Twitter [M. G]

3.8

Martinus:

Om bara några få minuter är vi redo för att gå in i den lilla lokalen där vi ska ha en snabb M&G.

Ett djupt andetag slinker ur mig och jag blundar. Konstigt nog känner jag en liten klump i min mage. Eller ja, klump vet jag inte om det är, det kanske är en fjäril.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på mina känslor just nu. Om jag är nervös, orolig, rädd, spänd, glad, lycklig. Eller ja, allt på samma gång kanske?

När jag sitter där blundandes på en stol och rensar tankarna lite känner jag plötsligt en varm hand på min västeraxel. Jag öppnar ögonen och möter min brors identiska ögon precis framför mig.

- What's up bro? Frågar han oroligt

- Helt ærlig så veit jeg faktisk ikke, suckar jag ut.

- Kom igjen Martinus, jeg er din bror og bestevenn du kan stole på meg og snakke med meg, er det Emilia? Konstaterar och frågar min bror igen.

- Selvfølgelig er det Emilia Marcus, svarar jag trött och kollar in i min tvillingbrors ögon.

- Du har snakket veldig mye om hun, hvem er hun egentlig? Frågar Marcus intresserat igen och slår sig ner på stolen bredvid mig.

- Uhm hun er et fan som jeg skrivet lite på twitter med, säger jag, ett brett leende sprids på mina läppar endast av dem få orden om henne.

- Ja jeg veit alt de det, men lissom hva er spesielt med hun? Frågar han igen.

- Nei men det føles lissom at hun ikke bryr seg om at jeg er kjent, lissom at hun liker meg som person og ikke som sangere, svarar jag och leendet på mina läppar blir bara större och större.

- Åja, det høres jo bra ut, lykke til bro, säger han avslutande med ett leende på läpparna innan han klappar till mig på axeln och börjar gå, men jag stoppar honom genom att ta tag i hans ena arm.

- Men tenk hvis hun bare kommer til at like meg som venn og ikke noe mer? säger jag oroligt och kollar bedjande på honom efter ett svar.

- Da er det hun som forloren på det og ikke du, säger han uppmuntrande.

- Og hvis hun nå ikke skulle like deg som mer en venn vil dere jo fortsatt vare venner da, säger Marcus igen och försöker pigga upp mig.

- I guess, suckar jag ännu en gång ut och släpper taget om Marcus arm.

- Hey, det kommer til at gå bra, det lover jeg deg, säger Marcus uppmuntrande ännu en gång innan han ger mig en snabb kram som jag besvarar och börjar sedan gå bort mot vår pappa igen men jag stannar honom denhär gången också.

- Hva skal jeg gjøre når vi møtes? Frågar jag nu för tredje gången.

- Skal jeg bare gå fram til hun og gi hun en klem og snakk lit med hun som jeg gjør med alle andre fans? Fortsätter jag frågandes min broder.

Marcus funderar en kort stund innan han ler brett och säger.

- Nei, du må gjøre nået spesielt, før at vise att du verkelig liker hun,

- Som hva? Frågar jag med ett bekymrat ansiktsuttryck

Marcus står bara där framför mig med armarna i kors över brösten och med ett brett leende innan han slår sig ner på stolen igen och berättar hans plan för mig.

•••

bestämde mig för att dela upp den hohoho sorry kompisar MEN DEN ÄR FÄRDIGSKRIVEN SÅ NÄR DOM TRÄFFAS KANSKE KOMMER UPP SENARE IKVÄÄÄÄLLLLLL!!!!!❤️❤️❤️❤️