvann mellan träden.
Tillslut kom vargen,men jag fick en dålig känsla av honom.Hanns päls var svartare än kol.När jag säg in i hanns ögon såg jag inget annat en ett brustet hjärta.