Allt är inte så simpelt som du tror | M.G |

Kapitel 4

"Okej. Kameran rullar."
Vid klartecknet från kameramannen vände sig den unga tjejen mot Marcus och mig med en mikrofon i handen.
"Är ni klara?" Frågade hon och vi båda nickade.
"Då kör vi." Hon tittade ner i stödorden i hennes knä och lyfte sedan på huvudet för att börja intervjuen.
"Så, Marcus och Martinus. Kan ni berätta lite för oss om vad gör ni här i Sverige egentligen?" Hon sträckte fram mikrofonen mot Marcus.
"Jo" började han. "Vi hade en konsert i går och resten av tiden av tiden gör vi intervjuer..." Han gjorde en gest mot de i rummet för att skoja lite.
"Och träffar andra artister" fortsatte han.
"Men imorgon bär det av hemåt." Slank jag in.
"Ska det bli skönt att få lite egentid?" Frågade journalisten,
"Det är ju alltid skönt att få lite ledigt men man tycker ju också att det är lite tråkigt när det inte händer någonting" sa Marcus avvärjande. Jag nickade instämmande.

Efter en stunds prat om vår karriär tog kamera killen fram två pappskivor som han räckte till mig och min bror. Jag förstod med ens vad det handlade om.
"Nu tänkte vi göra en 'Who is most likely to'" förklarade tjejen med micken.
Jag vred på skylten och såg att jag och Marcus hade våra namn på varsin sida.
Marcus skuttade upp och ner av exaltering. Jag gillade faktiskt också denna typ av lekar. Om de frågade om rätt saker vill säga.
"Vet ni hur det går till?" Frågade hon bredvid oss.
"Självklart!" Utbrast Marcus. "Låt oss börja med en gång."
"Okej" sa journalisten och skrattade lätt. "Så... Vem av er är bäst på att sjunga?"
Jag höll genast upp mitt namn och jag såg att Marcus gjorde det samma med mig.
"Det är olika" förklarade jag. "Vi är bra på olika saker."
Hon gick raskt vidare.
"Men vem av er är bäst på att dansa då?"
Här höll jag självsäkert upp mitt eget namn och även Marcus gav med sig.
"Hur kan ni båda vara så säkra?" Frågade hon nyfiket.
"Vissa saker vet man bara" svarade jag leende och Marcus himlade med ögonen.
"Vem av er är stökigast?" Fortsatte vår intervjuare nyfiket.
Vi höll upp varandras namn men jag visste att Marcus egentligen även han höll med om att hans rum var stökigare än mitt. Så hade det alltid varit. Jag höjde på ögonbrynen åt Marcus för att han skulle ge med sig.
"Du är faktiskt också stökig ibland" försvarade han sig själv.
"Så Marcus är värst alltså?" Frågade tjejen och jag nickade bekräftande. Marcus invände inte. Jag lutade mig självbelåtet tillbaka i den sköna fåtöljen med ett lätt flin på mina läppar. Tjejen kollade återigen ner i sina papper. Hennes ansikte sken upp när hon läste den nya frågan.
"Okej" började hon. "Den nästa måste ni vara snabba på."
Både Marcus och jag rätade på oss beredda på att få höra frågan. Jag bet mig lätt i läppen. Hon drog ut på det.
"Vem av er vill helst ha en flickvän?"
Fan.
Moraliskt viftade jag med mitt namn i luften och började argumentera mot min bror trots att allt jag sa kändes som lögner. Jag visste att det rätta svaret var Marcus men detta var ingen fråga där jag kunde ge med mig. Jag fick en liten klump i magen men höll god min.
"Nej nu får det räcka" sa vår journalist när hon fått nog med våran debatt för att få tittarna nöjda. "Men har någon av er någonsin varit kära? Hur känns det egentligen?" En så onödig fråga. Jag kunde verkligen inte förstå varför någon skulle tycka att det var intressant att sitta och lyssna på våra tankar om kärlek. Jag hade inte heller så mycket att invända om i brist på erfarenhet så jag lät Marcus sköta snacket.
"Man blir liksom pirrig och typ tillbakadragne i dess närhet. Sen kan det ju hända att man får som en stöt när man råkar röra vid den." Jag hängde på och skrattade lite åt Marcus sammankoppling med vår låt trots att jag visste vad han egentligen precis hade gjort. Att göra kopplingar till egna sånger var något vi hade lärt oss på en av våra många lektioner i hantering med press och media. Kurser som de allra flesta artister går men så få privatpersoner känner till.

Det dröjde inte så lång stund innan journalisten la undan sina papper belåtet och vi fick resa på oss. Jag förstod att jag varit lite off sista delen av intervjuen men det kunde inte hjälpas. Det skulle oavsett bli skönt att få komma tillbaka till hotellet och breda ut sig på sängen.

-
Kommer att börja uppdatera igen! Jag svär att ingen ens märkt att jag varit borta och att alla har glömt bort den här boken haha så jag behöver egentligen inte säga något. MEN JAG GÖR DET ÄNDÅ. Anledningen till att jag tog en paus var för att jag upplevde det otroligt stressigt att försöka uppdatera regelbundet och eftersom att jag tar relativt lång tid på mig att skriva ett kapitel tog detta upp mycket tid för mig. MEN eftersom att jag älskar att skriva och även älskar den här boken och alla idéer runt omkring den, vill jag fortsätta. Däremot kommer jag uppdatera när jag kan och vill för att inte få samma stress som förut. Hoppas att ni har förståelse och vill fortsätta läsa min bok! Puss puss<333
-