Ge mig ett leende

Förra kapitlet:
Vi åker till en liten italiensk resturang som Mayah har ätit på tidigare och som tydligen hade awesome mat, iallafall om man frågar Mayah.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 2. Stockholm, du då?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vi beställer, pratar, får maten, pratar, äter, pratar, äter och pratar.
-"Kan inte ni sova hos mig idag?" Frågar Mayah.
-"Ja, men kan vi gå förbi mitt hotell först så kan jag hämta mina grejer?" Frågar jag.
-"Of course!" Säger Mayah. Vi reser oss upp och börjar gå mot mitt hotell.
-"Får jag låna något att sova i, för det tar typ 1h att komma hem till mig härifrån" säger Ruth.
-"Klart du får!" Säger Mayah. Vi går upp till mitt rum och jag packar snabbt ihop mina grejer och vi går sen ner till receptionen och jag checkar ut. Eftersom att jag inte behöver betala sista natten så kan jag boka städning. Vi går snabbt hem till Mayah och går upp till henne.
-"HALLÅ!" Skriker hon rakt ut i lägenheten.
-"Hallå! Du behöver inte skrika jag är inte döv" hörs en mörk killröst. Den visar sig tillhöra Simen, Mayahs 18åriga storebror. Han kommer ut i hallen och sätter på sig sina vita sneakers.
-"Vilka är ni?" Frågar han vänligt och nickar mot mig och Ruth.
-"Vi är med i samma band som Mayah" säger jag.
-"Kul att se er! Simen!" Säger han och sträcker fram handen.
-"Frida" säger jag och tar hans hand.
-"Ruth" säger Ruth och tar hans hand hon också.
-"Mayah, mamma och pappa kommer hem klockan 10, jag sticker till några polare nu så ni får klara er utan mig! Det finns godis i skåpet, ät inte för mycket!" Säger Simen och spänner ögonen i oss.
-"Hahha, hejdå bror!" Skrattar Mayah och stänger dörren framför honom.
-"Ät inte för mycket godis!" Väser han ner i brevinkastet!
-"Nejrå!" Ropar Mayah. Hon går in i köket och jag och Ruth följer efter. Hon tar ner en stor påse godis som hon häller i en stor skål. Sedan bär hon in skålen i hennes rum, fortfarande med mig och Ruth i hälarna, hon sätter sig på sin säng med korsade ben, jag och Ruth följer hennes exempel och vi kastar oss sen över godisskålen. Vi sitter och pratar och äter godis i flera timmar. Klockan 22.30 kommer Mayahs föräldrar hem, vi hälsar på dem och går sedan in i Mayahs rum och fortsätter prata. Kl 00.34 somnar vi med käkarna ur led för såhär mycket har vi nog aldrig pratat. På morgonen vaknar vi och märker att vi ligger i en stor hög. Vi går upp och äter frukost. Som vanligt pratar vi hela tiden, visst det avbryts ibland av att vi får skrattanfall men... Vi dukar av, diskar och ställer in maten i kylskåpet. Mayahs föräldrar hade gått till jobbet, både Simen och Hanna sov fortfarande. Vi går tillbaka till Mayahs rum och byter om.
-"Mayah har du någon högtalare?" Frågar jag.
-"Ja den står där borta!" Säger hon och pekar på en liten rund högtalare. Jag tar upp den och kopplar in mobilen. Jag sätter på Ex factor med The Fooo. När låten börjar hör jag att Mayah och Ruth börjar sjunga med. Tillslut står vi och bara sjunger med. Trots att vi inte har repat eller äns pratat om att vi ska sjunga så låter det jättebra.
-"Det första vi ska göra är att göra en cover på The Fooos ex factor" säger vi samtidigt när den är slut.
