Jag Heter Love

Kap 2 | älskade barn

Mamma Karin
3 h senare
"Kom Julia hem igår?" Ropar jag till Anders från övervåning medan jag kollar in i hennes rum. Tomt. Vart är du då?
"Nej, jag tror hon sov hos Zara!" Hörs det från nedervåningen och sekunden efter så plingar ytterdörren till. "Klockan nio på en Söndag morgon. Vem kan det vara?" Säger jag glatt och nynnar på låten 'Happy' när jag går och öppnar. Men mitt glada humör skrumpnar ihop när jag ser vilka det är. Polisen. "Vad har Julia gjort nu då?" Frågar jag och suckar högt. "Frun, det har hänt en sak med din dotter. Är det okej om vi kommer in?" Frågor den blonda tjejen och tittar allvarligt på mig.
Anders och jag sätter oss på soffan och poliserna sätter sig mitt emot.
Jag sätter ihop händerna orolig över att det hänt något allvarligt. "Julia har varit med om en grov våldtäkt och vi kommer behöva ta med er till sjukhuset." Säger brunetten lugnt men orden träffar mig som en kula i bröstet. Jag sätter handen för munnen och stirrar ner i golvet. Tankarna går i yrvarv och allt jag kan tänka på är hur hon måste ha skrikit hjälplöst.
Anders börjar ställa en massa frågor, såklart så kan ju inte dem svara på de.
När han börjar skaka på rösten och tillslut brister ihop så lägger jag armarna runt honom och drar in honom i en kram. Efter en stunds prat med polisen så åker vi fort till sjukhuset.

Vi kommer in genom sjukhusets dörrar och skyndar oss fram med polisen till hennes rum. Det är lätt att hitta rätt då det står två poliser utanför hennes rum. Vi öppnar dörren och möts av en sovande Julia.
"Hej älskling..." säger jag tyst och stryker henne över pannan.
"Hon har har inte vaknat än. Så var inte för nära när hon väl gör det. Vi kan aldrig veta säkert om hon kommer vara i chocktillstånd eller inte." Säger doktorn som kommit in i rummet. "Okej, men hon kommer väl bli okej igen? Eller?" Frågar Anders och stirrar på doktorn, hon svarar inte.

"Vad drömmer du om?" Suckar jag och tittar på Julia. Anders gick iväg för att hämta kaffe. "Här. Jag ringde Noel så han och de andra kommer väl hit snart." Nickar Anders och ger mig kaffet.
"Bra, hon kommer behöva sina vänners stöd." Säger jag och tar tag i hennes andra vänstra hand.

Noel
"Men Zara du kan inte äta morot i podden?" Säger jag till Zara med en sarkastisk allvarlig röst och skrattar. "Jo, det är jättegott. Jag tycker faktiskt att alla borde göra det." Säger hon över Skype och plötsligt så får jag ett samtal på mobilen från Julias pappa. "Zara vänta lite, jag måste svara." Säger jag och hon försöker protestera.
"Hej vad händer?" Säger jag glatt "Du och de andra måste komma till sjukhuset. Det har hänt en sak med Julia." Säger han frustrerat, "Vad menar du? Vad har hänt?" Frågar jag oroligt och drar han över ansiktet. "Noel hon har blivit utsatt för en grov våldtäkt. Det var med en kniv och och, kom bara hit!" Gråter han och lägger på. Samtalet går nu över till Zara igen.
"Var det något viktigt?" Frågar hon tröttsamt och allt jag kan göra är att gapa. "Noel? Hallå?" Säger hon igen och jag berättar vad som precis hände. "Men herregud, du ring de andra så kommer jag och Hanna möta er på vägen." Säger hon och det låter som att hon ska bryta ihop.

"Vad händer bror?!" Skriker Ludde hypeat på andra sidan, omedveten om vad jag ska säga. "K-kan duu k-komma och hämta mig?" Gråter jag och glider ner för väggen. "Noel? Vad händer?" Frågar han oroligt och jag säger "Juliaa, h-hon hon..." fortsätter jag men blir avbruten av Ludde, "Jag är där om 5. Okej? Brorsan, jag kommer" Säger han i ett försök av att lugna mig innan han lägger på.
7 min senare plingar det på dörren. Jag har suttit på badrumsgolvet och bara gråtit. Tårarna slutade aldrig komma, så nu är hela jag blöt och mina ögon är svullna.
"Hej, vad händer?" Frågar Ludde när jag öppnat dörren, jag svarar inte och vänder mig istället om. Han tar då tag i min arm och vänder mig om igen? "Noel, säger han. Vad är det?" Jag ställer mig mot väggen och glider ner med huvudet i händerna.
"Julia, hon..." börjar jag men så fort hennes namn poppar upp i huvudet så kommer tårarna igen.
"Vad är det med Julia? Har hon gjort slut med dig eller?" Frågar han oroligt och försöker få min uppmärksamhet. Jag börjar skratta, "Bror du skrämmer mig?" Säger han och lägger handen på min axel igen. "Hade det bara varit så enkelt." Säger jag och mitt fejkgarv försvinner bort igen. "Ludde, hon blev våldtagen." Säger jag i fullt allvar och kollar förväntansfullt på honom. Han vrider huvudet och lutar det mot väggen. Efter ett tag kan man se tårar rulla ner för hans kinder så jag tar tag i honom och drar in honom i vad som känns som världens längsta och bästa kram.
"Hon kommer bli bra igen." Säger tyst i hans öra, hon kommer bli bra igen.
Det måste hon.