Jag Heter Love

Kap 3 | vän

Zara
De där orden. De där äckliga orden jag hade fått höra av Noel.
"Hon blev våldtagen" det är svårt att förstå att det kan hända någon man känner. Det är svårt att förstå att det händer alls. Det finns så fittiga människor alltså, usch.
Jag och Hanna har åkt i 20 min nu. Vi ända till Karolinska. "Tror du hon kommer att dö?" Frågar Hanna, sånna ord får mig att vilja spy. "Hon kommer inte att dö så håll käften." Säger jag och börjar köra lite fortare, tänk om hon dör och jag inte är där i tid?
"Men tänk om-" börjar Hanna men blir avbruten av mitt skrikande.
"HON KOMMER INTE DÖ OKEJ?!" Jag har nog aldrig varit såhär hysterisk förut.
Jag åker in på Karolinskas uppfart och hoppar ur bilen. "Du ta hand om den!" Skriker jag till Hanna och fortsätter in på sjukhuset. "Hej!" Ropar jag till Julias mamma och springer fram till henne där hon står i receptionen. Jag kramar om henne och får följa med till Julias rum där jag går in själv.
Efter fem minuter kommer Noel och Ludwig också, sen Dante och Krippa.

Ludwig sitter nu och sover i ett hörn på andra sidan rummet, medan Dante och Krippa är och köper mat.
Så det är bara jag och Noel som egentligen är här just nu. Han sitter och stryker henne över kinden och håret, medan han håller hennes händer. Noel reser sig upp och sträcker på sig innan han går och sätter sig bredvid Ludde.
"Hej hörni. Vi ska åka hem, ska ni med eller stannar ni?" Säger Karin och ler sorgset mot oss. Jag tittar tillbaka på Julia och skakar på huvudet, "Vi stannar tror jag. Kommer nog inte få upp Ludwig ändå." Ler jag till henne och sätter mig ner i stolen igen, Karin nickar och vinkar hejdå.
Efter ungefär 20 minuter av väntan och störande av Luddes snarkningar så börjar mina ögonlock kännas allt tyngre och till slut orkar jag inte hålla de uppe längre.

Host host host, det är vad som låter. Jag öppnar ena ögonlocket och där ligger Julia alldeles klarvaken och hostar.
"Men älsklingarna då." Säger hon högt så att alla vaknar medan hon ler mot mig. "Hej babe." Säger hon och tar tag i min hand. Noel reser sig upp och går fram till henne för att sedan kyssa henne. "Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Så mycket." Gråter han i hennes nacke medan de kramar om varandra.
"Jag vet älskling, men jag mår bra nu. Okej?" Säger hon och kollar in i hans ögon innan hon kysser honom igen.
Ludwig kramar om henne länge och viskar något i hennes öra innan han kysser hennes kind två gånger. Och Dante kysser hennes panna innan han går och hämtar läkaren. Jag ställer mig upp och tårarna börjar rinna, var stark nu Zara, för henne.
"Men tjejen, kom hit." Säger Julia och drar ner mig i världens mysigaste kram, jag får tillochmed en puss.
Noel ligger i sängen på hennes vänstra sida medan jag sitter på hennes högra. Ludde sitter bredvid Noel och håller på med hans hår. Jag kan seriöst inte fatta varför men de har alltid någon slags oförklarlig kärlek som ingen förstår sig på, inte ens Julia. Ludde och Noel har varit bästa vänner ända sen de lekte i sandlådan på dagis. De kommer i ett paket, tänk Ludde är ALLTID hemma hos Noel när Julia är där. Fast jag är ju alltid hos Julia när Noel är där, men det är inte samma sak. Det är en bra sak att Julia och Ludde också blev bästa vänner, tänk de åkte till Spanien tillsammans utan oss bara för att de fyllde 18 tidigast.
"Hur mår du?" Frågar Noel henne och tittar upp där han ligger på hennes bröst.
"För jävligt alltså." Svarar hon men ler ändå och kysser honom. Tänk att de varit tillsammans i 5 år snart, helvete vad tiden går fort.
Den natten satt vi alla uppe och snacka som vi alltid gör när någon mår dåligt. Bara sitter och myser och pratar. Personalen hade ingenting att göra så se gick och hämtade filtar och varm oboy till oss. Sen på morgonen åkte vi hem till Julia, allesammans. Bara för att hon har en sån stor soffa och säng, bless her.