En av mina favoritböcker heter wallflower och är skriven av Stephen Chbosky. I den använder de ett uttryck som jag kan känna igen mig så otroligt mycket i. De säger: och i den stunden kände jag mig så oändlig.
Och av någon konstig anledning förstår jag precis hur han menar. Men jag har lite svårt att tolka om han menar oändlig som att; titta på stjärnorna medan bra musik spelas i bakgrunden, eller oändlig som att: vara högst upp på toppen av en berg och dalbana.
Hela situationen är rätt oklar, men det är en känsla som alla nog har känt någon gång. Oändlig.
