Jag blir chockad av att du ens sa mitt namn. Aldrig hade jag hört dig yttra mitt namn innan. Och helt ärligt, det lät underbart. Jag skrek egentligen inombords men tanken på att det aldrig skulle bli du och jag tog störst plats.
Jag fick inte så mycket gjort på lektionen. Allt jag kunde tänka på var dig och den där tjejen du hade det trevligt med inne på skoltoaletten. Jag försökte att glömma bort det men det gick inte. Jag önskade att det var mig du drog in i skoltoaletten istället för den andra tjejen.
Jag suckar och kollar upp mot klockan, i hopp om att den visar att vi ska sluta.
Egentligen brukar jag älska dessa lektioner med Nathan. Det är då jag får tid att verkligen betrakta honom, men såklart inte för synligt. Jag gör det diskret.
Nu vill jag bara hem och gråta ut all smärta som du orsakat mig. Det gör ont, alldeles för ont.
Tack så otroligt mycket för alla röster, kommentarer och läsningar! Ni ska veta att jag blir jätteglad!!!
Ni är bäst, glöm aldrig det! ❤️❤️❤️
