DIRTY KISSES

18

Nicole's perspektiv
Med hjärtat i halsen springer jag upp för den lilla trappan innan jag kommer fram till ytterdörren. Jag knackar hårt på dörren och väntar otåligt på att någon ska öppna. Efter några få sekunder öppnas dörren upp och jag får syn på Jake som står där med sömniga ögon och bara i boxers. Bara av att se honom blir jag genast lugnare. Jag tar ett stort kliv in och kramar hårt om honom.

"Hur mår du?" Frågar jag hastigt innan han ens hunnit besvara kramen. "Bra?" Yttrar han plötsligt, fortfarande inte gjort en rörelse. Jag släpper ifrån och kollar frågande på honom.

"Vad är det?" Frågar jag. Han ser chockad ut. Varför? Vad har hänt? Jag vill veta!

"Vad gör du här, Nic?" Yttrar han och ser på mig. Jag blinkar till med ögonen. Vad menar han? "Varför är du inte i skolan?" Jag förstår ingenting. Hur skulle jag kunna vara i skolan om inte Jake mår bra?

"Vad menar du? Jag kom hit för att kolla upp dig. Vad är det alla på skolan pratar om egentligen? Vad har du gjort?" Hans tidigare oskyldiga ögon visar nu skuld.

"Vet du inte?" Han låter mer chockad än förvånad. Vad vet jag inte? Snälla berätta. Jag skakar otåligt på huvudet.

"Um, det är inget. Jag bara... jag bara är hemma för att jag inte mådde så bra." Vänta va. Är det de alla pratar om i skolan? Men vad menade Emma om att han var ett svin? Och Jason som sa att jag förtjänade bättre? Jag är alldeles förvirrad. Vad är det egentligen som händer? Kan han inte bara berätta för mig.

Det är när Jake ger mig den där skyldiga blicken som allt faller på plats. Den sista pusselbiten. Precis allt går ihop för mig. Och det är hemskt. Det kan väl inte vara sant? Han kan inte... Han kan bara inte ha gjort det.

"Har du varit otrogen mot mig." Mina ord domnar bort och jag blir alldeles yr och det känns som att jag ska svimma vilken sekund som helst. Han kollar ner i golvet. Möter inte min blick en enda gång. Jag tappar nästan andningen. Varför svarar han inte på min fråga? Även fast jag vet att svaret är nej. Det kan inte vara sant. Han kan inte ha varit otrogen. Jake som är den perfekta pojkvännen. Han skulle aldrig göra något sådant. Eller? Mitt hjärta sjunker. Smärtan är brutal även fast jag inte känner den. Det är som att tiden står still. Som att någon plötsligt stannat tiden. Det gör mig galen. Jag backar några steg.

"Nicole..." Yttrar han och går fram till mig. Jag backar ännu mer så att min rygg slår emot dörren. Killen framför mig som jag känt i flera år är nu som en främling. Jag känner inte igen honom. Jag vet inte vem han är.

"Hu..hur kunde du?!" Utbrister jag och känner tårarna i ögonlocken. Jag får inte gråta. Kom igen Nicole, du är stark. Min hand fattar tag om handtaget och jag springer snabbt ut genom ytterdörren.

"Nicole! Vänta!" Hör jag bakom mig men jag fortsätter springa. Jag springer in mot skogen. Till vår hemliga plats. Min och Jakes. Där vi alltid tillbringar tid för oss själva. Där man kan vara i lugn och ro och allt är fridfullt.

Duuun duuuun duuuuuuuun
Kommentera vad ni tycker om Jake nu. Skulle vara kul att höra ;)