Kär i sin bror

Kapitel 29

Det har tagit nästan lite mer än en vecka att smälta det mamma sa, "Jag såg din pappa i stan". Min egna pappa har varit i samma stad som jag. Jag tittar ut igenom fönstret och väntar på Lina som lovat att gå och shoppa julklappar med mig idag. Både Love och jag är påklädda och bara väntar. •RING KLOCKA• Äntligen går jag och öppnar dörren.
-" Tindra!" Utbrister Lina och kramar om mig hårt. Jag måste bita mig i läppen för att inte själv börja gråta av glädje.
-"Åh vad jag saknat dig." Svarar jag lite hest och kör ut Love i vagnen.
-" Har du verkligen inte köpt någon julklapp?" Undrar Lina för femtioelfte gången påväg till city.
-" Nej." Skrattar jag och tittar på Leon och Love som somnat i sina vagnar. När jag ser Leon kommer alla minnen upp, som när han föddes eller när jag och Theo passade honom. Det gör ont i hjärtat av att tänka på att det aldrig kommer bli som förut längre.
-" Vad tänker du på?" Lina tittar på mig bekymrat.
-" Livet." Svarar jag och tittar bort.
-" Theo och Leo?" Frågar Lina trots hon kan lista ut svaret själv.
-" Ja och min framtid." Jag klappar min mage och suckar högt. Tänk när jag kommer bo med två busar och inte ha någon hjälp ifrån någon man alls.
-" Det kommer lösa sig." Tröstar Lina mig." Kom vi går i här." Det är julskyltning i stan och julsaker i precis varenda affär. Inne i affären hänger det glitter i taket och små tomtar lite överallt. Jag tar upp min lista över vad jag skulle handla och tittar på den. Till mamma och Patrik skulle jag köpa lite kökssaker som dem behöver, Leo får ha ett presentkort, mormor något gulligt och kärleksfullt. Theo vet jag inte ens om jag ska köpa något till. Istället för att fortsätta fundera på det går jag och kollar lite på kökssakerna. Det finns en liten skärbräda som är utformad till ett hjärta och på baksidan kan man sätta knivarna. Helt klart ska de få den här! Bestämt lägger jag ner en sådan och går vidare för att hitta någonting till mormor. Tillslut hittar jag ett halsband med ett silvrigt hjärta som berlock. Nu är det bara Theo kvar eftersom Leo får ha ett vanligt presentkort.
-" Är du klar?" Ropar Lina igenom hela affären och folk tittar på oss som vi vore knäppa.
-" Nej, men kan vi inte gå och fika?" Ropar jag som svars och hon nickar. Vi båda kör vagnarna skrattandes ut ifrån affären.
-" Vi kan fika där!" Tjoar Lina när hon lugnat ner sig och styr fram till de närmsta fiket. Inne på fiket är det inte jätte mycket folk så vi kan sätta oss i stort sett var vi vill.
-" Så hur är det med killarna?" Undrar jag när vi suttit oss ner.
-" Sådär, jag saknar Leo men samtidigt så vet jag inte." Suckar Lina och tittar ut igenom fönstret. "Är inte det Anna?!" Ropar hon och börjar vinka.
-" Jo tydligen." Muttrar jag samtidigt som mamma kommit in till oss.
-" Hej Lina! Jag tänkte hämta Love, ska vi ta Leon också?" Frågar mamma och Lina nickar ivrigt.
-" Vadå hämta Love?" Undrar jag och tittar på henne.
-" Det är lillejul och vi skulle ju köpa julklappar till dig." Skrattar mamma och försvinner ut med ungarna i varsin arm.
-" Hon är knäpp." Säger jag och skakar på huvudet.
-" Du Tindra, var ärlig nu mot mig." Börjar Lina och jag nickar som svar.
-" Har du och Leo något på gång?" Fortsätter hon. Jag vet ju själv inte riktigt om vi har något på gång eller om det har varit en "en gångs" grej.
-" Inte på gång." Mumlar jag till svars och Lina spärrar upp sina ögon.
-" Så ni har lixom?" Linas röst är hes och jag vill bara sjunka igenom golvet och försvinna för alltid.
-" Jag trodde ni hade gjort slut." Ursäktar jag samtidigt som jag försöker fånga hennes blick.
