OLYMPOS

Kapitel 5: Förberedelser

Poseidon går på den vackra stenbelagda gången, markerad på båda sidorna med ett blomhav som följer längs hela stigen. Det är Demeter och Persefone som har hand om trädgården, och arkitektens gudinna Hestia har hand om hela palatset. Poseidon uppskattar deras arbete, han har alltid tyckt om något vackert att begrunda, vilket är anledningen till att han så ofta kommer ut i trädgården för att andlöst beskåda den vackra arkitekturen i palatset, och fångas in i de djupa hav av blomstrande dekor vart man än tittar. Han går mot kanten av deras paradis, mot Apollons lusthus. Detta lusthus är ett av få platser han söker sig till för att få lugn och ro och andrum att tänka. Han känner ofta att han kvävs av sin dominerande bror. Det är en lång vandring ändå bort till det lilla vackert utsmyckade huset, men Poseidon tycker om den. 

Med ett förundrad suck stiger han över den knappa tröskeln och ser den vackra vyn man bara kan se från Apollons utsiktsplats. Man kan se havet, och alla färgklickar i landskapet som är Demeters blomåkrar. Annars är landskapet täckt av majs och havre-åkrar, Demetera bidrag, och Athenas många olivträd. Utsikten är mer sagolikt vacker än många. Han fokuserar på den biten hav mellan fastlandet och den lilla obetydliga på andra sidan, namngiven av människorna. Poseidon har aldrig brytt sig om att lägga namnet på minnet, då det ändå inte har någon betydelse att ifall han känner till den betydelselösa landytan eller inte.

Plötsligt kan han urskilja små prickar borta vid horisonten. De verkar vara ute till havs, men väldigt nära stranden till fastlandet. När han fokuserar blicken på de små prickarna ser han att det är skepp. Poseidon går ut från lusthuset och längre fram, precis vid kanten av toppen på berget. Där kan han se att det är ett tjugotal skepp, alla på väg in mot Greklands östkust. 

De är några timmer bort, så man kan omöjligt förutspå vilket håll de är på väg, men Poseidon har ändå en orolig känsla i magen. Det är inte ofta människor besöker denna plats i Grekland. Det ligger inte nära någon stad eller ens särskilt nära en fin strand. Vill man åt Demeters åkrar tar man landvägen, som bönderna gör. Poseidon skyndar sig tillbaka mot palatset.

Athena hör röster. Hon kan inte höra vad de säger, men de är nära. Alldeles för nära och högljudda. Hon försöker somna om men rösterna stör henne. Irriterat slår hon upp ögonen.

Artemis märker det direkt. "Åh, Athena. Vi pratade just om när du skulle komma tillbaka. Det var visst ett djupt sår."

Athena kämpar sig upp i sittande ställning och ser tre personer framför henne sittandes runt ett bord och spela kort. 

"Skämtar du? Det gick rakt igenom henne." Hebe skrattar och lägger ut ett av sina kort till högen på bordet. När hon ser Athena grimasera av smärta lägger hon till "Det tar visst lite tid för ambrosian att verka. Du har kanske inte tagit den på ett tag?"

Athena nickar skyldigt och tittar ner på täcket framför sig i sängen för att undvika Apollons dömande blick.

Hebe är vattnets och ungdomens gudinna och är dotter till Zeus och Hera. Hon är inte en av de tolv Olympiengudarna, men hon bor tillsammans med de alla och hjälper till med lite av varje. Hon har hand om ambrosian, och därmed också gudarnas läkande. 

"Så hur självbelåten är nu Ares på en skala?" undrar Athena med en missnöjd min när hon kommer ihåg händelserna innan hon svimmade av.

De andra tre skrattar. "Jag tror inte vi behöver svara på den frågan." säger Apollon med ett skratt.

Athena försöker sätta sig upp ännu mer men stoppas av en plötslig smärta i magen som får henne att kvida till som om hon fått en kniv i sig. Tre par ögon riktas mot henne, och Apollon gör en ansats att ställa sig upp för att hjälpa henne, men Artemis håller tillbaka honom.