Kapitel 27

3K 36 5
                                    

~~~~~~~~~~~TIDIGARE~~~~~~~~~
-" Tindra har fått den där tröjan av mig." Hörs det en röst bort ifrån ytterdörren.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vi alla vänder oss om och in igenom dörren kommer min mormor. Hela min värld stannar upp och jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Sist jag träffade mormor var när jag var sex år och vi åkte iväg till någon strand för att bada. Mamma skulle gå iväg och handla glass och undertiden skulle mormor stanna kvar för att passa mig. Jag älskade att bada ibland vågorna i havet och sprang därför ut till dem. De jag inte såg var att vågorna var riktigt höga. Mormors rop hördes över hela stranden, men jag fortsatte att bada. Plötsligt nådde jag inte botten längre och jag kunde inte längre se mormor stå borta vid strandkanten. Visst hade jag gått på simskola ett år men att simma i starka vågor kunde jag inte. Jag skrek efter hjälp och sprattlade i vattnet. Det var inte mycket alger men havet var inte speciellt rent. En motor båt kom i full fart för att rädda mig. När vi kom in på stranden igen kom många olika personer fram till mig och frågade hur det var. Mamma och mormor stod och bråkade eftersom mamma tyckte mormor inte hade hållit koll på mig. Allting var ju egentligen mitt egna fel eftersom jag inte lyssnade på mormor. Plötsligt ser jag att mormor lämnade stranden och det var sista gången jag skulle se henne,trodde jag.
•NUTID•
Jag reser mig tveksamt upp och går fram till mormor.
-" Mormor." Nästan viskar jag fram och tittar på henne.
-" Tindra." Svarar mormor och kramar om mig. Doften av mormor får mina ögon att tåras av lycka. Jag visste inte ens att hon fortfarande lever! Jag vänder mig om och ler mot mamma som försöker hålla sina tårar inne. Hon reser sig upp och kramar om oss.
-" Förlåt att ni inte träffats mer." Snyftar mamma fram. Varken mormor eller jag svarar utan vi kramar bara om mamma lite extra. Vi hör Patrik harkla sig och vi släpper varandra. Tankarna far runt i mitt huvud, hur och varför kom mormor hit här? Jag går in i köket och sätter mig kring fika bordet.
-" Mormor, hur kommer det sig att du sitter här?" Frågar jag och äter ett bett på min lussebulle.
-" Din mamma ringde och pratade ut med mig." Berättar mormor och ler mot mig. Alla andra vid bordet pratar på om en massa saker , fast inte jag. Jag sitter och tänker på hur fantastisk det egentligen är att mormor sitter här vid samma bord som jag efter nästan 13 år.
-" Tindra är allting bra?" Mamma tittar bekymrat på mig och jag nickar kort.
-" Jag och Tindra tar en promenad." Säger mormor och vi reser oss upp. Det är fortfarande väldigt kallt ute men vi går ändå en runda.
-" Hur är det med killarna?" Undrar mormor och ler finurligt.
-" Helt ärligt, uselt." Suckar jag ärligt. Även jag inte har träffat mormor på flera år så känns det ändå som jag kan prata om allting med henne.
-"Fortsätt." Ber mormor och jag tar ett djupt andetag innan jag sedan börjar.
-" Allting började med att Leo och jag var tillsammans. Plötsligt hade mamma hittat en man som visade sig vara Leo's pappa. Leo och jag gjorde slut eftersom vi skulle bli som syskon. Bekymret var bara att Theo också fanns i huset och då började jag få känslor för honom. Vi skaffade Love och köpte hus. Efter ett tag började vi bråka jätte mycket och för någon vecka sen visade det dig att han varit otrogen. Men det gjorde så otroligt ont att se honom med Klara. Nu har jag börjat få känslor för Leo tror jag faktiskt." Avslutar jag och tittar på mormor.
-" Lilla gumman, du har nog aldrig haft några "riktiga" känslor för honom. Ni var nog för unga, iallafall du tror jag. Jag tror mest det handlade om att du tyckte han var häftig för han var några år äldre. Stämmer det?" Tveksamt nickar jag och tittar på mormor. Jag kanske aldrig var kär i min bror.
-" Jag tror vi ska vända nu." Säger mormor och går mot huset igen.
-" Mormor tack. Du fick mig att inse att jag aldrig varit kär i min bror." Ler jag och går in i huset. Två meningar och det fick mig att inse sanningen. Mina skor sätter jag upp och går in i stora rummet, jackan behåller jag på fast jag vet inte riktigt varför.
-" Hej.." Börjar jag men min blick fastnar på Theo. Han kittlar Klara som skrattar förtjust. Plötsligt möts deras läppar och allting stannar upp. Orden jag nyss skulle säga är borta och jag känner mig helt knäckt.
-" Vad skulle du säga?" Skrattar mamma och viftar sina händer framför mitt ansikte.
-" Jag tänkte hämta Love för klockan är rätt mycket." Får jag ur mig och lyfter upp Love. Jag tar på honom overallen och lyfter ner honom i vagnen.
-" Jag tror jag fattar." Tröstar mormor som kommit ut i hallen och hon kramar om mig.
-" Hejdå." Ropar jag och smäller igen dörren. Med snabba och raska steg går jag hem till lägenheten. Det är mörkt och jag tror Love sover i vagnen. Så fort jag kommit in i lägenheten och tagit av ytterkläderna värmer jag Love's välling och kryper upp i soffan med han i knäet. Han dricker vällingen lugnt och fint, men efter bara några minuter sover han. Som tur var hade mamma redan bytt blöja och tagit på honom pyamas när mormor och jag var ute och gick en runda, så det är bara att bädda ner honom i sin säng. Jag går in på toaletten och borstar tänderna och tvättar av sminket. Trött drar jag av mina kläder och på med mitt nattlinne.
" Tack för en trevlig dag. Pussar & kramar från Tindra och Love." Smsar jag mamma innan jag kryper ner i min säng. Hur mycket jag än vänder och vrider på mig får jag inte bort bilden på när Theo och Klara kysser varandra. Stunden upprepas flera gånger i huvudet på mig när deras läppar blev ett. "Du har aldrig haft några riktiga känslor." "Du var för ung." Orden ekar i mitt huvud och jag får panik. En känsla i min kropp vill bara Klara ont och ha Theo här hos mig. Istället reser jag mig upp och kollar instagram på mobilen istället. Det står en massa olika skvaller om kändisarna, bland annat om en modell som blivit tillsammans med sin halv bror. Plötsligt hittar jag de rätta orden på min mening. Jag är kär i min bror.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tusen tack att ni kommenterat! Blev sjukt glad när jag läste kommentarerna och såg att ni kommenterat! Miljarder tack <3 Trevlig helg fina läsare :-)

Kär i sin brorUnde poveștirile trăiesc. Descoperă acum