Nathan's perspektiv
"Hon har fått ännu en hjärnblödning. Denna gången är den ganska rejäl. Vi vet inte om hon överlever natten." Sa doktorn och la sin hand på min axel. Varje gång en doktor säger så menar han egentligen att det inte finns en chans.
Jag stod helt stilla utan att säga något. Det kändes som att mitt hjärta plötsligt blivit en tyngd.
Doktorn tog bort sin hand och gick därifrån. Jag gick in till Kayla och gick mot sängen. Jag tog tag i hennes mjuka lilla hand.
Jag ville gråta ut men inga tårar kom.
Det kändes helt meningslöst. Jag satte mig ned i stolen och väntade. Jag väntade medan hon sakta men säkert, försvann från denna jord. Plötsligt stannade allt.
Jag kollade på EKG maskinen men såg inga hjärtslag. Det enda som visades var ett vågrätt streck. Och ett högt fruktansvärt pip. Sedan fylldes rummet med doktorer.
Nu hade nattens mörker tagit Kayla med sig.
The end.
