Allt är inte så simpelt som du tror | M.G |

Kapitel 3

Jag hade gått tillsammans med Elias upp till våran våning men vi hade delat på oss då han behövde hämta lite saker från sitt rum innan han kom in till mig. De andra hade gått med en gång vilket jag egentligen inte hade något  emot. Jag hade inget emot de få minuterna som jag fick spendera på mitt och Marcus rum ensam heller. Det gjorde att jag kunde samla mig lite. Varför var jag ens nervös? Elias skulle bara komma över för att hålla mig sällskap och jag skulle ändå antagligen bara hålla på med skolarbete nu när jag hade lite ledigt. Jag satte mig uppkrupen på min sida av dubbelsängen och tog upp min mattebok. Om inte annat så bara för att få mig på andra tankar.

Efter en stund knackade det på dörren och jag misstänkte att det var Elias.
"Det är öppet" hojtade jag och såg hur handtaget trycktes ner. Mycket riktigt var det Elias som kom in med en laptop under ena armen. Han stängde efter sig. Han kom fram och hoppade upp på sängen på Marcus sida för att kika över min axel ner i det tomma anteckningsblocket.
"Det går bra för dig ser jag" sa han sarkastiskt. Jag log smått.
"Så vad hade du tänkt hitta på nu då?" Frågade jag. Elias fällde upp skärmen på datorn och hängde sig över tangentbordet för att skriva in ett lösenord. En brun hårslinga föll ner framför det högra ögat och jag motstod frestelsen att stryka bort den. Skärpning Martinus.
"Typ kolla på någon film bara" svarade han med blicken fortsatt fäst på datorn. "Vill du se något med mig?" Han kollade upp och såg på mig med sina uppmuntrande blåa ögon. Jag visste att jag egentligen borde utnyttja tiden till att plugga men trots det smällde jag ihop mina böcker och la dem åt sidan.
"Absolut" svarade jag. "Vad vill du se?"

Efter en stund kom vi helt enkelt fram till någon action film som ingen av oss sett innan. Den startade och jag insåg snabbt att den här skulle bli långtråkig. Skådespelarna var inge vidare och klippningen var usel men jag fortsatte ändå att kolla. Om inte annat för att jag uppskattade sällskapet.

Vi hann inte titta klart på filmen förrän Marcus och de andra kom tillbaka. Marcus stormade in i vårt rum för att tala om att vi skulle gå iväg till något ställe och äta lunch innan intervjun. Jag packade raskt ihop mina saker och Elias begav sig till sitt rum för att packa ihop alla nödvändigheter.
"Hittade du något speciellt på köpcentret då?" Frågade jag Marcus när vi blivit ensamma på rummet.
"Inget anat en ett gäng galna tjejer" skämtade han samtidigt som han drog av sig sin tröja. "Men det var väl ingen överraskning."
Jag svarade inte och Marcus märkte det. Han gav mig en bekymrad blick innan han tog på sig en annan T-shirt och kom och satte sig bredvid mig på sängen. Jag själv höll på att trycka ner saker i min ryggsäck och ignorerade hans gest.
"Martinus" sa han till sist för att få min uppmärksamhet. Jag brydde mig inte.
"Martinus" upprepade han och la den här gången även en hand över mina arbetande händer. Jag stannade upp i mina rörelser.
"Hur är det?"
Det var precis som kvällen innan. Då hade jag inte svarat ordentligt. Det tänkte jag inte göra nu heller trots att jag kände att jag kommit aningen närmare svaret.
"Jag vet inte" sa jag avfärdande.
Marcus la då sina beskyddande armar om mig.
"Jag finns här om du vill prata." Det var allt jag behövde höra just nu för att jag skulle brista ut i gråt. Jag lutade mig mot min tvillingbrors axel och lät tårarna som jag hållit inne så länge falla. Marcus sa ingenting vilket var skönt. Det ända jag behövde just nu var att ha den personen som förstod mig och betydde allra mest för mig nära.

Jag lugnade mig efter en stund och reste på huvudet från Marcus nu genom våta tröja.
"Tack" sa jag och kollade ner i golvet.
"Du får säga till om det är något jag kan göra för att få dig att känna dig bättre."
Jag nickade kort.
"Tack" sa jag igen.
"Alltid." Marcus log lätt mot mig. "Jag ska bara byta tröja igen och sen väntar nog de andra på oss där nere."
"Förlåt" sa jag och kollade upp på min bror.
"Du har ingenting att be om förlåtelse för" sa han och drog av sig sin T-shirt.
"Jo tröjan." Marcus kollade ner på sin bara mage och sken sen upp.
"Nej, inte ens det."

ASSÅ ÄR SÅ PEPP PÅ ATT FÅ IGÅNG DEN HÄR NU HEHUHIHAHÖ
-
IDAG HAR VART EN TOPPEN DAG! KILLARNA SLÄPPTE JU "ONE MORE SECOND" OCH SOM OM INTE DET VORE NOG BÖRJADE MMFILMEN FÖLJA MIG! FAST DE FÖLJER JU TYP ALLA MEN ÄNDÅ HAHAHAH
-
WOW JAG MÅSTE BÖRJA ANVÄNDA CAPSLOCK OFTARE