Twitter [M. G]

3.9

Martinus

- Gutter kommer dere? Vi må gå inn nå, säger pappa precis efter att Marcus sagt åt mig hur jag ska göra när jag nu träffar Emilia för första gången.

- Uhm ja, absolutt, ler jag glatt och både jag och Marcus studsar upp från våra stolar.

Marcus öppnar dörren in till lokalen där vi ska ha vår meet and greet och vi kliver in i rummet. Människorna där inne tystnar innan ett dämpat sorl lägger sig över lokalen. Min blick letar snabbt runt bland människorna inne i lokalen och jag hittar snabbt vad jag letat efter, en tjej i min egen ålder endast några meter framför mig.

Hennes blick är som fastlås i något, förmodligen väldigt intressant på hennes mobil som vilar i hennes hand, och trots att jag bara ser henne från profil, kan jag ändå se att hon är den vackraste människan jag någonsin skådat.

- Gå fram til hun da, jeg vil filme, säger Marcus och armbågar mig svagt i sidan och jag tar ett djupt andetag innan jag tyst smyger bort mot där hon står och ställer mig i position bakom henne.

Lucky me upptäcker hon inte mig där jag står max en halvmeter ifrån henne och jag sneglar bort mot Marcus som står med mobiltelefonen i högsta hugg och ger mig en nick som då menades med att jag skulle fortsätta genomförandet av hans plan.

Med en långsam rörelse slingrar jag mina armar runt hennes midja bakifrån och hon rycker till så mycket av förvåning att hon nästan tappar mobilen hon har i sin hand. Hennes huvud är fortfarande placerat rakt fram men hon kommunicerar med mig ändå.

- Julia? Frågar hon besvärat.

- Nei

- Martinus?

- Kanskje

Jag släpper långsamt greppet om hennes midja och hon vänder sig hastigt om, så hastigt att hennes mörkblonda hår piskar till både mig men sedan henne själv i ansiktet.

- Auch, är det enda jag hinner säga innan hon kastar sig om min hals och jag är tvungen att backa några steg så att jag inte ska tappa balansen av hennes plötsliga påhopp.

Jag ler för mig själv in i kramen och lägger sedan mina armar tight om hennes midja igen så att det nu inte skiljer en enda millimeter mellan oss. 

- Hei, viskar jag tyst i hennes öra.

- Säg inget, bara krama mig så hårt att jag fucking sprängs, viskar hon tillbaks och jag kan känna hur hon är nära till gråts.

Jag nickar åt hennes befallning och drar om henne lite, lite mer.

- Martinus har fått seg en kjæresteee, retar Marcus bredvid oss, fortfarande filmandes med sin mobil.

Jag slänger en snabb blick mot honom och han ler exakt lika mycket som när vi vann MGPjr.

Emilias kompis har jag ingen aning om vart hon tog vägen, men jag kan faktiskt inte bry mig mindre än vad jag gör nu.

Med min blick som fortfarande ligger på Marcus ser jag att han tillslut lägger ner mobilen i framfickan och han har därmed filmat klart. En mörkhårig tjej i vår ålder går fram mot honom och ger honom en snabb kram innan dem står och småpratar lite.

- Martinus? Säger Emilia när vi fortfarande står och kramas flera minuter senare och hon släpper kramen en bit så att vi båda får rum att andas.

- Emilia? Säger jag retandes tillbaks med ett stort leende på läpparna.

- Du är så fucking bäst, vet du det? Frågar hon med gråten i halsen.

Jag ler bara mot henne som svar och stryker henne lätt över ryggen innan pappa kommer och stör.

- Ehm, Martinus, du må snakke lit med de andre som er her og, säger pappa med ett kallt ansiktsuttryck.

- Javisst, absolut, förlåt, säger Emilia och drar snabbt ifrån kramen och jag kan äntligen insperkera hennes felfria ansikte.

Ett snett litet leende skymtar jag på hennes läppar innan hon vänder sig mot Marcus som står bredvid pappa, för att hälsa snabbt på honom också. Sen ställer hon och den mörkhåriga tjejen, som jag antar är Julia, sig lutandes mot en vägg och jag och Marcus börjar hälsa och ta bilder med alla andra som också befann sig på M&G'en

•••

FINALYYY!!!!!

till alla er tomtar som fortfarande är vakna😘😘😘😘😘😘😘😘😘😘😘😘😘😘😘