Ge mig ett leende

Jag kom precis på att jag har glömt bort att Mars kommer mellan februari och april, och i novellen började det när det var feb och nu är det april (i novellen), men vi säger att mars har gått.

Förra kapitlet:

-"Vi bits inte Clara!" Säger Ogge och kramar henne. Först står hon bara stum i hans famn, sen lägger hon armarna om Ogges hals och kramar honom hårt.

 -"Jag trodde aldrig att jag skulle få träffa er!" Snyftar hon mot Ogges axel. Jag mimar "Foooer" mot Ogge och han nickar.

*********************

Kapitel 10. Vem fan trodde det?

*********************

Tillslut hade Clara lugnat sig och vi hade suttit och pratat sjukt länge. Nu är klockan 7.30 på söndagen, jag, Mira, Albin och Omar sitter på bussen till tågstationen. Omar kan knappt hålla ögonen öppna och lutar huvudet mot min axel. När vi har kommit halvvägs så ser jag ett bekant ansikte.

 -"Clara!" Säger jag. Hon tittar upp och kommer fram till oss.

 -"Hej" Säger hon.

 -"Vart ska du?" Frågar Omar.

 -"Stockholms central för att jag ska hem! Ni då?" Säger hon.

 -"Stockholms central, vi ska till Göteborg!" Säger Omar och ler.

 -"Jag ska också till Göteborg!" Säger Clara.

 -"Varför?" Frågar jag.

 -"Jag har flyttat dit!" Säger hon.

 -"Vi också! Eller du vet nog att Omar, Albin och Mira bor där men, jag bor där!" Säger jag. Clara skrattar och kramar mig.

 -"Hörrni! Vi ska av nu!" Säger Mira och drar ut oss ur bussen. Vi går ner till perrongen och väntar på tåget till Göteborg.

 -"Vilken plats har ni?" Frågar Clara.

 -"545 och 546!" Svarar Omar som håller i våra biljetter.

-"108 och 109" säger Mira som håller sin och Albins biljetter.

 -"Jag har 104 men smsa mig så möts vi i resturangvagnen!" Säger Clara och ler. Jag och Omar gör tummen upp och när tåget kommer så går jag och Omar åt ett annat håll. Vi sätter oss, när tåget rullar ut från sationen så går vi till restaurangvagnen och tar ett bord. Jag skickar snabbt ett sms till Clara och ett till Mira.

-"Tjo kompisar!" säger Clara och sätter sig vid vårat bord. Inte långt senare kommer Mira och Albin. Vi sitter och snackar hela resan, eller ja... jag, Mira och Clara pratar. Omar och Albin sover.

-"Är de alltid trötta?" frågar Clara. Jag och Mira nickar. 2h senare så kommer vi fram till Göteborg. Jag drar med mig en sömnig Omar till våra säten. Men på något sätt blir han nyper när vi kommer fram. Vi tar våra grejer och går av tåget. Vi möter Mira, Albin och Clara. Det vibrerar i min ficka. Jag tar upp den. Mamma <3. Jag drar fingret över skärmen och lägger mobilen mot örat.

-"Hej mamma!" säger jag.

-"Kom hem jag och pappa måste prata med dig" säger hon och hon låter ganska sammanbiten ut. Jag avslutar samtalet.

-"Jag måste åka hem fort! Jag ringer sen!" säger jag, kastar ryggsäcken på ryggen, sätter på mig hjälmen, grenslar min moppe och åker hem.

-"Hallå!" ropar jag rakt in i huset. Pappa kommer ut i hallen. Jag drar av mig skorna och följer honom in i vardagsrummet.

-"Lugn! Det är inget farligt!" säger mamma som sitter i soffan.

<Miras perspektiv>

Det känns som att Frida precis åkte iväg när det ringer i min mobil och Fridas namn kommer upp på skärmen. Jag svarar och sätter på högtalare så att de andra kunde höra.

-"Hej Frida!" säger jag.

-"Hej, var är ni?" frågar hon.

-"Tågstationen!" säger Albin.

-"Jag behöver snacka med er! Så kom hit så möts vi hos Omar" säger hon och lägger på. Jag drar med mig Clara som står närmst, sätter mig på min moppe, hon sätter sig bakom. Albin och Omar sätter sig på sina moppar och vi åker till Omar.

(Det Frida kommer berätta stämmer inte med verkligheten men om man tillsätter lite fantasi så funkar det, bara så att ni vet)

<Fridas perspektiv>

Jag la mobilen på sängen. Hur hade jag missat att mamma var gravid? Jag skulle få en lillasyster eller en lillebror om en månad. Wtf! Aja kul skulle det bli. Äntligen storasyster! (Ni fattar, hennes mamma kan ju inte vara gravid i 8 månader utan att Frida märker något!)

Jag går ut i hallen och drar på mig mina nya lila sneakers, Hannes svarta munkjacka och springer över till Omar. Jag knackar på och dörren öppnas av Omars lillasyster Ebba.

-"Hej Ebba! Är Omar hemma?" frågar jag. Ebba hinner inte svara innan Omar kommer och drar in mig i vardagsrummet.

-"Vad har hänt?" frågar Mira, Albin och Clara som sitter i soffan mitt emot mig.

-"Jag kommer få ett syskon!" säger jag.

-"När?" frågar Clara som älskar små barn.

-"Om en månad!" säger jag. De tittar på mig som om jag vore ett ufo.

-"Ono månado!" skrattar jag, efter ett tag faller alla in i mitt skratt.

**********************

Sorry för ett lite kortare kapitel, men nästa kapitel kommer nog i helgen! Och det kommer va extra långt! Om du undrar något så kika mig: the_t_00