-"Ja det tycker jag också" svarar vi varan samtidigt igen och börjar asgarva. Vi sminkar oss, jag sminkar mig som vanligt. Foundation, puder, eyeliner, mascara och lila läppstift. Vi går ner till porten och Mayah låser upp sin nya moppe som hon hade berättat att hon hade fått på hennes 15årsdag. Jag satte mig bakom henne och vinkade till Ruth som skulle åka tunnelbana hem. Mayah startar moppen och åker iväg.
-"Hejdå syster, saknar dig! Hälsa Ruth!" Skriker jag innan jag springer på tåget.
-"Desamma, bara att smsa om du vill snacka!" Ropar hon tillbaka. Jag vinkar och hon åker iväg. Jag sätter mig på min plats och tåget rullar sakta ut från stationen. När jag kommer fram till Allingsås station går jag av och ner i entrén och fram till min moppe som står där. Jag låser upp och tar upp min hjälm. Jag sätter hjälmen på huvudet, grenslar den blåa moppen och susar iväg. Jag susar genom hela Allingsås och in i en liten skog, snart kommer en liten avtagsväg som jag svänger in på. Efter några minuter susar jag in i ett litet samhälle där det finns några hus. Jag susar förbi, i slutet av samhället finns det en liten rondell som jag åker varvet runt och sedan susar jag genom samhället igen och ut på skogsvägen. Det är en liten konstig runda som jag har en ovana att åka varje gång jag ska hem. Så fort jag kommer in i Allingsås igen åker jag till vänster och kommer in i ett villaområde med stora vita villor. Jag åker förbi raden av villor tills jag kommer fram till den sista. Där svänger jag upp. Jag låser moppen, drar av mig hjälmen, skakar på huvudet så att det lilla hår jag har flyger, går upp till ytterdörren och knackar på. Dörren öppnas och där står pappa! Juste jag glömde att säga att min pappa jobbar i Skelefteå och är typ aldrig hemma. Jag hoppar upp i hans famn och han fångar mig och ger mig en av sina pappa kramar. Jag andas ljudligt in hans doft, pappa doften. Jag saknar honom så mycket varje gång han är borta.
-"Hur gick det med auditionen?" Frågar han.
-"Det gick precis som jag ville! Jag är med i bandet!" Säger jag.
-"Grattis! Jag är stolt över dig min flicka!" Säger han. Jag och min pappa har en väldigt bra relation. Det är alltid honom jag tänker på när jag ska vara modig. Eller de få gånger jag inte förtjänar mitt smeknamn Hope och förlorar hoppet. Pappa släpper ner mig och vi går ut i vardagsrummet där mamma sitter och stickar.
-"Bra att du kom jag och pappa behöver prata med dig och Hannes" säger mamma.
-"Hannes" ropar pappa.
-"Jaa, jag kommer!" Ropar han tillbaka.
-"Bra" säger mamma.
-"Tjena Frida!" Säger Hannes och lyfter upp mig och ger mig en kram. Jag har bra relation med min bror också, vi är lite som bästa vänner.
-"Tja bror!" Säger jag. Han släpper mig och vi sätter oss i soffan. Mamma sätter sig i en av våra fåtöljer och pappa tar den andra.
-"Pappa har fått jobb i Göteborg istället för Skelefteå!" Säger mamma.
-"Det var väl bra då slipper han vara borta en månad i taget" säger Hannes.
-"Men jag har också fått jobb där och det är ett jobb som jag måste bo vid, tyvärr. Vi måste flytta" säger mamma. Nu kanske ni tänker att jag ska börja gråta och säga att jag aldrig kommer kunna skiljas från Felicia och Moa. Men nej så är det inte. Visst är Moa och Felicia bra kompisar men egentligen är de falska. Tex när jag flyttade hit när jag var 13 så hade de en kompis som var "fjortis" precis som dem men Doris som hon hetta flyttade och då fanns det bara jag och nördar kvar att ta in, Moa och Felicia ville ha en trio, och nördar var inget de var intresserade av så då tog de mig. Wtf! De vill alltså inte ha mig på riktigt! De kan byta bort mig mot vem som helst. Så därför har jag inte gått in och blivit så nära vän med dem så att jag ska bli sårad bär de byter. Och jag har inga andra vänner så...
