Twitter [M. G]

5.7

Emilia:

Trycket som pågick hela "konserten" släpper fort när Marcus & Martinus lämnar scenen. Jag släpar med mig Julia bort till där killarna nu står beredda att ta kort med alla sina fans.

En lång kö har redan bildats trots att de klev av scenen för 10 minuter sen. Vi sätter oss på en parkbänk för att låta alla crazy fans lugna sig och försvinna.

- Varför sitter vi ens här om du skulle prata med Martinus? Frågar Julia när vi slår oss ner på bänken.

- Så att vi kan prata när alla redan har fått kort med dem, svarar jag enkelt och lutar mig bak mot ryggstödet.

I säkert en timme sitter vi där och väntar på att alla fans ska bli nöjda med sina bilder. Nu är där endast ca 50 människor i kön till skillnad från de 1000 där var innan.

Hastigt hoppar jag upp från bänken och promenerar bort till kön där jag ställer mig sist med Julia hack i häl. En gäspning tvingas fram och uttråkat stampar jag med mina svarta yeezys i det torra gräset.

Kön framför oss blir bara kortare och kortare och tillslut är vi de sista som ska få en bild med dem 15 åriga artisterna.

- Hei, säger Martinus osäkert när han ser mig och öppnar armarna som han omfamnar mig i en kram med som jag inte besvarar.

Jag vänder mig istället till Marcus som ser lite chockad ut innan han ger mig en kort kram, en kort, men som jag besvarar. Julia går även hon blygt fram till de två killarna.

- Jenter, dere må ta bilde nå og sen skal guttene ta en pause, säger en rund vakt till mig och ler vänligt.

- Jag ska inte ha bild med dem, men hon ska, säger jag och nickar bort mot Julia som står och småpratar med Martinus & Marcus några meter bort.

- Okej, gjør det nå då, svarar han vänligt och går för att spärra av området.

Jag suckar och tar Julias mobil som hon räcker fram till mig. De tre ställer sig i position och gör några fula grimaser samtidigt som jag trycker på den vita, runda knappen.

Irriterat räcker jag tillbaks mobilen till Julia som glatt tar emot den.

- Skal ikke du også ha bilde? Frågar Marcus snällt.

- Nä, fräser jag irriterat mot honom.

- Emilia, jeg må snakke med deg, nå, säger Martinus bestämt.

- Mm, jag vet, det var därför jag kom hit, svarar jag drygt och himlar med ögonen.

Han tar ett hårt grep om min handled och leder mig bakom ett vitt hus. Han vänder sig sakta om och kollar menande på mig som om han vill att jag ska börja samtalet.

- Ja så varför har du skitit i mig två månader? Frågar jag neutralt och låtsas pilla lite med mina naglar.

En suck slinker ut ur hans perfekta läppar samtidigt som han stänger ögonen.

•••

tack som fan för alla gratulationer igår, ni äger

btw, snabb fråga; crossmoppe eller scootermoppe???