-" Det hade vi också. Men jag älskar honom fortfarande, fast som kompis" Suckar hon och ler lite halvt mot mig.
-" Förlåt." Snyftar jag fram och kramar om henne.
-" Det är lugnt." På ett sätt känns det skönt att ha berättat det och att hon inte tog illa upp. Ändå gjorde det väldigt ont när hon sa att hon fortfarande älskar honom trots hon la till som kompis. Jag börjar undra om jag gillar han också eller om det bara är oseriösa känslor jag har för honom.
-" Men pappa sluta!" Skriker en tonåring åt sin pappa som pratar i telefon. Både jag och Lina vänder oss om och jag sätter kaffet i halsen. Mannen som står där är nästan en kopia av min egna pappa, fast några år äldre än honom.
-" Hallå vad är det?" Flinar Lina och viftar sina händer framför mitt ansikte.
-" Per kan du ta Doris lite?" Frågar kvinnan mannen. Per!? Min pappa heter också Per.
-" Lina ursäkta mig." Säger jag och går fram till den okända familjen utan att tänka mig för.
-" Hej." Hälsar jag och tittar på pappa. Jag måste veta om detta verkligen är min egna pappa.
-" Hej." Börjar Per och rycker till när han ser mig.
-" Åke är det något fel?" Skrattar kvinnan lite ursäktande mot mig.
-" Tindra!" Utbrister han och kramar om mig. Några tårar faller när jag känner pappas doft. I över tio år har jag letat och hoppats.
-" Hallå vad gör du!?" Viskar Lina som kommit fram till mig.
-" Det är pappa." Tjoar jag glatt så alla vänder sig mot mig. Tonåringen som nyss satt med sin mobil blänger på mig. Pappas fru eller vad hon nu är står helt fast frusen där hon står.
-" Du har aldrig berättat du hade en till dotter?" Får hon ur sig och tittar på pappa. En till dotter!? Vadå har han fler barn eller?
-" Jo då." Svarar pappa och försöker låta tvärsäker.
-" Hej iallafall. Jag är Susanne." Hälsar kvinnan.
-" Detta är våra barn : Cloé som är 14, Doris som är nästan ett år och sen har jag en son som är 23 där hemma." Fortsätter Susanne och jag nickar mest.
-" Kan vi sitta här med er och fika?" Undrar Lina och jag ler tacksamt mot henne.
-" Det är klart!" Skrockar pappa och sätter sig ner. Jag sätter mig ner bredvid Cloé och börjar prata med de andra.
-" Hur lever du nu då?" Undrar pappa och tittar på mig.
-" Jag är singel just nu." Skrattar jag och tar en klunk kaffe.
-" Jaha men du ser liksom ut som du väntar barn ju." Pappa tittar förvånat på mig och Lina skrattar så hennes kaffe sprutar ut.
-" Jo mitt andra barn kommer snart." Svarar jag honom och ler.
-" Mannen då?"
-" Äsch vi har separerat."
-" Vem är den lyckliga då?"
-" Det var min bror." Säger jag utan att tänka mig för. Pappa hostar till och alla blickar vänds mot mig.
-" Bror!?" Skriker Cloé äcklat.
-" Ja min mamma blev tillsammans med hans pappa."
-" Jaha." Skrattar Susanne lättat.
-" Asså hallå jag tänker inte sitta här på ett tråkigt kaffe när det är lillejul. Ni lovade att vi skulle vara hemma innan tre." Fräser Cloé bortskämt.
-" Oj juste. Ni får ha det så bra." Säger pappa och reser sig upp. Alla kramar om oss förutom Cloé som surar. Utan att fråga efter mitt nummer eller något lämnar pappa fiket. Samma idiot som han var innan tydligen.
- " Ofta han inte tog numret!" Utbrister Lina surt på väg hem.
-" Samma idiot som innan."
-" Tindra, Theo och en tjej!" Väser Lina och pekar bort mot Theo.
-" Åh vad bra." Svarar jag ironiskt och fortsätter gå. Plötsligt hör vi steg bakom oss.
-" Här har du vårt nummer, välkommen på julmiddag på juldagen." Flåsar pappa innan han springer iväg igen.