-"Så vi ska flytta till Göteborg" säger jag.
-"Precis" säger mamma.
-"När?" Frågar jag.
-"På onsdag" säger mamma.
-"Ok, om tre dar?" Frågar jag.
-"Ja, det står flyttkartonger i garderoben så att ni kan börja packa!" Säger mamma. Jag går upp till mitt rum sätter mig på sängkanten, tar fram min mobil och smsar Felicia och Moa.
Till alla från Frida:
"Sorry tjejer, men jag ska flytta! Jag flyttar på onsdag så vi ses i skolan! Bye"
Jag lägger mobilen på sängen och hämtar 5 stora flyttkartonger. Jag lutar 4 av dem mot väggen och tar en, vecklar upp den, ställer den vid min bokhylla, jag tar ner pryl efter pryl, tittar på dem, vissa som jag vill ha kvar stoppar jag ner i flyttkartonger och det jag inte vill ha lägger jag i en hög på golvet. När jag har tömt bokhyllan ligger: 10 böcker, min dator och tillhörande saker, mina 2 parfymer, mitt smyckesskrin, mina högtalare, och några teckningar som jag målade när jag var väldigt liten och som jag inte kan slänga på botten av flyttlådan, resten låg på golvet i släng-högen. Jag samlar på mig ganska mycket saker och när vi flyttade hit tog jag med mig allt jag hade och det var ganska mycket. Jag drar flyttlådan till mitt skrivbord och gör som med bokhyllan: inte ha=golvet, ha=flyttlådan. I slutändan ligger: ett pennskrin med massor av pennor, sudd och linjaler i och lite fler teckningar från när jag var liten i flyttlådan. Jag drog den fortfarande inte fulla lådan till min garderob och drar fram alla mina kläder och stoppar dem i lådan. Med mina kläder fyller jag 3 lådor plus den lådan som mina saker låg i. Fan vad mycket kläder jag har då.
-"Frida, mat!" Ropar mamma nedifrån.
-"Kommer" ropar jag tillbaka. Jag åker som vanligt kana ner för trappräcket. Jag springer ut i köket och sätter mig vid matbordet.
-"Jag har typ packat klart nu" säger jag.
-"Bra, du måste montera isär dina möbler! Och ta fram kläder till imorgon, tisdag och onsdag" säger mamma.
-"Ja" svarar jag. När jag har ätit går jag upp till mitt rum rotar fram tre outfits till de dagarna jag har kvar. Sedan monterar jag med Hannes hjälp isär min säng, mitt skrivbord, min bokhylla och min garderob. Jag lägger kläderna jag plockat fram bredvid madrassen som jag kommer att få sova på de sista dagarna. Sedan går jag till badrummet och packar ner allt utom 4 handdukar, en schampo-flaska, våra tandborstar och en tandkräm. Jag drar ut alla färdigpackade flyttlådor till hallen, går sedan in i mitt rum men kommer på att min sminkväska ligger i flyttlådan från badrummet. Så jag går till hallen rotar fram sminkväskan och lägger den bredvid mina kläder och min madrass. Jag tar upp mobilen och kollar klockan 22.30, jag ska ju upp och gå i skolan imorgon så jag lägger mobilen på laddning, drar av mig dagens kläder, sätter på mig min pyjamas, slänger smutstvätten i en påse vid sidan av sängen och går till badrummet. Jag borstar tänderna, drar en borste snabbt genom håret, tvättar bort mitt smink, går tillbaka till mitt rum, lägger mig på madrassen och somnar fort. När jag vaknar på morgonen ser jag att klockan redan är halv 8, fan, vi börjar 8. Jag springer snabbt ner i köket, slänger i mig en macka, springer upp till mitt rum, drar på mig kläder, springer ner i hallen, tar mina saker och springer till skolan. 10 minuter tidig igen. Felicia står som vanligt vid porten och bredvid henne står, tro det eller ej, Moa. Jag springer fram till dem.
