Allt är inte så simpelt som du tror | M.G |

Kapitel 7

Jag petade runt i den rosa yoghurten som stod framför mig. Några enstaka majsflingor flöt ovanpå och på den vita asketen bredvid skålen låg en orörd gurkmacka. Jag var inte sugen på någonting. En kopp varm choklad från kaffemaskinen hade jag dock lyckats trycka i mig.

Elsa satt mittemot mig och rörde runt med en sked i sitt morgon kaffe. Hon kollade ut genom fönstret där man såg en liten sjö breda ut sig. En illusion för turisterna då de motsatta fönstrens bara visade höghus och betong. Vi var först uppe vilket jag tyckte var skönt. Jag hade klätt på mig mina använda kläder så tyst jag bara kunde och smugit ut ur rummet för att inte väcka en sovande Marcus. När han kom tillbaka från Viktors rum var det långt efter det att Elias hade lämnat mig och jag låg redan i sängen och läste. Jag kunde svara undvikande på alla min brors frågor och släckte strax efter att han också lagt sig till rätta. Jag hade haft svårt att somna vilket i och för sig kanske inte är så konstigt med alla tankarna som snurrade i mitt huvud.

Nu när jag satt vid frukosten hade jag inte fått särskilt mycket bättre grepp om mina funderingar. Jag hade trots allt varit så nära det bara gick till att kyssa en av mina allra  bästa kompisar. Och det hade väl varit okej om det nu inte var så att han var en kille. Jag vet inte vad Marcus skulle säga om han fick reda på det och jag vet inte heller om jag vill veta. Och till vilken nytta hade jag tagit den stora risken att ta det första steget? Han hade flytt därifrån så fort det gick efter det. Jag kan i alla fall inte se hur hans snabba försvinnande skulle kunna vara annat än flykt.

Den konstgjorda smaken av hallon följde med den slemmiga yoghurten ner i halsen och jag blev tvungen att knipa ihop ögonen när jag svalde. Elsa såg upp på mig.

"Är det något eller?

"Jag är bara inte så sugen på mat just nu" svarade jag och sköt demonstrativt min yoghurt skål en bit ifrån mig. Gurkmackan såg också allt annat än lockande ut nu.

"Okej" svarade hon kort och återgick till sina cirklande rörelser i koppen. Jag såg på de små virvlarna som bildades. Som små tornados.

"Har du varit kär någon gång?" Jag bet mig i läppen och kunde inte låta bli att ångra min dumma fråga.

"Jag har ju varit sådär 'barn-kär' för det har ju typ alla. Jag tror inte att jag har varit det på riktigt någon gång." Hon la huvudet på sned och kollade undrande på mig. Som att hon ville ha en förklaring till denna fråga från timma luften.

"Sedan är det ju svårt att veta när det är på riktigt och inte" fyllde jag i halvt undvikande hennes gest. Jag såg ut över det nästan svarta vattnet och gräset som fortfarande var täckt av dagg.

Det skulle inte dröja länge till innan de andra skulle komma vaknat och kommit ner. Bara under de sista minuterna hade jag märkt hur fler och fler gäster kommit ner och satt sig kring IKEA borden. Jag visste inte om jag skulle försöka gå upp på rummet igen innan det skedde eller om jag skulle sitta kvar och låtsas som om allt var som vanligt. Jag skulle nog inte klara av att möta Elias blick igen. Vad tänkte han? Tyckte han att jag var helt dum i huvudet som betett mig sådär? Än en gång såg jag att Elsas blick låg på mig.

"Har du varit kär någon gång?" Jag svalde hårt. Jag förstod självklart varför hon hade frågat det. Om jag hade fått ett svar från henne ville hon ha ett svar från mig.

"Nej" svarade jag och såg ner. "Inte på riktigt i alla fall. Jag vet inte ens om jag varit så där 'barn-kär' någon gång."

Hon nickade kort som åt mig men hennes blick låg på trappan som ledde upp till våningarna med hotellrummen. Jag följde hennes exempel och såg Marcus komma ner skuttande skrattandes. Han vände sig upp i trappan för att se på personen som följde honom. Och nog var det den som jag hade velat minst av alla. Just där och då kändes det som att till och med Donald Trumps härliga frisyr hade varit en mer inbjudande syn än Elias. Vad skulle jag göra? Hur skulle jag reagera? Skulle han säga något eller låtsas som ingenting? Behövde jag låtsas som ingenting?

Längre hann jag inte innan de blåa ögonen mötte mina. Han började genast flacka med blicken när han och Marcus gick förbi vårt bord och bort mot buffén. Marcus vinkade glatt och Elsa likaså men Elias och jag förblev tysta.

Elsa kollade mellan mig och Elias när de gått en bit bort.

"Värst vad ni två var muntra idag då" sa hon och rättade till stolen en aning. "Kan du sänka mungiporna lite till kanske?"

Demonstrativt visade jag att jag faktiskt kunde det och böjde ner munnen till en typiskt ledsen min. Elsa lät mig vara efter det och jag tyckte bara att det var skönt. Marcus och Elias pratade på medan de väntade på brödrosten och jag kunde inte låta bli att märka att Elias, liksom jag, inte tog för sig som han brukar.

Strax därefter kom de tillbaka med varsina brickor i händerna. Marcus var först framme och tog platsen snett framför mig bredvid Elsa.

"Godmorgon folket" sa Marcus glatt och hängde sin luvtröja över stolsryggen. Detta samtidigt som Elias satte sig till rätta bredvid mig. Jag märkte på hans hållning hur spänd han var.

"Godmorgon" mumlade jag till svar. Den rosa yoghurten såg helt plötsligt oätlig ut med sin konstgjorda smak. Marcus och Elsa började ett samtal och försökte då och då involvera mig samt Elias och jag blev tvungen att slänga in något här och var. De blåa ögonen sneglade åt mitt håll när de trodde att jag helt enkelt inte såg. Jag kände mig fast. Jag kunde inte tänka klart.

Robot-aktigt reste sig min kropp från frukostbordet och jag märkte hur det kom ursäktande ord från min mun som sa något om att gå på toa. Lättat började jag gå bort emot herrarnas bås. Jag behövde bara komma bort ett tag. Till min förskräckelse hörde jag hur ytterligare en stol sköts ut från vårt bord och fötter mot heltäckningsmattan som följde efter mig. Jag skyndade på stegen och hoppades innerligt att det inte var en speciell person som var min följeslagare.

Jag var snabb med att stänga dörren bakom mig in till rummet med toaletterna. Av de tre handfaten som var utanför båsen var ett av dem upptaget. En medelåldersman tryckte fram tvål och vände sig om när jag kom in i rummet. Jag kollade ner i marken medan jag gick mot ett av toalettbåsen där den gröna färgen lyste. Jag hann precis stänga den lilla dörren och vrida på låset när jag hörde att dörren utanför öppnades återigen. Jag satte mig på toalettstolen och drog upp fötterna. Om det var något som jag inte ville just nu så var de ratt prata med någon. Och speciellt inte med honom.