Kär i sin bror

Kapitel 40

Hon luktar en blandning av choklad och jordgubbe. Nästan som choklad doppade jordgubbar. Hennes bruna hår är utsläppt och lockarna smyger fram. Tillslut släpper mina händer och tittar på mig. Hon ser in i mina ögon och ler.
-" Min lilla chokladbit." Skrattar jag.
-" Chokladbit?" Frågar hon häpet. Ska jag säga att hon luktar som en choklad doppad jordgubbe eller kommer hon ta det illa?
-" Du luktar som en choklad doppade jordgubbe." Förklarar jag. Hennes mun formas till ett O innan hon brister ut i skratt.
-" Du är ju knäpp." Skrattar hon.
-" Inte lika knäpp som du." Svarar jag och börjar kittla henne. Hon skriker naturligtvis medan hon försöker springa ifrån mig. Något vi båda inte märkt är att Anna ställt sig i dörröppningen. Hon harklar sig. Hennes blick blir alldeles svart av ilska.
-" Ni är inte mer än kompisar. Det kan jag lova." Med hotfulla steg går hon sakta emot oss. Minna som nyss var i andra delen av köket står nu ihop kurrad i min famn. Tryggt kramar jag om henne. Jag tittar upp och möter Anna's blick.
-" Du och Tindra. Ingen annan äcklig tonårs tjej får komma in och förstöra." Hon tittar med äcklad min åt Minna. Jag har alltid tyckt bra om Anna, trots hennes förbud mellan mig och Tindra. Men Anna är Anna och jag har älskat att ha henne som låtsas mamma och mormor till mina barn. Aldrig att jag kunnat tro att Anna skulle kläcka ur sig sånt här om en tjej hon inte känner.
-" Tindra har hållit på att smsa med en person som kallas Baby utan att tala om det för mig! Men är det okej?" Försvarar jag. Att hålla mig lugn känns som de svåraste jobbet i hela världen just nu.
-" Så du tänker vara otrogen?" Anna har tydligen bestämt sig för att undvika att behöva svara på den där frågan. Som om att hon kommer lyckas.
-" Är det okej?" Upprepar jag.
-" Så du tänker vara otrogen?" Så himla barnsligt av henne att vara så envis om en fråga. "Otrogen igen." Fyller hon i med ett elakt flin på läpparna.
-" Du är ju patetisk." Mumlar jag till svars.
Minna som nyss stod i min famn står nu emellan mig och Anna.
-" Jag och Theo är ett par. Varför bryr du dig ens?! Klampa inte in och tro att du kan bestämma allting." Utbrister Minna så plötsligt att vi båda rycker till.
-" Klampa in?! Jag är för helvete Tindra's mamma!" Skriker Anna. Minna verkar stå att tveka på någonting ett bra tag innan hon öppnar munnen.
-" Jävla kärring som inte kan behärska sig ifrån att skrika." Skrattar hon elakt fram. Någonting Anna inte är van vid så är det att bli kallad kärring eller att någon tar ton mot henne. Hon blir alldeles blek i ansiktet och tittar på mig. Jag bara står här tyst och tittar ner i golvet. Jag ser säkert ut som en töntig liten pojke som inte vågar göra någonting.
-" En sak är säker Theo. Vaknar Tindra så kommer hon få veta allting. Theo, precis allting." Är det sista hon säger innan hon stormar ut ur lägenheten. Jag är som fast klistrad på golvet, utan att säga ett ord eller gå ett ända steg så står jag bara och försöker smälta allting som har hänt.
-" Men Theo gubben vad är det?" Minna kommer och tar tag i mina händer.
-" Kalla mig inte gubben." Fräser jag och drar mig undan. Varför drar jag mig undan egentligen? Det är Minna och jag nu. Inte jag och Tindra.
-" Shiet Theo, har jag gjort något?"
-" Inte mer än att kalla mina barns mormor för kärring. Jävligt onödigt." Säger jag innan jag avbryts av en dörrklocka. I rask takt går jag bort mot dörren och öppnar. Framför mig står ingen annan än Leo.
-" Stick." Innan jag hunnit höra en anledning till varför han kommit har jag schasat ut honom.
-" Vem var det?" Ropar Minna ifrån köket.
-" Leo, min sjuka lillebror." Dörrklockan fortsätter att ringa hela tiden. Tillslut går jag och släpper in honom.
-" Hej Theo!" Säger han lyckligt och försöker krama om mig. Snabbt drar jag mig undan och hämtar Minna i köket.
-" Håll dig nära mig. " Viskar jag i hennes öra.
-" Leo hej!" Utbrister hon och springer fram till Leo.
-" Minna." Han kramar om henne och ler. Konstigt nog verkar de faktiskt känna varandra sen tidigare. Men igår frågade Tindra vem Leo var, det är någonting som inte stämmer.
~~~~~~~~~~~~Minna~~~~~~~~~~
Leo och Theo. Underbara killar båda två! Men Leo är helt fantastisk. Han och jag har känt varandra sen långt tillbaka. Att jag och Theo lärde känna varandra var bara en ren slump!
-" Jag ska hämta kaffe." Säger Theo misstänksamt och försvinner ut i köket.
-" Jag har saknat dig jätte mycket." Leo kramar om mig och pussar min panna.
-" Och jag dig." Ler jag mot honom.
-" När ska det bli vi då?" Frågar han och lägger en arm om mig.
-" När jag är klar."
-" Detta kommer vi fixa!" Flinar han ondskefullt.
-" Absolut , älsklingen min." Svarar jag och pussar han på kinden. Precis innan Theo kommer in.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Sorry för kort kapitel , men se det positivt ~ att ni får ett nytt redan idag ;)
Vad tror ni Leo och Minna pratar om egentligen?
Vad tror ni kommer hända?
Glöm inte kommentera och rösta <3