-"Hej" säger jag.
-"Hej" säger de ointresserat. De tittar på något bakom mig, helt plötsligt skiner båda upp i ett leende. Jag vänder mig om och in från porten kommer det en ljushårig tjej jag känner igen väl. Doris. Ja, hon jag berättade om, som Felicia och Moa hade haft i sin trio innan mig. Hon har tydligen flyttat tillbaka till Allingsås. Fan, nu var det slut på min, Moas och Felicias vänskap.
-"Hej Smulan!" Ropar Felicia och Moa överlyckligt och kastar sig över Doris.
-"Hej Zink, hej Stjärna" säger hon och kramar dem. Wtf de hade konstigare namn på varan än vad vi hade.
-"Vem är punkaren?" Frågar Doris. Hennes sätt att säga punkaren får det att låta som att jag var ett freak.
-"Frida" säger Felicia. Hon säger inte ens Hope. Det är en outtalad regel, är du inte med i trion, inget smeknamn. Jag vänder på klacken och går in i skolan. När jag har klivit över tröskeln till klassrummet blir jag maskinstyrd. Jag går i skolan, jag går hem, jag äter, gör läxor, går och lägger mig, vaknar, går till skolan, går hem, äter, läxor, sova, skola. Men när jag kommer hem efter skolan på onsdagen kommer Frida-själen ikapp.
-"Mamma, pappa, Hannes" ropar jag och får tre "hej" tillbaka.
-"Är ni redo att åka?" Frågar jag eftersom att jag inte ser en pryl vart jag än går i huset.
-"Japp, kom ner!" Ropar mamma. Jag springer ner i hallen drar på mig skorna, Hannes munkjacka och tar min ryggsäck. Jag följer efter Hannes till bilen och sätter mig. Efter en och en halv timme, och en jävla massa frågor till folk på gatorna, så bromsar mamma in framför en gul villa med stor trädgård. Jag och Hannes är snabbt ute ur bilen. Vi springer först ett varv runt tomten, det var en ganska stor tomt. En grästomt. Jag fick världens adrenalinkick och gjorde 4 hjulningar efter varandra och en frivolt. Trots att det var februari var det ingen snö, dock väldigt frusen mark men, how cares. Sedan sprang vi in i huset, in i en stor hall där vi sparkade av oss skorna, vi rusade vidare in i ett stort vitt vardagsrum, mitt i rummet stod en stor vit soffa. Vi går ut i hallen och tar till höger, eller vänster om man tänker från dörren, och går in i ett stort vitt kök. Vi går ut i hallen igen och tar den här gången till höger, dörrens håll, och kommer till en trappa. När man kommer upp för trappan kommer man direkt in i ett stort vitt rum. Typ 10x10 meter. På motsatta sidan finns det tre mörkt träfärgade dörrar. Vi öppnar den högra och tittar in i ett stort vitt rum. Vi öppnar de andra dörrarna och ser två likadana, lika vita, lika stora rum som det första. Vi går ner för trappan och bredvid dörren som leder till trappan finns en till dörr, vi öppnar men möts bara av ett vitt badrum. Hannes springer upp för trappan och in i det mittersta rummet på övervåningen.
