Som vanligt trummar du fingrarna i bordet. Det kanske skulle störa andra människor, men jag gillar det på något sätt.
Jag har gråtit två dagar i streck nu och det känns bra att få gråta ut. Det hjälper mig att gå vidare. Inse att jag inte är något annat för dig än en vän. Inte ens det. Och att det aldrig kommer att bli du och jag.
Vi har som vanligt bara yttrat några ord till varandra, inget annat. Det har i stort sätt varit tyst hela lektionen.
Jag kollar upp och betraktar dig diskret. Ditt ansikte är så fascinerande. Dina ansiktsdrag är skarpa och otroligt attraherande. Dina mörka ögon ser ner i bordet. Dem smått fylliga läpparna ser så mjuka och kyssvänliga ut. Jag älskar det. Jag älskar dig. Men du älskar inte mig.