-"Pax för det här rummet!" Skriker han så högt att grannarna förmodligen hör. Jag springer in i det högra rummet och skriker precis som Hannes
-"Pax för det här rummet"
Mamma och pappa kommer bärande på några kartonger och jag läser på dem och tar en av dem som det stod Hope på. Jag kallar mig Hope överallt så... Jag ställer den i mitt rum och går ner för att hämta mer grejer som hade kommit med flyttbilen. När alla mina saker plus min bokhylla, garderob, säng och skrivbord är i mitt rum får jag hjälp av Hannes och vi monterar ihop alla mina möbler. Efter det packar jag upp den lådan som inte bara innehöll kläder. Sedan börjar det oändliga uppackandet av svarta kläder, skilja byxor, tröjor, kjolar, klänningar och underkläder från varan. När klockan var 22, hade jag bara packat upp hälften, Wtf, hur mycket kläder har jag egentligen. Jag drar av mig kläderna jag har på mig, kastar dem i min smutstvättskorg, sätter på mig en alldeles för stor t-shirt och slänger mig på min säg och somnar. Jag vaknar på morgonen och gör det vanliga, dusch, äta, kläder, smink, hämta grejer, gå till skolan. Just det ja, ny skola, inga vänner, mitt hjärta dunkade, jag hade ju bytt skola en gång men tänk om jag inte får vänner här? Men jag går ändå ut till moppen som mamma och pappa gav mig på min 15 årsdag, och åker till den nya skolan (jag har ingen aning om vad det finns för skola i Göteborg och hur det ser ut och så och vilka som går där, så jag hittar på lite! Hoppas det är ok!) Det är en stor tegelbyggnad, ganska låg med ganska stora dörrar och fönster. Jag kliver av moppen och låser den. Sen står jag en stund utanför skolan och undrar lite vart jag ska ta vägen. Jag måste ha sätt lite vilsen ut för efter någon minut så känner jag en hand på min axel.
-"Behöver du hjälp med något?" Hör jag en ganska mörk stämma som jag känner igen, jag vänder mig om och där står en kille med mörkt brunt hår, mörka, nästan svarta, bruna ögon och lite halvt utländskt utseende.
-"Ja, jag ska börja i 9a och jag hittar inte här för jag ska börja idag" säger jag.
-"9a, där går jag, jag kan följa dig till rektorn så att du får dina grejer så kan jag följa med dig och visa dig runt på skolan om du vill!" Säger han och han verkar väldigt snäll.
-"Ja, jättegärna! Frida" säger jag och sträcker fram handen. Han tar den.
-"Omar" säger han. Omar visar mig runt på skolan hela dagen, han verkar väldigt snäll. När skolan är slut åker jag hem och så fortsätter uppackningen. På fredagen träffar jag Omar igen innan skolan och vi går tillsammans till alla lektioner och blir, ja, kompisar antar jag. Efter skolan tar jag moppen hem och packar snabbt en ryggsäck till helgen. Jag smsar Ruth och Mayah på våran smsgrupp:
Till alla från Frida:
"Hej jag kmr idag till Sthlm, kommer ni och möter? Kan jag sova hos dig Peace?"
Till alla från Mayah:
"Klart vi möter dig syster! ❤️"
Till alla från Ruth:
"Kmr också och möter! Du kan sova här Hope! ❤️❤️"
Till alla från Frida:
"Jag kmr kl 19 see u sisters! ❤️❤️❤️"
Jag säger hejdå till mamma, pappa och Hannes och åker sedan med moppen till stationen. Såklart är jag 10 minuter tidig! Men tåget hade redan kommit så jag hoppar på och sätter mig på min plats, snart börjar tåget fyllas och platsen bredvid mig verkar vara tom tills det kommer någon och sätter sig bredvid.
-"Frida!" säger personen bredvid mig överraskat. Jag tittar dit.
-"Omar, vad gör du här?" Frågar jag eftersom att det är Omar som sitter bredvid mig.
-"Jag ska till Stockholm, du då?"
-"Stockholm! Men varför ska du till Stockholm?" Frågar jag.
-"Så du vet alltså inte vem jag är!" Säger Omar.
-"Joo, du är Omar i min klass?" Säger jag försiktigt och får det att låta som en fråga.
-"Jo, men säger inte Omar Rudberg dig något?" Frågar han.
-"Nej tyvärr!" Säger jag uppriktigt.
-"Säger the fooo dig något då?"
-"Det band som sjunger Build a girl?" Frågar jag.
-"Precis! Jag är en i de bandet!" Säger han.
-"Jaha, jag lyssnar typ sjukt mycket på er musik men jag vet inget annat om er än att ni är jätteduktiga! Det kanske säger ganska mycket att jag inte ens typ märker att jag går i samma klass som en i bandet" säger jag och skrattar, han skrattar med. Hela resan till Stockholm pratar och skrattar vi. Antagligen glömmer han bort, för han frågar inte vad jag ska göra i Stockholm, vilket är bra eftersom att jag knappt vet själv. Han tar ett larvigt kort på oss och lägger ut på sin instagram. "Traintime whit @fridahope" (instagramnamnet finns inte på riktigt eller det kanske det gör men... Jag tror ni fattar vad jag menar). Några sekunder senare börjar det vibrera i min mobil. Jag ignorerar det och vi pratar vidare.
-"Stockholms central" säger en röst i högtalarsystemet. Vi kliver av och mitt i myllret ger Omar mig en kram.
-"Hoppas vi ses i Stockholm! Håll dig uppdaterad på insta så kanske vi kan ses så får du träffa resten av killarna!" Säger Omar i mitt öra. Han går iväg och vinkar. Jag vänder mig om och spanar efter Ruth och Mayah. Helt plötsligt får jag syn på dem, jag går mot dem och vi kramas. Jag tittar på dem.
-"Hallå, ni har ju fått helt annan stil!" Säger jag. Ruth har färgat sitt blonda långa hår mörkt brunt och har det uppsatt i två låga tofsar, hon har en lila utstående klänning och helt annorlunda sminkat ansikte. Mayah har färgat sitt hår svart och satt på sig en stor svart pösig t-shirt med texten Love i stora lila bokstäver på magen och ett par pösiga svarta jeans. Också hon är helt annorlunda sminkad.
-"Jag har velat ha punk-stil ett tag men inte vågat men när jag träffade dig så kännde jag att jag skulle våga!" Säger Ruth.
-"Samma här!" Säger Mayah och skrattar.
-"Ni är ursnygga! Killarna kommer falla som käglor!" Skrattar jag.
-"Ska vi gå till studion?" Frågar Ruth när vi skrattat klart.
-"Of course" säger jag.
~~~~Omars perspektiv~~~~
När jag hade sagt hejdå till Frida vänder jag mig om. Då kommer säkert 15 tjejer fram till mig och vill ta bild, såklart ställer jag upp. Många frågar om jag och Frida är ihop. Men jag svarar bara att vi är vänner. Efter en kvart går tjejerna iväg och jag lyckas hitta Felix, Ogge och Oscar. Vi åker direkt till studion och träffar vårat crew. Men Katia är borta.
-"Var är Katia?" Frågar Felix.
-"Hos en annan artist!" Säger Daff.
-"Ok" svarar Felix.
-"Hörrni" säger Daff.
-"Ja" säger jag och Ogge.
-"Ni ska ju ha konsert snart och jag undrar om ni ska ha något förband?" Frågar Daff.
-"Ja det vore ju kul!" Säger Ogge.
-"Men vem eller vilka?" Frågar Oscar.
-"Jag vet några" säger Daff.
-"Vilka?" Frågar jag, Felix, Ogge och Oscar i kör.
-"Kom så går vi och pratar med dem!" Säger Daff och går ut i entrén. Vi följer förbryllat efter.
~~~~Fridas perspektiv~~~~
Jag, Ruth och Mayah kom in i studion och Katia vår manager står och kollar på en text som finns på datorn.
-"Hej tjejer! Här är er första låt" säger hon och pekar på skärmen. Vi hinner inte mer än läsa första frasen innan det knackar på dörren. Jag går och öppnar.
-"Frida?" hörs Omars överraskade röst.
-"Ja" svarar jag.
-"Känner ni varan?" Frågar Daff.
-"Ja, vi går i samma klass" säger Omar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~